Svar: Under hela den tid som lärjungarna varit tillsammans med Jesus, hade de då och då sett hur han lämnat dem och gått avsides för att samtala med sin far. Ibland gick han bara en liten bit bort från den plats där de slagit läger för att få vara ensam. Andra gånger gick han ut till en bergssluttning eller till någon annan plats där han kunde be till Gud i avskildhet.
En gång när lärjungarna frågade honom hur de skulle be, förklarade han för dem att den sortens bön som många bad då de ställde sig upp i församlingen och bad högt, med skälvande stämma och med stora, yviga ord för att andra skulle se hur oerhört fromma de var - något som vi även kan se prov på i dag - inte var mycket värd. Det var inte något verkligt samtal med Gud.
Faktum var att han klassade den sortens bön som rent hyckleri.
Likaså visade han på dem som gärna rabblade långa, inlärda utantillböner och trodde att Gud skulle höra dem bara därför att de sa så många ord - och han betonade att hans lärjungar inte skulle vara som de och pladdra en massa "tomma ord" (Matt 6:7).
I stället uppmanade han sina efterföljare att gå någonstans där de kunde vara ensamma, där de kunde prata med Gud i enrum, i avskildhet, i lugn och ro, precis som de pratade med sina föräldrar, med en god vän, med en arbetskamrat, en släkting eller en granne.
Det innebär naturligtvis inte att det skulle vara något fel att be tillsammans med en eller flera andra, till exempel då vi ber Gud välsigna en måltid, när vi ber i en gudstjänst - eller under en bönestund "i vår kammare". Jesus betonar ju själv att "där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem" (Matt 18:20).
Och då är dessutom en mer stiliserad eller formell bön - ord som man kan forma tillsammans, ord som ger styrka därför att två eller fler säger dem gemensamt, typ "Fader vår" - närmast en nödvändighet, och den behöver absolut inte sakna vare sig innerlighet, uppriktighet eller personlighet, eller vara något "fåfängt rabblande". Alltsamman beror på huruvida vi verkligen tänker på vad vi säger.
Men vad Jesus syftar på vid det här tillfället, som du nämner, är våra privata samtal med Gud, vår personliga, intima kontakt med vår skapare.
Privata samtal med vänner eller närstående, samtal som ofta handlar om personliga och intima saker, är ju ingenting som vi för ute på Storgatan. Lika lite är våra privata samtal med Gud något som har med offentligheten att göra. Det ska helt enkelt vara vår personliga och privata stund tillsammans med vår far.
Jesus försökte förklara för lärjungarna att när de skulle prata med Gud - på samma sätt som Jesus själv pratade med honom - skulle de samtala med honom precis på samma sätt som de skulle göra med sin jordiske far. De skulle prata med honom lika naturligt, lika vardagligt och med samma ord som de pratade med sina mänskliga föräldrar eller med sina vänner - inte med några inlärda fraser eller med några rituella formuleringar.
De skulle prata öppet om sina svårigheter och glädjeämnen, önskningar och ledsamheter, förhoppningar och besvikelser. De skulle prata med Gud, så som man pratar med en nära vän, som man vet lyssnar och bryr sig. Prata normalt och naturligt - inte uppstyltat eller i några "religiösa" ordalag.
Det var därefter han gav dem ett exempel på hur vi kan be - det som vi kallar "Herrens bön". Men med tanke på vad Jesus tidigare sagt om att "rabbla tomma ord", så är det ganska uppenbart att Jesus inte hade för avsikt att ge sina lärjungar någon färdig, rituell, fastslagen bön att upprepa ordagrant när de skulle "prata med sin far". Nej, tvärtom! Det här var en vägledning - några stolpar eller punkter - en beskrivning av hur vi kan prata fritt med Gud utan att rabbla upp någon böneramsa.
Med sitt exempel visar han hur vårt samtal med Gud kan vara utformat, vad vi ska tänka på när vi pratar med vår far - för än en gång, han ÄR faktiskt vår andliga pappa i himlen.
Att kunna vända sig till Gud, att kunna prata direkt med sin Skapare, med hela universums upphovsman, är faktiskt helt ofattbart fantastiskt. Det är en ovärderlig förmån som vi har fått - inte därför att vi har gjort någonting för att förtjäna det, utan enbart på grund av en sak: därför att vi är hans barn!
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|