Svar: Att Israels barn är Guds egendomsfolk betyder inte på något vis att de skulle vara hans kelgrisar eller privilegierade i något avseende. De är förvisso utvalda av Gud, men inte därför att de skulle vara bättre än andra folk på något sätt, eller därför att de skulle få några speciella favörer (och om vi tittar på historien, så har de verkligen inte fått det heller, utan snarare tvärtom).
Vad det handlar om är att Gud beslutade att använda sig av ett folk här på jorden för ett speciellt syfte, en speciell uppgift. Han skulle använda dem som sitt redskap genom att låta dem utgöra ett exempel för andra folk - inte som några idealiska förebilder, utan ett exempel på vad som blir följden av att följa Guds vilja och att bryta mot den. De skulle utgöra ett bevis för världen på de välsignelser som skulle komma mänskligheten och varje enskild människa till del om vi följde Guds ord - och även vilka konsekvenser det skulle få om vi bröt mot det.
Därför slöt Gud ett förbund, ett avtal, med dem - han lovade att välsigna dem om de följde hans vilja, om de i handling visade att de hörde Herren till, genom att älska honom och hålla hans bud, samtidigt som han varnade dem för konsekvenserna om de struntade i hans lag.
(När Gud gjorde sin ursprungliga överenskommelse med dem var de för övrigt vare sig judar eller israeliter. Israels barn existerade inte. Det judiska folket existerade inte. Gud valde inte ens ut ett folk utan en man och hans ättlingar. Han valde en man som bodde i Ur i Mesopotamien och hette Abraham och och vars ättlingar så småningom blev det israelitiska folket. Det ska också betonas att Israels folk bestod av 12 stammar, varav en stam var Juda stam, dvs judarna.)
Genom detta folk gav han mänskligheten sin eviga lag - de tio budorden.
Bland detta folk lät han sina profeter uppstå - dessa som tillsammans med apostlarna utgör grundvalen för hela den kristna församlingen.
Ur detta folk lät han sin egen son, den kommande världshärskaren, Messias, födas.
Under seklernas lopp kom Israels barn många gånger att bryta mot sin Guds vilja, och följderna blev också bittra, både för enskilda och för folket som helhet, men innebar det att de upphörde att vara Guds egendomsfolk? Paulus ställde just den frågan i Romarbrevet och gav själv svaret:
"Jag frågar då: kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är ju själv israelit, ättling till Abraham och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt" (Rom 11:1-2).
Guds löften står fasta. Guds avtal med israeliterna förändrades inte. De förblev Guds "egendom" - inte därför att de var några "Guds bästa barn" (det var de bevisligen inte), utan därför att Gud slutit ett orubbligt förbund med dem, ett ömsesidigt avtal - och genom dem fortsatte han förberedelsearbetet för att upprätta sitt rike här på jorden och, ytterst, fullborda sin skapelse av människan - göra henne till sin fullkomliga, andliga, avbild med evigt liv.
Men det innebär inte att judarna skulle ha något "försprång" eller någon sorts "fribiljett" till det eviga livet - och följaktligen inte heller att de skulle vara privilegierade i det avseendet. Gud gör ingen skillnad på människor och vår eviga framtid påverkas inte av om vi är svenskar eller judar. Det avgörande för varje människa - oavsett vilken ras vi tillhör - oavsett om vi är judar eller araber, vita eller svarta, europeer eller afrikaner - är om vi beslutar att vända om och börja följa Guds vilja.
Det är detta Jesus påpekar när han säger till fariseerna och saddukeerna att det inte räcker att ha Abraham till fysisk (an)fader.
"Tro inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham" (Matt 3:9)
Det fysiska släktskapet ger inga företräden. Det som avgör vår framtid, det som avgör om vi ska få ta del av de eviga välsignelser som ingick i Guds löften till Abraham, är inte om vi är Abrahams fysiska ättlingar, utan om vi är hans andliga ättlingar - om vi delar hans tro på Gud och hans vilja att lämna vårt gamla liv bakom oss och börja följa Gud, låta hans ande leda oss.
Om vi gör det, då är vi också Abrahams barn och därmed gäller Guds löften oss - och det spelar ingen som helst roll om vi tillhör Guds "egendomsfolk" eller ej.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|