Svar: Det grekiska ordet för "herre" (det som används i Rom 10:9 och övriga Nya testamentet) är kyrios. Det kommer av adjektivet kyros som betecknar innehav av myndighet eller makt, och det används både som substantiv (att "vara herre över någonting" eller "en herre") och som titel. Ordet kan på så sätt jämställas med ord som "kung", "president", "direktör" eller liknande, som används på samma sätt. Och i likhet med de orden används det nästan alltid i obestämd form, så även i Romarbrevet 10:9, utom när man talar om en person med den aktuella befattningen.
Lärjungarna använde alltid ordet "herre" respektive "herren" när de talade med och om Jesus, och även utomstående titulerade Jesus på samma sätt. Det var helt enkelt en vanlig titel som uttryckte aktning eller respekt för någons kunskap eller samhällsställning (och lärjungarna var ju Jesu elever). Man kan jämföra det med engelskans sir eller vårt gamla svenska uttryck "herrn".
Ordet hade alltså i sig självt inte någon religiös betydelse, även om det naturligtvis också förekom i religiösa sammanhang. Israels barn använde till exempel det motsvarande hebreiska ordet, adon", för Guds heliga namn, "namnet över alla namn" som man av vördnad inte ville uttala. Även Jesus använde ordet "Herren" när han talade med Gud - och eftersom lärjungarna var judar gjorde också de det.
Till en början lade lärjungarna säkert ingen annan innebörd i ordet "herre" än elevens sedvanliga vördnad för sin lärare när de talade med och om Jesus. Men allt eftersom deras förståelse för Jesu person ökade kom den religiösa innebörden - gudsnamnet - i ordet att bli alltmer framträdande. Och i och med hans död och uppståndelse fick de den definitiva bekräftelsen på att snickaren från Nasaret verkligen var något mer än en vanlig människa, att han faktiskt var den utlovade Messias, Gud själv i mänsklig gestalt, som offrat livet för mänskligheten men uppstått och farit upp till himlen för att en dag återkomma som kungarnas Kung och "herrarnas Herre" (Upp 19:16) och upprätta sitt rike på jorden.
Bekännelseorden "Jesus är Herre" blev därmed helt enkelt en sammanfattning av den kristna församlingens tro - ett erkännande eller "officiellt godtagande" av att Jesus var den som hade herraväldet över allting, "all makt i himlen och på jorden" (Matt 28:18) - ett erkännande av Jesus som Kristus, Messias (Vi använder samma uttryck i dag när vi talar om att ett folk "erkänner" någon som sin regent eller att ett land "erkänner" ett annat lands regering efter en statskupp eller liknande.)
I det bibelord du frågar om ("Om du med din mun bekänner att Jesus är Herre... ska du bli räddad") används ordet "herre" på grundspråket i obestämd form, men har en i allra högsta grad bestämd mening - precis så som vi använder ordet "president" eller "kung" om vi talar om att det amerikanska folket "erkänner Bush som president" eller att vi svenskar "erkänner Carl-Gustaf som kung". Det är faktiskt också exakt vad det handlar om här. Att bekänna Jesus som Herre är att erkänna honom som kung - erkänna honom som Messias, Guds son - erkänna honom som sin Herre i dag och hela världens härskare och Herre (Jud 4) i morgon.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|