Svar: Berättelsen om Jesu "förklaring" (ordet "förklaring" är för övrigt ett gammalt ord som betyder "bli strålande av ljusglans") finns i Matt 17:1-8, Mark 9:2-8 och Luk 9:28-36. Dessutom nämner aposteln Petrus händelsen i sitt andra brev, 2 Petr 1:16-18. Han var en av de tre lärjungar som var tillsammans med Jesus då det hela utspelades. De andra två var Jakob och Johannes.
Det finns förvisso olika tolkningar av denna händelse, och de olika detaljerna (Jesu strålande ansikte och kläder, molnet, ljuset, Moses och Elia) har setts som symboliska på olika sätt. Kyrkan började till exempel tidigt uppfatta synen av Jesu lysande gestalt som en föraning av hans härlighetskropp - något som emellertid inte alls sägs i bibeln eller på något vis framgår av bibelns berättelse. Alla sådana tolkningar är helt enkelt bara spekulationer och gissningar - dvs att "säga mer än vad bibeln egentligen säger".
I själva verket finns det inte någon anledning att lägga in någon "mystisk" eller "dold" betydelse i händelsen, utan se den som precis lika reell och konkret som bröllopet i Kana, besöken i templet eller Jesu predikningar i synagogorna.
Jesus tog med sig tre av sina lärjungar upp på ett berg - utan tvivel i syfte att träffa två av sina "himmelska kolleger", som han visste skulle komma ner till jorden, och resonera med dem om den förestående påsken. När gruppen befann sig på berget lystes plötsligt Jesus upp så starkt att "hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset". Den rimligaste förklaringen är naturligtvis att Jesu gestalt lystes upp av "Herrens härlighet" (hebr kabód, grek dóxa), dvs den strålande ljusglans som sänkte sig ner över berget.
Lärjungarna såg hur två män kom fram till honom och även de "visade sig i härlighet" - ett uttryck som säger att de var upplysta på samma sätt som Jesus (och som Moses var den gången under ökenvandringen då "Herrens härlighet" sänkte sig ner till honom på Sinai).
Jesus och de båda besökarna (som lärjungarna uppfattade som Elia och Moses, något som Jesus faktiskt inte bekräftade) talade en lång stund med varandra om det som väntade Jesus i Jerusalem, och när det blev dags för männen att ge sig av igen, föreslog Petrus att lärjungarna skulle bygga några hyddor så att de kunde stanna över natten. Men innan han ens hann avsluta meningen sänkte sig något som liknade ett lysande moln (Herrens "härlighet") ner till marken strax intill dem, och till lärjungarnas förskräckelse steg de båda männen in i "molnet" (uppenbarligen ett lysande "moln" av samma slag som det som flög framför Israels folk under flykten från Egypten, och det "moln" i vilket Herren steg ner på toppen av Sinai berg, som det berättas i 2 Mos 19).
Så höjde sig "Härligheten" - det lysande molnet som de båda männen just stigit in i - upp från marken och inifrån molnet hördes en röst:
"Detta är min älskade son, som jag har utvalt. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom"
Lärjungarna slängde sig chockade ner på marken och när de slutligen vågade titta upp hade det lysande molnet med de båda männen gett sig iväg och Jesus var ensam kvar.
Denna mäktiga upplevelse blev för lärjungarna den definitiva bekräftelsen på att deras Mästare inte bara var en vanlig människa, utan att han verkligen var Guds son. Paulus berättar i ett av sina brev att han "med egna ögon sett honom i hans majestät":
"Ty han mottog ära och härlighet från Gud, sin fader, när en röst kom till honom ur denna majestätiska härlighet: 'Detta är min älskade son, honom har jag utvalt.' Den rösten hörde jag själv komma från himlen när jag var med honom på det heliga berget" (2 Petr 1:16-18)
Det är helt uppenbart att Petrus inte såg händelsen som någonting "symboliskt", utan som en helt verklig - om än fantastisk - upplevelse. Och vi gör klokt i att se på den på samma sätt.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|