Varför talade Jesus i liknelser?

Svar: De orden du syftar på var Jesu svar till lärjungarna då de en gång frågade honom varför han talade till sina åhörare i liknelser (Matt 13:10). Vad menade då Jesus?

Att han över huvud taget undervisade i liknelser är inte särskilt överraskande om man känner till lite om den judiska världen på Jesu tid. Det fanns nog inte något annat sätt att undervisa som var så vanligt bland judarna som genom liknelser.

Det judiska folket var vana vid metoden att använda liknelser. Det var allmänt accepterat bland det judiska folket på den tiden. När en lärare började berätta en liknelse, visste de flesta åhörare hur de skulle ta emot den sortens undervisning. Vartenda gammalt rabbinskt verk är bokstavligt talat fullt av liknelser.

Även Gamla testamentet innehåller många liknelser. Profeten Hesekiel använde sig av minst fyra stycken. Ett bra exempel hittar man i Hesekiel 17:2: "Du, människobarn, förelägg Israels hus en gåta, och tala till det en liknelse." Sedan presenterar profeten en märklig historia om en stor örn och ett jättelikt cederträd. I samma kapitel förklarar han vad den besynnerliga historien betydde.

I 2 Samuelsboken 12 använde profeten Natan en liknelse för att presentera ett budskap från Gud till David.

Jesaja 5.1-6 innehåller också en liknelse som användes som en sång - och även här framfördes ett viktigt budskap till människorna med hjälp av en liknelse. Vers 7 förklarar vad liknelsen betyder.

I de flesta fall är en liknelse en historia som hämtas från vardagslivet. Oftast är den symbolisk eller metaforisk till sin natur och innehåller någon djup andlig tanke. De flesta liknelser har ett innehåll som folk överlag lätt känner igen sig i. När åhöraren kommer i kontakt med bilden eller symbolen - en åker eller ett fikonträd - påminns han om liknelsen där de här bilderna använts.

Men Jesus talade faktiskt inte alltid i liknelser för att människorna skulle ha lättare att förstå hans undervisning. Många gånger var det tvärtom, och det är det han förklarar för sina lärjungar i det bibelställe du har läst:

"Han svarade dem: 'Er är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det inte givet... Därför talar jag till dem i liknelser...'" (Matt 13:11-13)

Gud vill att alla människor skall inse sanningen. Han vill att varenda människa ska räddas undan döden och få evigt liv (1 Tim 2:4). Det är hela tanken bakom hans skapelse av oss - att vi en dag ska bli hans avbilder, fullkomliga och odödliga. Men förutsättningen för att vi ska kunna nå dithän, villkoret för att vi ska kunna ta steget från dödligt till odödligt, är att vi vill bli lika Gud. Det är ett beslut vi själva måste fatta. Och förutsättningen för att vi över huvud taget ska kunna välja är att vi verkligen tror på Guds ord.

Men - ingen människa kan tro förrän Gud kallar henne genom sin heliga Ande:

"Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom" (Joh 6:44)

"Ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern" (Joh 6:65)

Tron på Gud är något vi får av Gud, som gåva:

"Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det!" (Ef 2:8)

Om inte Gud kallar oss, drar oss till sig och ger oss trons gåva så är det omöjligt för oss att tro. Och Gud kallar helt enkelt inte alla samtidigt. Han väljer olika tillfällen att "dra människor till sig", att kalla människor, att öppna deras hjärtan för sanningen, att väcka upp en tro.

Jesus visste att människorna överlag fortfarande inte var redo att ta emot de djupare sanningarna om hans liv och budskap. De flesta människorna var inte kallade av Gud att förstå och följa honom.

"De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om" (Matt 13:15)

De ville inte höra sanningen!

Han visste att om dessa människor väcktes upp ur sin drömvärld skulle det kunna betyda evig död för dem - därför att de sannolikt skulle förkasta hans väg. De skulle inte kunna acceptera hans ord, utan välja att fortsätta gå sin egen väg, så som mänskligheten gjort i alla tider.

Om han hade förklarat vissa liknelser för dem, som ännu inte var redo att ta emot och inse sanningen - människor som Gud fortfarande inte kallat - skulle de ha varit ansvariga för vad de lärt sig. Som Jesu bror Jakob senare sa:

"Den som vet hur man handlar rätt, men inte gör det, han begår en synd" (Jak 4:17)

Och "syndens lön är döden" (Rom 6:23).

Det var följaktligen bättre för människorna att förbli i okunnighet, än att få kunskapen när de inte var mogna att ta den till sig, eftersom de då skulle ha valt att förkasta den - och därmed mot bättre vetande ha förkastat Guds erbjudande om evigt liv.

Så ibland talade inte Jesus i liknelser för att hans åhörare skulle förstå, utan tvärtom - för att bara de, som Gud hade kallat och gett gåvan att förstå himmelrikets hemlighet, skulle förstå. För att inte någon, som inte var andligen mogen att verkligen inse sanningen och göra sitt val, skulle gå miste om det eviga liv som Gud vill ge till vart och ett av sina barn (2 Pet 3:9).

Thor-Leif Strindberg

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.