Finns det bibliska belägg för arvssynden?

Svar: Ja - och nej!

Först av allt - arvsynden är inte något bibliskt begrepp (ordet finns alltså inte i bibeln), utan ett försök att förklara varför alla människor syndar.

Den förste som fixerade en arvsynddogm (påverkad av grekiska tankar) var Tertullianus, som menade att dödstillståndet och syndtillståndet gick i arv.

Augustinus ansåg att Adam i urtillståndet haft en fri vilja som han förlorade genom syndafallet, och i stället inträdde en oförmögenhet till det goda, som mänskligheten ärvt: "Vem som än föds, föds som Adam, en fördömd bland fördömda, och genom dåligt liv blir han en ännu sämre Adam".

Den Augsburgska bekännelsen uttrycker det på följande sätt: "Alla människor (efter Adams fall), som föds på naturligt sätt, föds med synd, det vill säga, är från födelsen utan fruktan för Gud, utan förtröstan på Honom samt med ond begärelse, och denna sjukdom, detta ärvda lyte, är verkligen synd, som medför fördömelse och även nu bringar evig död."

Men hela denna tankegång är i sig själv en omöjlighet...

Eftersom Gud var nöjd med sin skapelse av Adam, så kan den första människan inte ha varit någon syndig varelse (Gud skulle knappast ha skapat en sådan och dessutom sagt att det var gott?). Om Adam sedan blev syndig, var ju detta en förvärvad egenskap, och allt vi vet om genetik säger oss att förvärvade egenskaper inte kan gå i arv. Följaktligen är det en biologisk omöjlighet att synden skulle kunna gå i arv.

Det finns alltså ingen nedärvd, medfödd synd i oss - ingen genetisk faktor som gör att alla spädbarn redan från födseln är onda, är syndare. Synd är en handling vi begår, synd är att bryta mot Guds vilja - och när skulle ett nyfött barn ha syndat?

Vad som däremot fanns redan från begynnelsen, vad som ingick i hela Guds skapelseplan, vad som var en förutsättning för hela Guds syfte med människan (att skapa sin avbild), vad som inte var någon brist eller någonting ont, utan någonting gott - och vad som förvisso har gått i arv - var människans (Adams, Evas och alla deras efterkommandes) förmåga att välja, välja mellan rätt och fel, ont och gott - att ta emot och följa ett ont inflytande lika väl som ett gott.

När Gud skapade människan gjorde han det för att vi skulle bli lika honom - odödliga, precis som han - varelser med evigt liv (1 Mos 1:26). I alla avseenden hans avbilder. På samma sätt som våra barn är lika oss. Men Adam var inte färdig. Adam var inte Guds fullkomliga avbild. Adam var ingen andlig, odödlig varelse som "föll" från ett fullkomligt tillstånd.

Han var hela tiden en ofullkomlig, fysisk, dödlig varelse. Det var den första etappen.

Steg nummer två i Guds skapelseprocess var att ge människan Guds ande - den ande som skulle ge henne evigt liv. Men förutsättningen för att hon skulle kunna ta steget från dödligt till odödligt, förvandlas från ett fysiskt tillfälligt liv till en andlig evig tillvaro och bli lik Gud, var att hon ville bli det - att hon ville bli sin Skapares avbild - att hon ville följa honom - att hon lät honom leda sig. Och därför måste hon välja...

Bibeln beskriver den valmöjlighet människan ställdes - och fortfarande ställs - inför. Livets träd eller kunskapens träd på gott och ont.

Om de första människorna hade valt att följa Guds vilja, om de hade valt att vända Satan ryggen och valt livet, skulle Paradiset ha funnits kvar och omfattat hela vår planet, styrt av människor som uppfyllt jorden och fortsatt att följa Guds vilja och slutligen förvandlats till de Guds avbilder, som Gud från början avsåg att de skulle bli.

Men människan lät sig frestas att följa sin egen vilja, att själv avgöra vad som var rätt och fel, ont och gott, i stället för att lyssna till Gud och följa honom, och följden blev att hon förlorade sin rätt till Paradiset - och sin möjlighet till evigt liv.

"Den som syndar, han kommer att dö" (Hes 18:4)

"Syndens lön är döden" (Rom 6:23)

Den oundvikliga konsekvensen av att människan valde att inte följa Gud, att inte lyda Guds vilja, att inte tacka ja till erbjudandet om evigt liv, var att hon förblev en fysisk, dödlig människa.

Och så har det fortsatt.

Vår mänskliga natur (vårt "köttsliga sinne") har - liksom de första människornas - ända från födseln varit mottaglig för inflytanden från "denna världens herre", de krafter som står i strid mot Guds vilja (inte heller detta någon "brist" utan ett villkor för Guds skapelseplan) och som får oss att fortsätta att liksom Adam och Eva själva vilja avgöra vad som är rätt och fel, ont och gott. Och vi har fortsatt att i första hand tänka på våra egna intressen, att sätta oss själva i första rummet, att föredra att själva bestämma vad som är rätt och fel - och strunta i Gud, strunta i hans vilja som skulle ha förvandlat vår värld till ett himmelrike och oss själva till Guds likar.

Och liksom Adam har vi förblivit fysiska människor - dömda att dö på grund av synden, som spärrar vägen mellan oss och Gud. Genom vårt val, att inte följa Gud, väljer vi också att förbli dödliga människor.

"Köttets sinnelag innebär ju fiendskap med Gud; det underordnar sig inte Guds lag" (Rom 8:7)

Och konsekvensen är uppenbar:

"Köttets sinnelag betyder död" (Rom 8:6)

Så länge vi inte vill följa Gud, kan vi inte få evigt liv. Gud kan inte förvandla oss från en fysisk, dödlig skapelse till evighetsvarelser så länge vi fortsätter att vända Honom ryggen och inte vill bli hans avbilder, lika honom.

Vad som krävs för att vi ska kunna stå emot synden är Guds ande, någonting vi inte har av födseln utan får när vi väljer att följa Gud, och därför har också alla människor - med ett enda undantag, Jesus - genom alla tider syndat.

Jesus, däremot, var avlad av Guds ande och följaktligen hade han Guds ande inom sig redan från födseln. Ända från det han föddes var han både människa och Gud - fullkomlig människa med fullkomlig "kontakt" med Guds ande. Som människa, som barn till Maria, kunde han fortfarande synda - och han frestades på alla sätt som resten av oss människor - men till skillnad från Adam (och alla andra) föll han aldrig för frestelsen. Han lät sig hela tiden ledas av Guds ande, och därför blev hans liv ett liv helt i enlighet med Guds vilja (Hebr 4:15).

Thor-Leif Strindberg

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.