Måste man förlåta alla?

Svar: När Jesus lärde sina lärjungar att be, visade han dem att vi måste be om Guds förlåtelse för de synder vi begått och begår:

"Och förlåt oss våra skulder..."

Sedan fortsatte han att förklara den inställning vi ska ha gentemot dem som gjort oss något orätt:

"... liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss" (Matt 6:12)

För att understryka hur viktigt detta är, tog Jesus omedelbart upp den här punkten ytterligare (och det var faktiskt det enda i den s k "Herrens bön" som han talade extra mycket om):

"Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser" (vers 14-15)

Huruvida Gud förlåter oss avgörs alltså av huruvida vi förlåter andra (se även Mark 11:25-26). En förlåtande attityd mot dem som betett sig illa mot oss är ett avgörande element i livet som kristen.

Aposteln Petrus ställde en gång en till synes helt naturlig, mänsklig fråga:

"'Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?' Jesus svarade; 'Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger'" (Matt 18:21:22)

Sedan fortsatte Jesus med en berättelse, en liknelse, för att visa vad han menade:

På något vis hade en kunglig tjänare lyckats dra på sig en enorm skuld på tiotusen talenter. Dagen kom då pengarna måste återbetalas, men tjänaren hade helt enkelt inte den väldiga summan. För att få gottgörelse för förlusten gav kungen order om att tjänaren och hela hans familj skulle säljas.

När tjänaren fick höra det, kastade han sig ner framför sin herre och vädjade att få extra tid på sig att betala skulden. Kungen blev rörd och avskrev hela skulden. Mannen gick lättad därifrån, men på vägen mötte han en annan arbetare vid hovet som var skyldig honom hundra denarer (en sexhundratusendel av den skuld han själv fått efterskänkt). Han grabbade tag om halsen på arbetskamraten och krävde att få sina hundra denarer. Den omskakade mannen slet sig loss och föll ner på knä och vädjade om att få mer tid på sig för att kunna betala skulden. Men hans vädjan fick inget gehör. Tjänaren såg till att han blev kastad i fängelse där han fick sitta tills hans kunde betala.

När de andra arbetarna vid hovet fick höra talas om det, berättade det för kungen. Han blev rasande och kallade till sig den obarmhärtige tjänaren.

"Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det", sa kungen. "Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?" Sedan lät han kasta tjänaren i fängelse.

"Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder" (vers 23-35)

Gud kräver att vi visar barmhärtighet mot våra medmänniskor:

"Saliga (lyckliga) de barmhärtiga, för de kommer att möta barmhärtighet" (Matt 5:7)

"Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus" (Ef 4:32)

"Älska era fiender och be för dem som förföljer er - då blir ni er himmelske faders söner."

Här ger Jesus en antydan om förklaringen till varför Gud ställer kravet på oss att vi ska förlåta dem som ber oss om förlåtelse, oavsett hur orätt de har handlat mot oss...

Hela syftet med skapelsen av oss människor var - och är - att skapa Guds avbild, att skapa evighetsvarelser "lika honom". Än så länge har vi bara gått igenom det första skapelsestadiet - än så länge är vi fysiska, dödliga, varelser (varken gudomliga eller odödliga) - och för att Gud ska kunna förvandla oss till odödlighet, måste vi visa vår vilja att verkligen bli lika honom.

Vi måste sträva efter att älska så som han älskar oss. Vi måste sträva efter att förlåta våra medmänniskor så som Gud förlåter oss. Vi måste visa att vi - av allt vårt hjärta och allt vårt förstånd - vill bli och vara hans barn. Då först kan Gud verkligen, tillfullo, göra oss till sina söner (och döttrar) - sina barn.

Men innebär det att vi fogligt och undergivet ska finna oss i att bli illa behandlade och förlåta allt vi blir utsatta för? Absolut inte!

Jesus säger att vi ska förlåta vår medmänniska på samma sätt som Gud förlåter oss när vi uppriktigt ångrar oss och ber honom om förlåtelse (eller om vi handlar i okunnighet och inte förstår vad vi gör). Det handlar alltså inte om att blint förlåta allting, utan att förlåta den som uppriktigt ångrar sig och ber oss om förlåtelse (eller inte har förstått hur fel han eller hon har handlat mot oss, som exempelvis ett barn som gör någonting fel utan att begripa det).

Men det räcker inte att säga: "Jag förlåter dig" (lika lite som det räcker att säga: "Förlåt") om vi inte verkligen menar det. På samma sätt som Gud förlåter oss, så måste vårt handlande gentemot den andra parten bevisa vår vilja att förlåta och låta det som hänt vara glömt.

Vi behöver Guds förlåtelse. Jesus har gjort det möjligt för oss att få den. Men förutsättningen är att vi också visar att vi är redo att förlåta våra medmänniskor som har handlat orätt mot oss - att vi vill (även om vi sannolikt aldrig kan) handla så som Jesus gjorde.

Jesus hade fortfarande medkänsla med sina mördare trots att han hade plågats och torterats i timmar den där dagen vid påsken för snart 2 000 år sedan.

Han hade blivit falskt anklagad och - i strid mot gällande judisk lag - dömts av sina värsta fiender. Han hade utstått den grymma tortyr som det romerska gisslandet innebar. Han hade misshandlats, slagits, piskats och sparkats. Han hade spikats fast på ett kors mellan två brottslingar. Och mitt i detta lidande sa han med fullkomlig uppriktighet:

"Fader, förlåt dem ! De vet inte vad de gör!" (Luk 23:34)

Y'shua ben Yosef, snickaren och rabbbin från Nasaret, dog som han hade levt - som en fullkomlig förebild för oss. Och för vår evighets skull måste vi följa hans exempel och förlåta.

Att vara kristen är att följa Kristus, att ha Jesus som förebild, att i alla avseenden sträva efter att vara som han - försöka leva så som han levde, handla som han skulle ha gjort, älska så som han älskade och - förlåta så som han förlät!

Men än en gång: Det innebär inte att vi ska gå omkring som någon sorts undergivna, krypande, fogliga slagpåsar och blint finna oss i att bli illa behandlade, nedtrampade eller misshandlade och ständigt förlåta, förlåta, förlåta allt vi utsätts för, utan att vi ska förlåta den som ångrar sig och ber oss om förlåtelse - på samma sätt som vi vill att Gud ska förlåta oss om vi uppriktigt ångrar oss och ber honom om förlåtelse!

Thor-Leif Strindberg

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.