Svar: Själva ordet "vin" säger att det rör sig om en alkoholhaltig dryck. Vin är nämligen detsamma som jäst saft av druvor, och vid jäsningsprocessen bildas ofrånkomligen alkohol.
Det som orsakar jäsningen är jästsvampar som finns på druvskalet, och så snart druvskalet krossas och jästsvamparna kommer i kontakt med saften börjar jäsningen. Vid jäsningen omvandlas druvsockret i saften till alkohol och kolsyra, och druvsaften förvandlas till den dryck vi kallar vin.
Eftersom det alltså är vid jäsningen som druvsaft blir till vin, och eftersom denna jäsningsprocess alltid innebär att det bildas alkohol, är det en absolut omöjlighet att tillverka ett alkoholfritt vin. Vin innehåller alltid alkohol. Om drycken i fråga inte innehåller alkohol är det inte vin, utan saft. (Om det hade varit en sådan alkoholfri dryck som Jesus förvandlade vattnet till vid bröllopet i Kana, så skulle bibelns berättelse ha handlat om hur Jesus "förvandlade vatten till saft"...)
Det "alkoholfria vin" som finns att köpa nuförtiden är en helt modern uppfinning, som man åstadkommer genom att ta bort det alkohol som ofrånkomligen finns i allt vin - och då får man fram en märklig produkt som egentligen varken är det ena eller det andra (men som faktiskt oftast fortfarande har kvar några tiondels procent alkohol).
Vad det gäller vinet på Jesu tid, så var det den absolut vanligaste drycken, precis som det är bland många folk i dag. Även om man drack både vatten från källor och brunnar, mjölk och fruktsaft, så var det vinet som var den mest självklara drycken både som måltidsdryck (bröd och vin var den givna stommen i en måltid), umgängesdryck och ren törstsläckare.
Och det var verkligen inte någon alkoholfri saft. Det räcker med ett par bibelcitat (och berättelsen i 1 Mos 9:21-27 om konsekvenserna av Noas vindrickande) för att inse att vinet i bibelns land och på bibelns tid hade precis samma berusande verkan som vinet i dag:
"Du har givit oss vin att dricka så att vi raglar..." (Ps 60:5)"Både präst och profet raglar av starka drycker. De är berusade av vin och vinglar..." (Jes 28:7)
"De har druckit sig fulla av sött vin..." (Apg 2:13)
Och när Paulus i sina brev till olika församlingar uppmanar medlemmarna att inte missbruka vin (Ef 5:18, 1 Tim 3:3), så är det uppenbart att det rör sig om en alkoholhaltig dryck, eftersom missbruk av alkoholfri saft knappast skulle ha kunnat ha någon menlig inverkan på församlingen...
Men även om man alltså var fullt medvetna om att berusningen kunde gå till överdrift så att man tappade både sans och vett (Hos 4:11) och blev omtöcknad (1 Mos 49:12) och aggressiv (Ords 23:29-30), liksom att man kunde bli beroende av vinet (Tit 2:3, Jes 5:11,22 och Ords 23:35), vilket kunde få dystra följder (Ords 21:17), så finns det ingenstans någon uppmaning att avstå från vin. Och varför skulle man göra det? Alla visste ju att vinet var en gåva från Gud.
Noa, "en oförvitlig och rättfärdig man [som] levde i gemenskap med Gud" (1 Mos 6:9) var enligt bibeln den förste som anlade en vingård. Det ansågs att det var Gud själv som lärde honom att odla druvor, pressa saft och göra vin. När Gud gav Israels folk anvisningar för lövhyddohögtiden, uppmanade han dem att köpa "kor och får, vin och öl" och sedan hålla måltid och glädjas tillsammans med sin familj (5 Mos 14:26). Vinrankan var Israels symbol. Kung David skrev i hundrafjärde psalmen att "vin gläder människans hjärta" (Ps 104:15) och kung Salomo förklarade att vin var en lämplig dryck för den som hade "en bedrövad själ" (Ords 31:6). Och det var så Gud en gång avsett att vinet skulle användas. Till människans glädje.
"Vinet gör livet glatt!" (Pred 10:19)"Drick ditt vin med glatt hjärta!" (Pred 9:7)
"Deras hjärtan skall glädja sig som av vin" (Sak 10:7)
Att kunna dricka och njuta av vin ansågs rentav så viktigt att de religiösa ledarna tillät filtrering av vin även på sabbaten då allt annat arbete var förbjudet. Likaså var det tillåtet att bereda "honungsvin" - ett sötat vin - på sabbaten.
Judarna i gemen var helt enkelt inte mer "renlevnadsmänniskor" än andra folk. De individer som av olika skäl avstod från alkohol, som exempelvis Johannes döparen, var så sällsynta att folk verkligen noterade det. Att Jesus inte tillhörde de undantagen framgår ju klart av bibeln. När han kallades för "frossare och drinkare", därför att han (till skillnad från sin syssling Johannes) både "åt och drack", så syftade man naturligtvis inte på att han drack vatten eller saft, utan att han - precis som alla andra - drack vin.
När det var fest drack man för att bli uppsluppen, glad och berusad. Det arameiska ordet för "bröllop" var mistita, vilket helt enkelt betyder "dryckesfest". Och det vanliga var att värden (så som det också påtalas i berättelsen om bröllopet i Kana) serverade det bästa vinet först och sparade det mindre goda till längre fram, när gästerna druckit så pass mycket att de inte märkte att vinet inte längre var lika fint.
Vin var för övrigt inte den enda alkoholhaltiga drycken man kunde ha i skålarna, utan man drack även mer eller mindre jäst (dvs mer eller mindre alkoholhaltig) saft av dadlar och granater eller en brygd på korn och hirs, alltså en sorts öl.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|