Svar: Det fanns inte någon speciell mening, eller nödvändighet, i att Jesus blev just avrättad eller korsfäst. Om romarna hade haft för vana att använda en annan avrättningsmetod, så hade det varit den som används också i Jesu fall. Och om Judeen inte varit ockuperat alls, så hade Jesus dött på ett annat sätt. Men nu var det på det här sättet Människosonens jordeliv kom att sluta - och därför var det också vad profeterna sett många hundra år tidigare och skrev i sina skrifter.
När Jesus talade om vad som "måste ske" utgick han dels från vad profeterna sagt skulle komma att ske med Människosonen, dels från vad Fadern uppenbarat för honom själv. Jesus visste att Messias skulle bli förrådd (men "ve den som måste göra det"), han visste att Messias skulle gripas av de romerska styrkorna, han visste att han skulle räknas som förbrytare, han visste att Messias skulle torteras och avrättas - och han visste att han var Messias! Därför visste han vad som väntade honom och han var precis lika skräckslagen inför detta som vilken människa som helst. In i det sista bad han till Gud att han på något sätt skulle slippa undan, samtidigt som han betonade att han inte skulle svika Guds vilja utan ända intill slutet leva så som människan var avsedd att leva - i fullständig lydnad mot Faderns vilja. Det var ju därför han fötts som människa. För att bli "den förstfödde" till evigt liv.
Allt detta måste ske, för det hade Gud genom sin ande uppenbarat för profeterna och för honom. Profeterna hade förklarat att det judiska folket inte skulle tro att Jesus var Messias, att Judas skulle förråda honom, att prästerna skulle överlämna honom till romarna eller att Pilatus skulle låta korsfästa honom.
Men det var inte profeterna - eller Gud - som bestämde vad som skulle hända. Det var inte profetiorna som bestämde hur Jesus samtida skulle agera. De judiska prästerna, Judas, Stora rådet, de romerska soldaterna och Pilatus var inte några hjälplösa, viljelösa brickor i någon gudomlig plan, utan profeternas utsagor baserade sig på de framtida händelserna, som alla bestämdes av de framtida personernas fria val. Det var de framtida händelserna som bestämde vad profeterna skulle skriva ner.
Profeterna såg vad som skulle komma att ske och detta skrev de sedan ner. Därmed kunde judarna på förhand veta vad som skulle karakterisera Messias. (Att de sedan på grund av olika omständigheter kom att skapa sig en annan bild av Messias är en annan sak.) Ett fåtal kom följaktligen också att känna igen honom när han framträdde och blev övertygade om att Jesus var Messias. Och efter Jesu himmelsfärd kunde likaså hans lärjungar blicka tillbaka på de gamla profetiorna och hitta detalj efter detalj som stämde överens med Jesu liv och bekräftade att det verkligen var Jesus profeterna vittnat om. Det var Jesu liv och död de hade beskrivit i sina profetior (Rom 16:25-27).
Det är ungefär som om man i en gammal bok läser en beskrivning av en viss plats, utan att det i boken nämns exakt var platsen ligger. Men när man sedan råkar komma till denna plats, känner man igen den gamla beskrivningen och förstår att det var denna plats författaren en gång sett.
På samma sätt hade man i den heliga skriften kunnat läsa profeternas beskrivning av en person, Människosonen/Messias, och vissa händelser, utan att det nämndes exakt när personen skulle framträda eller när händelserna skulle äga rum. Men när man sedan såg Jesus och upplevde händelserna, så kände man igen den gamla beskrivningen och förstod att det var denna person - Jesus - de gamla profeterna/författarna en gång sett.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|