Svar: "Ingen blir profet i sin egen hemstad!"
Det var Jesus som myntade de orden. På det stora hela var han nämligen inte alls särskilt populär medan han levde på jorden. Tvärtom! Och just hans hemstad Nasaret var en av de platser där människorna var som mest negativt inställda till honom, förmodligen just därför att de så väl visste vem han var. Josefs pojke hade de ju känt sedan han var liten.
Med undantag för den där gången då han var 12 år och sprang och gömde sig i templet i Jerusalem så att inte hans föräldrar hittade honom när det var dags att bege sig hemåt från huvudstaden, så hade han levt ett helt obemärkt liv. Han hade gått i skolan precis som alla de andra barnen i den lilla staden, och när han blev äldre hade han börjat arbeta som lärling i pappa Josefs snickarverkstad.
Nu sas det att han hade stått i synagogan en sabbat och läst högt ur en profetia om Messias, och sedan hade han sagt att den profetian hade gått i uppfyllelse. han hade visserligen inte sagt det rent ut, men det var ingen tvekan om att det var sig själv han syftade på.
Snickarns grabb! Han skulle alltså vara befriaren som profeterna talat om? En blivande världshärskare?
Att säga att han blev populär är minst sagt en överdrift. Visst fanns det de som uppskattade honom. Han samlade snabbt en grupp elever som satt och lyssnade till hans undervisning och på en del ställen drog han stora skaror med folk (många blev nyfikna sedan de hört talas om att han gått på vatten, förvandlat några fiskar till mat åt tusentals människor, botat sjuka och till och med väckt upp folk som hade dött).
Men mest betraktades han som en udda figur, precis som Johannes döparen som levde på honung och gräshoppor ute i öknen.
Och de religiösa ledarna menade att han hädade när han utgav sig för att vara Guds son. Guds son - han som älskade att sitta och äta och dricka i timmar bland överlöpare och bedragare? Han som brukade försvinna in hos hororna och som umgicks med leprasjuka och eländiga tiggare? Faktum är att de som tycktes gilla honom bäst var just dräggen, packet, slöddret!
Andra retade sig på honom, på somliga ställen så intensivt att man försökte tysta honom för gott. Åtminstone vid ett tillfälle utsattes han för ett direkt mordförsök och flera gånger blev han tvungen att fly och hålla sig undan för att inte råka illa ut.
Hans tal om ett nytt välde som skulle betyda slutet för den romerska ockupationsmakten sågs inte heller med blida ögon och de styrande i Judeen började frukta att romarna skulle vidta åtgärder som drabbade hela folket. Till slut bestämde man sig för att försöka få honom avrättad av ockupationsmakten - och så blev det. En eftermiddag på våren år 31, precis innan det Osyrade brödets högtid, gjorde de romerska ockupanterna processen kort med bråkmakaren. Det räckte med en världshärskare - kejsaren i Rom. Ett par träbjälkar, lite rep och några rejäla spikar, och så var det slut med dumheterna.
Så populär är nog synd att säga att han var.
Och där kunde hela historien ha varit slut - om inte hans lärjungar och flera andra vänner till honom träffat honom igen! Efter avrättningen och begravningen! Därmed var saken klar för lärjungarnas del. I och med det var man helt övertygade om att han inte var någon vanlig människa utan faktiskt Guds son. De trodde inte längre att Jesus var Messias och Guds son. De visste att han var det!
De hade sett honom dö - men han levde igen. Han hade återuppstått från de döda, precis som han förutsagt (Matt 12:40). Det obestridliga faktum att han, som bevisligen hade dött, levde igen, visade att han inte bara var en vanlig snickare - en vanlig vishetslärare - en vanlig profet - utan något oändligt mycket mer. Ingen vanlig människa kan leva efter att ha blivit avrättad och begravd.
Genom sina tre dagar i graven, genom sin död och uppståndelse, hade han bevisat att han var Messias - och dessutom att hans löfte om evigt liv inte var något tomt prat. Hans egen uppståndelse var bekräftelsen på sanningen i hans ord.
Några veckor senare hade hundratals människor sett honom igen och talat med honom, och nu började även människor utanför Jesu närmaste krets inse att detta var någonting oöverträffat. Den där märklige profeten som avrättats av de romerska ockupanterna hade snart setts av hundratals människor.
Detta var vad profeterna hade lovat. Messias hade kommit. Jesus var den som profeterna talat om. Gud hade sänt sin son för att göra det möjligt för varenda människa att få evigt liv. Han hade sänt sin son för att förbereda mänskligheten inför den dag då Messias skulle förvandla hela världen och upprätta ett himmelrike på jorden. Ett rike som skulle vara för evigt. Jesus skulle komma tillbaka. Och nästa gång han kom hit skulle ingen tvivla på att han var Guds son, Messias, Världshärskaren!
Där började Jesu popularitet. Där bildades grunden för en verksamhet som skulle pågå i ett par tusen år framåt. Bara några veckor senare hade församlingen av Messiastroende judar växt från några dussin till flera tusen. Från denna början i Jerusalem skulle evangeliet om det kommande Gudsriket spridas ut över världen. Överallt skulle människor inse att det som inträffat i Jerusalem den där påskhögtiden år 31 var något som hade relevans för varje människa på jorden, för all framtid.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|