Svar: När ängeln Gabriel talade med Maria och berättade att hon skulle bli gravid och få en son, förklarade han samtidigt för henne att hon skulle ge sin förstfödde namnet Jesus (Luk 1:31).
Namnet Jesus är den grekiska formen av det hebreiska namnet Y'shuah. På svenska brukar det skrivas Josua eller Jesus - det är alltså samma namn. På hebreiska betyder namnet "Gud är räddningen" eller "Gud räddar".
Och Josef fick förklaringen till varför deras son skulle bära just det namnet:
"Du ska ge honom namnet Jesus, för han ska rädda sitt folk från deras synder" (Matt 1:21)
"Kristus" är däremot inte något namn, utan en titel. Ordet kommer från grekiskan och betyder "den (till konung) smorde". Den hebreiska motsvarigheten är "Messias".
Begreppet "den smorde" syftar på att man i det gamla Israel smorde en tronarvinges huvud med olja när han invigdes till regent (1 Kon 1:39). "Herrens smorde" var följaktligen inget annat än en beteckning på Israels kung (Ps 2:2 och 28:8, 1 Sam 10:1 och 16:13 samt 1 Kon 1:39). I samband med det israelitiska kungadömets fall kom det emellertid i stället att främst användas om den framtida konung som man väntade sig en dag skulle komma och befria folket från dess förtryckare och förverkliga Guds rike och en evig fred.
Löftet om den kommande befriare var redan från början intimt knutet till en av stammarna i Israels folk, nämligen Juda stam, och ända sedan konung Davids tid hade det stått klart att den kommande gudakonungen skulle vara av Davids släkt (Jer 23:5).
Under det första århundradet, under Jesu tid, var längtan efter Messias mycket stark. Nu hade uttrycket "Messias" helt knutits till det judiska folkets kommande räddare. Det judiska folket väntade ivrigt på att denne konung av Davids släkt skulle komma och befria dem från den romerska ockupationsmakten, återupprätta Juda och återge landet dess forna storhet.
När Matteus inleder sitt berättelse med Jesu släkttavla är det följaktligen just för att visa att den efterlängtade Messias, den blivande kungen i det världsomspännande fridsriket, äntligen hade kommit. Efter att ha nämnt Jesu äldsta förfäder räknar Matteus upp 42 generationer och visar därmed klart att Jesus uppfyllde de bibliska kraven på att vara en ättling till konungen David.
Jesus var Messias! Kristus!
Även detta hade ängeln sagt till Maria redan då han berättat att hon skulle föda en son:
"Herren Gud kommer att ge honom hans fader Davids tron, och han kommer att härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde ska aldrig ta slut" (Luk 1:31-33)
Det dubbla "namnet" Jesus Kristus blir på så sätt i själva verket också en bekännelse: Jesus är Messias. Det var också huvudtemat i de kristna judarnas budskap till sitt folk. För ickejudarna - och även för oss i dag - var det däremot ofta svårt att förstå "namnet" Kristus, Messias, eftersom man i allmänhet inte kände till de gammaltestamentliga löftena från Gud om en kommande fredsfurste och världshärskare.
Vad judarna i sin tur inte förstått var att den utlovade Messias inte skulle vara en revolutionär som befriade det judiska folket med våld (alla former av revolution och frihetskamp med våld leder bara till ytterligare förtryck och våld, eftersom det alltid är den starkaste, inte den rättfärdigaste, som segrar), utan en hela mänsklighetens befriare - detta trots att Gamla testamentets profeter tydligt talar om att Messias ska förvandla hela världen, alla riken på jorden, till ett himmelrike och skapa en världsomfattande fred.
Vad man inte heller förstod var att förutsättningen för en sådan förvandling av jorden till ett himmelrike, Guds rike - till det paradis som vår planet ursprungligen var avsedd att vara - var en förvandling hos dess invånare. Det är först när vi börjar leva efter Guds vilja, som vi kan få uppleva ett himmelrike på jorden, det eviga fridsrike som , kan bli verklighet.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|