Svar: Gud straffar inte någon människa för att hon har en fri vilja. Döden är inte något straff, utan enbart den oundvikliga konsekvensen av att vi är fysiska varelser, den naturliga följden av att vi är dödliga organismer, uppbyggda av nedbrytbar materia, precis som alla andra fysiska organismer på jorden.
På samma sätt är det eviga livet en naturlig följd - bibeln beskriver det som en "gåva" vi får - av att vi väljer att ta emot den ande som ger evigt liv.
Det hela är en total valfrihet, på samma sätt som vårt val att äta eller inte äta. Det handlar inte om att premieras eller straffas, utan om den självklara, naturliga konsekvensen av ett fritt val. Om vi väljer att inte äta så svälter vi ihjäl. Det är inget straff, utan bara en naturlig följd av att vi inte får någon näring.
Om vi väljer att inte ta emot den ande som ger evigt liv, så får vi inte evigt liv. Det är inte heller något straff, utan bara en naturlig konsekvens.
Hela Guds avsikt med människan är ju att skapa sin avbild, och eftersom Gud har en fri vilja måste även hans avbild ha det. Samtidigt måste denna fria vilja stå i harmoni med Guds vilja (annars vore vi ju inte hans avbilder) - den gudomliga vilja (Fil 2:13) som upprätthåller hela skapelsen, hela universum, i harmonisk balans.
Att tänka fritt, att välja fritt, behöver inte inkludera att välja att gå emot Gud. Att välja fritt behöver inte nödvändigtvis ta sig uttryck i ständiga val mellan att lyda eller bryta mot Guds ord, Guds lagar, Guds vilja. Att välja fritt är också att välja mellan olika alternativ, att ångra sig, att börja om på nytt med någonting osv osv - utan att något av detta för den skull behöver stå i strid med Guds vilja.
Faderns vilja var Jesu vilja även under hans tid som människa här på jorden - samtidigt som han hade en absolut fri vilja. Han kunde falla för frestelser, men han gjorde det inte. Han kunde bryta mot sin Faders vilja, men han gjorde det inte.
Därför att han och Fadern var ett. Därför att han ville att Guds vilja skulle ske, även om han som människa, plågad och medveten om vad som måste bli det oundvikliga, plågsamma slutet, önskade något annat:
"Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske" (Matt 26:42)
Jesus följde inte Faderns vilja av något tvång, utan därför att han själv ville det. Och inom ramen för denna vilja att följa sin Far - en ram som han själv frivilligt satte upp - levde han sitt liv, levde, dog och uppstod med en fullkomlig valfrihet ifråga om allt - hur han skulle bedriva sin verksamhet, vilka lärjungar han skulle kalla, vilka liknelser han skulle berätta, vad han skulle äta, var han skulle bo, vilka vägar han skulle vandra - och ytterst även om han skulle lida och dö för vår skull, för att vi skulle kunna få leva för evigt...
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|