Svar: Själen, vårt jag, är inte någonting "fristående" som kommer "utifrån" och vid en viss tidpunkt tränger in i fostret och slår sig ner där.
Tankeverksamhet, minne, synintryck etc - allt det som sammantaget utgör vårt "jag" - är helt knutet till våra fysiska sinnen och vår fysiska kropp. Om vi "plockar bort" våra tankar, vårt minne, vår hörsel, vår känsel etc etc, så är det helt enkelt inget "jag" kvar.
Vårt "jag", vår personlighet, är med andra ord något som börjar utvecklas i samma stund som våra celler börjar registrera intryck från omgivningen och de första minnesintrycken börjar lagras i vår kropp. I den stunden är varje ny varelse "en levande själ", som bibeln uttrycker det. Och bibeln säger att redan i det ögonblicket känner Gud oss som människor, som individer.
"Herren kallade mig, när jag ännu var i moderlivet, han nämnde mitt namn, medan jag låg i min moders sköte" (Jes 49:1)"Herren, han som danade mig till sin tjänare, när jag ännu var i moderlivet" (Jes 49:5)
Det betyder att en människa är en människa oavsett vilket utvecklingsstadium (från befruktning till död) hon befinner sig på - oavsett om det gått en dag, en vecka, 12 veckor, 20 veckor, nio månader, två år eller 95 år efter befruktningen. Vi blir människor, unika individer, i samma stund som vår kropp börjar ta form i vår mors livmoder - på samma sätt som den första människan blev "en levande själ" (en person, en individ) i den stund då Gud "blåste liv i henne". Och från den stunden har Gud en plan med oss. Samma plan och samma avsikt som med alla miljarder människor som levt före oss (1 Mos 1:26).
Att vi ska bli lika honom. Bokstavligen. Andliga varelser med evigt liv.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|