Har du en egen fråga? Sök först i Allt om Bibelns arkiv. Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
Du tar här upp en fråga som bibeln av naturliga skäl inte uttalar sig direkt om, eftersom det är en nutida företeelse. Bibeln nämner inte någonstans abort i den bemärkelse som vi använder ordet, men det är ändå ingen tvekan om att det strider mot Guds vilja att avsiktligt döda ett barn innan det hunnit utvecklas färdigt för att födas.
Ända sedan skapelsen, när Gud blåste in "livsande" i den första människan, är livet en gåva från Gud (Job 10:12 och Ps 21:5). I grund och botten är det något av Gud själv, eftersom Gud är liv, Guds ande är liv och allt liv är av Honom (1 Mos 2:7, Apg 17:25, Ps 36:10 och Rom 8:10).
Och en av de tio absoluta regler Gud gav människan att följa var:
"Du ska inte mörda" (2 Mos 20:13 och 5 Mos 5:17)
Därför är det, även om bibeln inte uttalar sig specifikt om abort, omöjligt att se annat än att denna handling - att döda en individ under utvecklingsperioden mellan befruktning och förlossning - är oförenligt med Guds vilja, både så som den kommer till uttryck i "de tio budorden" och i Jesu undervisning.
Samtidigt är det ett faktum att vi människor inte är fullkomliga. Ingen av oss är det. Ingen av oss kan hävda att vi är syndfria. Vi förbryter oss alla mot Guds vilja på olika sätt (1 Joh 1:10). Vi kan aldrig handla fullkomligt. Vi kan inte följa Guds lag fullt ut. Om vi hade kunnat det skulle Gud inte ha behövt födas som människa på jorden.
Oavsett vår önskan att följa Guds vilja så hamnar vi ofrånkomligen i situationer där vi bryter mot Guds vilja och handlar på ett sätt som vi vet är fel. Trots att vi inte vill det. Trots att vi är medvetna om att vi gör fel. Vi hamnar till och med i situationer där vi i desperation, fruktan eller förtvivlan inte kan se någon annan utväg än att ta en annan människas liv.
En oavsiktlig graviditet kan även för den djupast troende kvinna - hur gärna hon än vill gå i Jesu fotspår, hur gärna hon än vill följa Gud - vara en sådan situation där hon, trots att hon är medveten om att det strider mot Guds vilja att döda sitt ofödda barn, inte kan se någon annan utväg.
Det är i sådana situationer, när vår egen styrka inte längre räcker till. som vi får förlita oss på det vi kallar "Guds nåd". Att Gud förstår och förlåter. Gud har själv levt som människa - han har upplevt vad det innebär att utsättas för tortyr och dödsångest. Han har varit med om att bli trakasserad, hånad och misshandlad. Han vet vad som krävdes för att kunna hålla ut intill slutet - och han vet att det finns gränser för vad en människa klarar av. Ingen av oss har själva bestämt var gränsen går för vad vi förmår, och det säger ingenting om "kvaliteten" på vår tro.
Därför får vi heller aldrig döma någon människa som handlar på ett sätt som vi vet bryter mot Guds ord (Matt 7:1-2). Det är inte vår sak att döma, eftersom vi aldrig kan se in i en människas inre. Vi känner aldrig till alla omständigheter kring en annan människas handlande. Vi kan aldrig tillfullo sätta oss in i en annan människas situation. Vi kan aldrig se vad som utspelar sig i en annan människas innersta. Vi kan inte se hur mycket någon försöker. Men det kan Gud (1 Kon 8:39)! Han ser en människas innersta tankar och känslor, skuld och sorg, ånger och förtvivlan, som ingen annan märker. Och det räcker.
Avsikten med vår tid som fysiska varelser - hela syftet med att Gud gjorde oss som materiella, dödliga människor - är att vi ska visa vår vilja att följa Gud. Det är vår strävan, vår önskan, som räknas. Om vi i förtvivlan - och därför att vi inte ser någon annan utväg - bryter mot Guds lag, så förstår han. Och om vi ångrar det vi gjort och ber Gud om förlåtelse, så förlåter han. Vi "får del av Guds nåd", dvs vi blir benådade och frikända (gjorda "rättfärdiga" fastän vi egentligen inte är det).
Det är det nåden handlar om. Den gör inte Guds lag om intet, men den ger oss möjlighet att få förlåtelse - bli benådade - därför att vi inser vår ofullkomlighet, inser vårt fel och ångrar oss. Enkelt uttryckt: vad vi måste göra är att så långt det är möjligt sträva efter att följa Guds vilja ("Var fullkomliga...!") - och där vi inte klarar det, där tar Guds nåd över.
Det betyder att för varje uppriktigt ångerfull människa finns det en absolut gränslös förlåtelse, som på nytt öppnar den väg till evigt liv som synden stänger till. Jesu ord gäller för varje människa som insett sina fel - oavsett vad det är, oavsett om det är vad vi betraktar som små eller stora synder - ångrar dem och beslutar sig för att i fortsättningen följa Guds vilja:
"Inte heller jag dömer dig! Gå nu, och synda inte mer!" (Joh 8:11)
Thor-Leif Strindberg
|
|