Svar: Att uppståndelsen var och är så viktig beror bland annat på att om inte Jesus hade uppstått så hade det inte funnits något bevis för att han inte bara varit en i den långa raden av filosofer, gurus och självutnämnda gudomligheter som lite då och då dyker upp runtom i världen. Om han inte uppstått hade det inte funnits mer anledning att fästa någon vikt vid hans ord än vid någon annan vishetslärares.
Men Jesus uppstod, och om hans lärjungar tidigare hade tvivlat på att han verkligen var den Messias som Gamla testamentets profeter lovat skulle komma, så undanröjde denna otroliga händelse allt tvivel. Om de tvivlade när de såg de romerska soldaterna spika upp honom på korset, så tvivlade ingen av dem längre när Jesus, bara några dagar efter det att hans döda kropp lagts i graven, sökte upp dem igen - och fortsatte att vara tillsammans med dem i en och en halv månad!
Jesus hade själv sagt att det definitiva beviset för att han var Messias var att han skulle ligga i graven "tre dagar och tre nätter" - och sedan skulle han uppstå. Hans uppståndelse från de döda utgjorde följaktligen det otvetydiga beviset på att han inte bara var en förvillad fanatiker, en förvirrad snickare från Nasaret som fått för sig att han var speciellt utvald av Gud, utan att han verkligen var den han utgav sig för att vara: Messias, Guds son.
Därmed blev Jesus genom sin uppståndelse också ett levande bevis för att det han sagt var sant - att det här korta livet på jorden inte behöver vara allt. Att Guds avsikt med vårt liv är mycket, mycket mer än så. Och viktigast av allt: att det tack vare Jesu uppståndelse blev möjligt för var och en av oss att uppnå det fantastiska mål som Gud avsett...
När Gud skapade människan var det inte meningen att hon skulle förbli en fysisk, dödlig varelse. Guds syfte var att skapa sin avbild - en varelse som var lik honom i alla avseenden, andlig och odödlig - och den fysiska, dödliga människan (Adam) var bara "första etappen". Adam (ett hebreiskt ord som betyder ungefär "jordvarelse") kunde bara ge fysiskt, temporärt liv "i arv" till sina efterkommande. För att adam, människan, skulle kunna genomgå den "andra etappen" - steget från fysiskt till andligt liv, från dödlighet till odödlighet, från tillfälligt till evigt liv - måste hon fatta ett definitivt beslut att alltid följa Guds vilja.
De första människorna valde att inte göra det, utan i stället gå sin egen väg och själva avgöra vad som var rätt och fel, ont och gott. För att den "andra etappen" skulle kunna bli verklighet, måste det följaktligen komma en "andra adam", en människa som följde Guds vilja i allt, en människa som Gud kunde ge evigt liv - och som sedan kunde ge detta andliga, eviga liv "i arv". Jesus blev den människan. På samma sätt som Adam gett det tillfälliga livet (och döden) i arv till sina efterkommande kunde Jesus ge evigt liv till dem som beslutade sig för att följa honom. Eller som Paulus uttryckte det:
"Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam [Jesus] blev en ande som ger liv" (1 Kor 15:45)
Om inte Jesus själv hade uppstått till evigt liv så skulle han inte heller ha kunnat ge det eviga livet vidare.
Om inte Jesus hade uppstått - om Jesus bara hade varit en vanlig människa som avrättats och inget mer hade hänt - skulle aldrig kristendomen ha blivit till ("kristendomen" är tron på att Jesus var och är Kristus - därav namnet). Om Jesus bara blivit avrättad och förblivit begraven skulle hans lärjungar besviket (precis som så många andra anhängare till olika Messiaspretendenter genom århundradena) ha konstaterat att han inte var Messias - att han inte var Guds son - och ett par år senare skulle var och en ha varit sysselsatt med sitt eller kanske anslutit sig till någon ny påstådd Messias.
Om inte Jesus uppstått skulle inte de några hundra anhängarna (däribland hans egna syskon) ha offrat livet för att övertyga sin omgivning om att Messias/Kristus hade kommit och att profetiorna verkligen hade gått i uppfyllelse (det skulle ha varit detsamma som att medvetet offra livet för något man visste var lögn...)
Om inte Jesus uppstått skulle det följaktligen aldrig ha skapats någon församling/kyrka över huvud taget.
"Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstligen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så ska också i Kristus alla göras levande" (1 Kor 15:20-22)
Det var den absoluta, hundraprocentiga vetskapen - de själva, deras vänner, Jesu anhöriga och hundratals andra människor hade ju träffat, talat med och umgåtts med Jesus efter hans uppståndelse! - om att Jesus verkligen var den utlovade Messias, Guds son, att han hade uppstått och att han därmed hade öppnat vägen för varje människa tillbaka till Gud och till evigt liv, som fick lärjungarna att lämna och offra allt - till och med livet - för att sprida detta fantastiska "glädjebudskap" (grek. euaggelion, sv. evangelium) till hela världen.
Och detta evangelium - att Jesus var och är Messias (grekiska Christos, Kristus), att han dog och uppstod för att vi skulle kunna få evigt liv - är och förblir kristendomens hela kärna. Det är det som är hela "meningen" med kristendomen. Att alla människor kan bli räddade (frälsta) undan evig död och uppstå eller förvandlas till odödlighet precis på samma sätt som Jesus uppstod till evigt liv.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|