Svar: Nej du har helt rätt. Ingen människa kan själv välja vad hon ska tro eller inte tro på.
Vi kan vilja tro på att det finns en Gud, vi kan önska att vi hade tro, vi kan till och med avundas dem som är troende, men vi kan inte förmå oss själva att tro. Vi kan inte tvinga fram en tro vi inte har. Vad vi tror - oavsett vad det gäller - är inte något vi själva avgör, någonting som vi (dvs vårt medvetna jag) råder över, utan helt enkelt något vi gör eller inte gör - och vi kan inte själva påverka det. Antingen tror vi - eller också tror vi inte!
Det är samma sak som med vår smak - antingen tycker vi om något eller också tycker vi inte om det. Vi kan inte själva råda över vår smak. Om vi inte tycker om fiskbullar, så gör vi inte det - och det kan vi inte råda över med viljan. Vi kan möjligen tvinga oss att äta dem - och med tiden kan vår smak förändras - men vi kan inte själva med viljan ändra vår smak.
Tyvärr verkar det som om många troende ser det som att en icketroende inte vill tro, när det ju i själva verket handlar om att personen i fråga helt enkelt inte tror.
Det finns mängder av faktorer som avgör vad vi tror på och accepterar, men vår egen vilja tillhör inte de faktorerna. Skulle då Gud klandra någon för att hon inte blint tror på något enbart för att någon annan människa - exempelvis en präst eller pastor - påstår det? Skulle Gud döma någon därför att hon inte kan tro på något som i hennes öron låter helt orimligt, strider mot allt hon upplever som förnuftigt, strider mot allt hon har fått lära sig under hela sin uppfostran och allt hon fått lära sig är möjligt?
Om någon säger till oss att tomten visst existerar, att det går att skapa en evighetsmaskin, att det går att se in i framtiden, att det susar omkring häxor på kvastar bland molnen eller att det hänger ett osynligt flygande tefat över grannens tak, så - antingen tror vi på det eller också tror vi inte på det, men vi kan inte själva välja om vi ska tro eller inte. I mångas öron - kanske de allra flestas - låter saker som Guds existens, Jesu död och uppståndelse och Jesu återkomst lika orimliga.
Vad vi tror på avgörs av våra personliga förutsättningar, vår uppväxt, var vi lever, vilken uppfostran vi fått och vilken miljö vi lever i. Men då det gäller tron på Guds ord avgörs det främst av allt av huruvida Gud kallar oss! För faktum är att Bibeln klart och tydligt säger att tron på Gud är något vi får av Gud, som gåva:
"Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det!" (Ef 2:8)
Och Gud ger oss sina gåvor allt efter hur han vet att vi kan använda dem, allt efter vår mognad. Gud väljer helt enkelt olika tillfällen att "dra människor till sig", att kalla människor, att öppna deras hjärtan för sanningen, att väcka upp en tro - och om inte Gud kallar oss, drar oss till sig och ger oss trons gåva så är det omöjligt för oss att tro. Eller som Jesus uttryckde det:
"Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom" (Joh 6:44)"Ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern" (Joh 6:65).
Därför har vi aldrig rätt att kritisera eller klandra en människa för att hon saknar tro, eller fördöma någon för att hon förkastar Guds ord. Och vi har inte heller någon anledning att yvas över vår egen tro! Att vi tror är inte vår egen förtjänst, utan en Guds gåva!
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|