Svar: Dagens forskare är tämligen ense om att universum uppstod genom en gigantisk explosion i en "uratom", där hela vårt nuvarande fysiska universum fanns, ofantligt komprimerat. Samtidigt är det ett odiskutabelt faktum att varken denna explosion eller denna uratom kan ha orsakat sig själv. Ingenting - som inte existerar - kan av egen kraft - som inte heller existerar - ge upphov till sin egen existens!
Således måste någonting ha gett upphov till det, och detta något kan vi här kalla "X".
Detta "X" som var upphovet till Big Bang - och ytterst även till den uratom som exploderade i denna jättesmäll - kan inte ha varit av materiell art. Dels därför att ingenting annat fysisk, materiellt, existerade före Big Bang, dels därför att vi vet att all materia bryts ner. Den har en början och ett slut. Inget materiellt kan ha funnits (eller finnas) i evighet. Om "X" hade varit materiellt, skulle det isåfall ha brutits ner och upphört existera redan en evighet innan Big Bang inträffade...
Ren, enkel logik säger oss således att den X-faktor som skapade vårt fysiska universum av nödvändighet måste ha stått "utanför" det. I annat fall skulle den nämligen ha skapat sig själv, vilket givetvis är en omöjlighet. Upphovet till uratomen och orsaken till Big Bang måste således ha utgjorts av någon utomstående faktor av ickemateriell, ickefysisk art. Och för att kunna ge upphov till vårt universum måste det...
a) ha existerat innan det fysiska universum blev till, och...
b) ha existerat i någon sorts "dimension" som är helt oberoende av det fysiska universum - en dimension som inte är begränsad av de fysiska dimensionens tid och rum (och följaktligen inte berörs av fysiska "fenomen" som början eller slut, födelse eller död, uppkomst eller undergång).
Bibeln kallar denna existensform som ligger utanför det fysiska, materiella kosmos - denna ickefysiska, parallella dimension - för "andlig". Och "X" - den Orsak som skapade världen - har vi (på svenska) valt att ge beteckningen "Gud". Eftersom Gud existerar i denna andliga dimension måste Gud vara ande. Det är också vad Bibeln säger:
"Gud är ande" (Joh 4:24)
Följaktligen behöver Gud - till skillnad från materian - inte ha haft någon början. Han behöver inte ha "kommit någonstans ifrån". Han behöver inte ha "blivit till". Han behöver ingen skapare. Gud har helt enkelt alltid funnits (vilket egentligen är precis lika lätt - eller svårt - att fatta som att rymden sträcker sig i all oändlighet...). Och även det är vad Bibeln säger:
"Jag är A och O, Begynnelsen och Änden" (Upp 21:6)
Gud är evig - han är hela den materiella skapelsens upphov. Han är den grundläggande faktor som hela vårt fysiska kosmos vilar på. Han fanns innan vårt fysiska universum fanns och han kommer att finnas när vårt fysiska universum har upphört att existera.
Att vi inte skulle kunna förstå detta är kanske inte riktigt sant, men däremot är det ofrånkomligt att när vi använder ord som "alltid", "utan slut", "evighet" och "oändligt", använder vi ord som våra begränsade hjärnor egentligen inte kan fatta.
När vi läser och försöker begripa att någonting alltid har funnits, finns det en gräns för hur långt vår tanke och vår föreställningsförmåga kan sträcka sig. Sedan kommer vi till vad som närmast liknar en betongmur och upptäcker att vår förståelse inte når längre.
Evighet i alla riktningar - vare sig det gäller universums utsträckning eller tidens, både framåt och bakåt - är något som är omöjligt för oss att få grepp om. Och likväl säger Bibeln att Gud är evig - begynnelsen och änden, början och slutet (Upp 1:8). Bortom de yttersta vidder som vår fantasi kan nå, både i tid och rum, har Gud alltid existerat (Joh 1:1-2).
Allt det här kan vara svårt att förstå - och kanske kan ingen av oss just nu förstå det tillfullo - men det är värt att minnas att för 200 år sedan skulle ingen ha förstått en beskrivning av ett datachip, en TV, en CD-spelare eller ens en bil. Men att vi inte då förstod vad en TV var hindrar ju inte att den existerar i dag och att de principer (eller kalla det fysiska lagar, naturlagar) som möjliggör TV-sändningar - faktiskt - alltid har existerat.
Det faktum att vi inte förstår en sak, betyder med andra ord inte att detta inte kan vara ett faktum. Det är inte våra kunskaper och vår förståelse som styr verkligheten.
Det är till exempel inte förrän under de allra senaste decennierna har vi lyckats komma atomernas och genernas hemligheter på spåren. Otaliga saker rörande universum är fortfarande förborgade för oss - men när det gäller Gud förväntar vi oss att alla svar ska finnas klara för oss i dag.
Därmed inte sagt att vår hjärna inte kan förstå det - det kan den säkert. Men vi kanske inte kan förstå det just nu - med utgångspunkt från det vetenskapliga vetande som råder just nu. Vi har tyvärr lätt för att tro att det som vetenskapen upplever som "fakta" i dag är eviga fakta. I själva verket befinner sig ju vetenskapen i en ständig utveckling...
Det som var "vetenskaplig sanning" på 1500-talet stämde knappast med den "vetenskapliga sanningen" på 1800-talet. Och 1800-talets sanningar har för länge sedan kasserats och ersatts av det vi i dag betraktar som absoluta vetenskapliga sanningar. Vi kan alltså lugnt utgå från att det vi i dag tycker är så självklara, fastslagna "fakta" kommer att vara totalt förlegat och kasserat om ytterligare 200 år.
Den vetenskapliga utvecklingen kommer definitivt inte att stanna av. Så om ett par hundra år är det som i dag är närmast omöjligt för någon att förstå - begrepp som snarast hör hemma inom science fiction - med största säkerhet en naturlig självklarhet som vi inte har några svårigheter att fatta.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|