Svar: När vi "pratar med Gud", så är det oftast i tystnaden, i tanken. Man skulle kunna kalla det telepati. Vi behöver inte forma oss i ord. Bönen kan vara - och är ofta - ordlös. Men det betyder ingenting. Gud läser våra tankar (eller som bibeln uttrycker det: Han "känner vårt hjärta").
Och på samma sätt talar Gud - och Jesus - med oss. I tankar och känslor. Vi "hör" Hans röst "i vårt inre".
Men om det, som du säger, känns svårt att be - om andra tankar distraherar och Gud känns "långt borta" - så kanske du skulle pröva med att skriva ett brev till Gud!
Börja med att tacka honom för de saker här i livet som du är glad och tacksam för.
Skriv sedan om problem som du vet att andra människor har och be Gud hjälpa dem.
Gå sedan vidare till en eller två funderingar av typ "vad-ska-jag-göra-Gud?" Du kan avsluta det hela genom att underteckna och ställa dina frågor "i Jesu namn".
Vad är skillnaden mellan ditt brev och en bön? Den ena är skriven och den andra är uttalad eller tänkt. Det är allt.
Många människor ser bönen som någonting mystiskt eller gåtfullt, eftersom de inte inser att det helt enkelt handlar om att prata med Gud. Men det handlar faktiskt bara om att låta Gud ta del av alla våra tankar, dystra tankar, glada tankar, belåtenheter och besvikelser.
Betrakta Gud som den bästa vän du någonsin kan ha. För du måste ju hålla med mig om en sak - vem mer kan du berätta alla dina innersta känslor för och veta att han inte säger något till någon annan? Vem är alltid beredd att lyssna när som helst på dygnet? Vem mer kan du lita på aldrig kommer att svika, göra narr av dig eller strunta i dig?
Alla människor är olika, så något "formuleringsrecept" finns inte. Bara var dig själv när du pratar med Gud. Börja med korta böner som du kan koncentrera dig på. När du börjar bli van kan du låta bönen bli lite längre. Ibland varierar intensiteten, beroende på vad du har på hjärtat. Känn dig inte skyldig om du inte ber lika "bra" varje gång. Kom ihåg, Gud vill bara att du ska prata med honom, hålla kontakten levande.
Och så är det en viktig sak. Vi vill gärna tro att "bönesvar" är detsamma som att vi får som vi vill. Dvs, om det vi ber om uteblir, så innebär det att vi inte har fått våra böner besvarade. Men Gud är inte någon "Aladdins ande" eller lyckofe som bara väntar på att uppfylla alla våra önskningar.
Däremot kan vi vara fullkomligt förvissade om att om vi ber honom om hjälp, så gör han vad som är bäst för oss.
Gud kan med andra ord svara på tre sätt: ja, nej eller vänta. Vi kanske blir besvikna när svaret är nej, men vi får inte dra slutsatsen att Gud inte bryr sig eller att han inte lyssnar. Gud svarar på det sätt som han vet är bäst för oss, och det är verkligen inte alltid det som vi vill, eller det som vi tror är bäst.
Vi känner inte till alla faktorer som Gud tar med i beräkningen när vi ber, så därför måste vi alltid ge honom utrymme att svara enligt sin vilja.
Slutligen: Låt Gud prata med dig också. Kom ihåg att Gud talar i tankar, i känslor, inte i hörbara ord (även om faktiskt tankar ibland kan upplevas som riktigt hörbara ord). Och dessutom talar han till dig genom sitt skrivna ord, genom bibeln. Läs Jesu ord, och kom ihåg att det är Gud själv som talar. Tänk dig att du sitter och lyssnar till Jesus - att Jesus pratar just till dig. Låt ditt innersta möta Jesu innersta - lyssna och följ Hans ord (Matt 5:19, Matt 19:17, Joh 15:10) - läs och ta till dig allt Jesus säger (Matt 4:4). Och viktigast av allt: Bestäm dig för att låta honom leva genom dig (Gal 2:20 och 1 Joh 2:6).
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|