Svar: Den sortens människor har funnits i alla tider. Jesus kände också sådana. Fariseerna var sin tids religiösa förebilder och en del av dem älskade att visa alla hur rättfärdiga de var. Men under ytan var en del av dem inte ett dugg rättfärdiga. De levde inte som de lärde...
De här fariseerna bad gärna offentligt. Och när de gav gåvor till templet lät de blåsa i basun - bokstavligen - så att alla skulle se vad de gjorde. Jesus berättade en gång en liknelse om en farisé som bad med hög röst:
"Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare..." (Luk 18:11)
Hyckleri och stolthet går hand i hand. Hycklare är de som inte är villiga att erkänna att de är syndare - inte ens för Gud. Den motsatta attityden är ödmjukhet. I Jesu berättelse var det en annan man som också gick upp till templet för att be den där dagen. Men han gick gick lite avsides och ställde sig ensam där ingen skulle lägga märke till honom. När han bad vågade han inte ens lyfta blicken mot himlen:
"Gud, var nådig mot mig, syndare" (Luk 18:13)
Det är väl ganska bekant hur liknelsen slutar. Jesus förklarar att den ödmjuke mannen gick hem rättfärdig. Farisén må ha imponerat på alla andra med sin bön, men han imponerade inte på Gud (Luk 18:14).
Hycklare må dupera alla andra, men de kan inte dupera Gud. Han vet vad som finns inom var och en av oss. Och bibeln säger att ingen är rättfärdig (Rom 3:10). Endast Gud är rättfärdig. Men om vi har tro så kan Gud leva i oss och genom oss och hjälpa oss att leva enligt hans vilja, hjälpa oss att inte synda, leda oss mot rättfärdighet.
Vad ska vi då göra med människor vi anser vara hycklare? Avslöja dem? Ge dem en riktig näsbränna? Lära dem en läxa?
Vänta lite...
Innan vi startar vår hycklarjakt är det bäst att vi tänker oss för. Det typiska för hycklare är ju just att de ser andra människors fel och brister men inte sina egna. Genom att koncentrera oss så mycket på andra människors hyckleri löper vi faktiskt risk att själva bli hycklare. Och det enda som är värre än att ha en hycklare i församlingen är väl att själv vara en!
"Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda..." (Matt 7:1-2)
Det är så lätt att se på andra. Det är lätt att hetsa upp sig över människor vi anser vara hycklare. Det är definitivt mycket lättare att se på deras sätt att vara än på vårt eget. Och vad är vi då...?
"Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? ... Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga!" (Matt 7:3-5)
Gud säger att vi ska älska vår nästa, älska våra medmänniskor - alla våra medmänniskor (Luk 6:35). Hur älskar man då en människa som är falsk och lyckas dupera alla och få alla att tro att hon är något hon inte är?
Vi är alla syndare. Det spelar ingen roll om vi är de som syns och märks mest i församlingen eller om vi sitter tysta och stilla för oss själva. Vi är syndare. Vi har alla brutit mot Guds vilja. Och vi är alla hycklare emellanåt. Om vi kallar oss kristna så har vi gett oss själva en etikett som innebär ett stort krav på oss. Och vi lever verkligen inte alltid upp till det kravet. Vi lever långt ifrån alltid som vi lär.
I sista änden är inte frågan vad vi ska göra med människor som framställer sig själv som så goda kristna och duperar hela församlingen för att bli omtyckta och få lovord och beröm och tack. Frågan är vilken sorts människor vi själva är. Syndare eller hycklare. Syndare eller fariseer.
Svaret? Bibeln säger att vi alla är syndare - att vi alla har brutit mot Guds vilja - och om erkänner att vi faktiskt är syndare, så kan Gud arbeta med oss. Det är hans specialitet. Om vi inser och medger att vi inte är fullkomliga så kan Gud hjälpa oss. Om vi ber i ödmjukhet - koncentrerar oss på våra egna fel och brister och inte grubblar så mycket över andra människors synder och svagheter - så lovar Gud att förlåta oss och lyssna och hjälpa oss (1 Petr 3:8 och 5:5, Ps 10:17) och leda oss på rätt väg (Ps 25:9).
Men om vi är självrättfärdiga och hycklande så är det samma sak som att säga att vi inte behöver Gud. Och då kan Gud inte hjälpa oss.
De som försöker spela heliga och fromma och andliga för att få församlingens beundran får sin lön nu (Matt 6:1-2). Men den viktigaste och värdefullaste lönen är den vi får genom att ha en uppriktig relation till Gud. Den lönen varar för alltid.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|