Svar: När en kvinna i Israel hade fött ett barn räknades hon enligt lagen som oren. Det bör påpekas att "oren" inte på något vis är detsamma som vare sig "syndig" eller "smutsig", utan att det handlar om en rituell eller kultisk orenhet som innebar att personen inte var lämplig att utöva de praktiska sidorna av religionen, exempelvis riterna i templet.
Om barnet var en pojke var orenhetsperioden fyrtio dagar, och under den tiden fick kvinnan inte röra vid någonting heligt eller gå in i helgedomen. Men när tiden var ute skulle hon gå till prästen med ett par duvor som skulle offras till Herren (3 Mos 12).
Om pojken dessutom var hennes förstfödde ålåg en speciell förpliktelse föräldrarna. Gud hade sagt till Moses att alla förstfödda pojkar skulle helgas åt honom. De tillhörde honom i särskild mening och skulle bäras fram inför Gud i templet i Jerusalem för att invigas. Barnet lades då i prästens händer, medan pappan hade en bägare med guld- eller silvermynt. Prästen frågade mamman om barnet var hennes förstfödde, och när hon hade svarat att det var så, uttalade prästen Guds anspråk på barnet. Sedan överlämnade pappan "lösesumman" som prästen tog emot i barnets ställe.
Fyrtio dagar efter Jesu födelse begav sig följaktligen Josef och Maria med sitt barn till Jerusalem för att genomföra det reningsoffer som lagen föreskrev och bära fram honom i templet för att han skulle "vigas åt Gud" eller "friköpas". Det var vid det här tillfället, när Josef och Maria kom till templet med sin lille son, som de mötte den gamle Symeon som fått en uppenbarelse från Gud om att han inte skulle dö förrän han hade sett Guds smorde kung - Messias:
"Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som sed är enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:
'Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel'" (Luk 2:27-32)
Det är till minne av detta som Kyndelsmässan firas 40 dagar efter Jesu förmodade födelsedag.
Festen uppstod i Jerusalem på 300-talet och spred sig därifrån över hela Orienten. På 600- talet nådde den västerlandet. I öst kallades högtiden för "mötet" (grek hypapant) och hade Jesu möte med det gamla förbundets representanter, den gamle Symeon och profetissan Hanna, som huvudmotiv, men i väst tog den alltmer karaktären av Mariadag. Den har gått under flera olika beteckningar - "Jungfru Marias rening", "Jungfru Marie kyrkogångsdag" och "Herrens frambärande".
Under medeltiden firades dagen som en stor högtidsdag, med ljusvigning (lat. benedictio candelarum), ljusmässa (lat. missa candelarum, därav "kyndelsmässa") och en procession. De här ceremonierna finns fortfarande kvar inom den katolska kyrkan, men i den protestantiska förändrades helgdagens karaktär väsentligt. Mariakulten upphörde, ljusvigningen och processionen klassades som obibliska ceremonier och försvann. I stället kom Kristusmotiven att betonas mer och mer.
Kyndelsmässodagen firas numera på en söndag, antingen den 2/2 eller nästföljande söndag (och om denna är fastlagssöndag firas den i stället söndagen före den 2/2).
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|