Svar: Du är inte den första som undrar över detta. För visst säger traditionen att Jesus begravdes på fredagskvällen (långfredagen) och uppstod på söndagsmorgonen (påskdagen) - och hur kan man klämma in tre dagar och tre nätter mellan fredag kväll och söndag morgon?
Till råga på allt sa ju faktiskt Jesus, vid ett av de samtal han hade med lärjungarna angående sin död, att det enda tecken som skulle ges som bevis för att han verkligen var Messias, var den tidsrymd under vilken han skulle ligga död och begravd:
"Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter" (Matt 12:39-40)"[Jesus] började undervisa dem och sade att Människosonen måste lida mycket... och bli dödad och uppstå efter tre dagar" (Mark 8:31)
"Tre dagar och tre nätter." "Efter tre dagar." Tre dygn. 72 timmar...
Förutsatt att Jesus verkligen gav det enda tecken han utlovat - dvs om han verkligen var Messias - så framstår den traditionella beräkningen av tiden mellan korsfästelsen och uppståndelsen som aningen orimlig...
Om vi utgår från att Jesus - så som traditionen säger - begravdes i skymningen på långfredagens eftermiddag, så skulle en natt och en dag (dvs ett dygn) därefter vara påskaftons kväll, två nätter och två dagar (dvs två dygn) därefter skulle vara påskdagens kväll, och tre nätter och tre dagar (alltså tre dygn) därefter skulle vara kvällen annandag påsk, dvs måndagskvällen.
Men Mästaren uppstod ju bevisligen långt före måndag kväll! Han var uppstånden redan då kvinnorna kom till hans grav på söndagsmorgonen - "medan det fortfarande var mörkt" (Joh 20:1), alltså på natten, före gryningen...
Under årens lopp har det gjorts många försök att förklara denna motsägelse, men hur man än ser det, hur man än försöker räkna, hur man än försöker manipulera dag-, natt- och dygnsbegreppet - man har till exempel menat att det rörde sig om "delar av dagar och nätter" och att "hela lördagen och en liten del av fredagen och söndagen" med ett hebreiskt uttryckssätt skulle kunna kallas "tre dagar" - så är det en absolut omöjlighet att pressa in mer än två nätter mellan fredag kväll och söndag morgon (natten till lördag och natten till söndag).
Innebär det då att Jesus inte fullbordade det enda tecknet han lovat att ge på att han verkligen var Messias - att han inte uppstod så som han sagt? Nej. Den saken bekräftade ängeln vid graven:
"Han är icke här, ty han är uppstånden, så som han förutsagt" (Matt 28:6)
Med andra ord - han uppstod efter tre dagar och tre nätter - precis som han förutsagt.
Bibeln ger faktiskt själv förklaringen på hela gåtan...
(Vad vi först av allt ska komma ihåg är att enligt judiskt synsätt började dygnet när solen gick ner, dvs i turordning kväll-natt-morgon-dag-eftermiddag. Det här ställer naturligtvis till det lite för oss när vi läser Bibelns berättelser, eftersom vi har svårt att tänka oss att dygnet börjar vid solnedgången! Det innebär att när man talar om kvällen en viss dag eller ett visst datum, så är det början av det dygnet.)
Att Jesus korsfästes och begravdes dagen före en sabbat framgår förvisso helt klart av Bibeln. Men var det den vanliga veckosabbaten, dvs lördagen? Ett par bibelställen, som de flesta tycks ha förbisett, visar att så inte kan ha varit fallet!
Markus säger nämligen att efter sabbaten som följde på korsfästelsedagen köpte Maria Magdalena, Jakobs mor Maria och Salome välluktande kryddor för att smörja Jesu kropp (Mark 16:1).
Och Lukas berättar att när kvinnorna rett till kryddorna och smörjelsen, tillbringade de sabbaten i stillhet (Luk 23:56).
Påskveckan innehöll alltså två sabbater. Det var dels den årliga sabbatsdagen (15 Nisan), vad som i Joh 19:31 kallas för en "stor sabbat" (dvs den sabbatsdag som inledde det osyrade brödets veckolånga högtid), dels den vanliga veckosabbaten, lördagen (17 Nisan).
Vad som har varit upphov till hela problemet är det förhållande att Jesus enligt Bibeln korsfästes och begravdes dagen före sabbaten. Men - det sägs ingenstans i Bibeln att det är veckosabbaten, lördagen, som åsyftas!
Vad Bibeln säger är följande:
a) att Jesus dog vid tre-fyra-tiden på eftermiddagen på tillredelsedagen (Joh 19:31), samma dag (den 14:e i månaden Nisan) som påskalammet slaktades och åts (slakten och måltiden ägde rum i början av den 14 Nisan, dvs på kvällen före Jesu korsfästelse, som ju ägde rum i slutet av denna dag);b) att Jesus begravdes vid solnedgången samma dag som han korsfästs, dvs den 14 Nisan (Luk 23:53-54);
c) att den följande dagen (dvs den 15:e Nisan), som ju började vid solnedgången då Jesus begravdes, var en sabbatsdag (Mark 15:42), en "stor sabbat" (Joh 19:31);
d) att kvinnorna dagen därpå, dagen efter sabbaten, dvs den 16 Nisan, köpte örter och oljor (Mark 16:1);
e) att de efter det att de köpt örter och oljor vilade under den påföljande sabbaten (veckosabbaten, lördagen), som således inföll den 17 Nisan (Luk 23:56);
f) att de gick till graven nästa natt (efter "sabbaterna"), innan det ljusnat "den första veckodagen" (18 Nisan), alltså natten mellan lördag och söndag (Matt 28:1); och
g) att Jesus då, innan solen gick upp på söndagsmorgonen, redan var uppstånden (Matt 28:6)
Eftersom Jesus begravdes vid solnedgången som avslutade tillredelsedagen, måste uppståndelsen ha ägt rum vid solnedgången tre dygn senare - dvs vid slutet av det tredje dygnet efter begravningen - och den enda solnedgång som är tänkbar (eftersom Jesus redan var uppstånden natten till söndagen) är solnedgången på lördagskvällen!
Därmed faller alla pusselbitar på plats!
Tre dagar och nätter före lördagen innebär att Jesus avrättades på onsdagseftermiddagen och begravdes vid solnedgången på onsdagskvällen (det år då Jesus dog, inföll följaktligen tillredelsedagen, 14 Nisan, då påskalammet slaktades och åts, på en onsdag). Dagen därpå, torsdagen, var "stor sabbat" - den dag som inledde det osyrade brödets helgvecka. Dagen "efter sabbaten" (dvs på fredagen) köpte kvinnorna smörjelsen och den påföljande dagen - den vanliga veckosabbaten, lördagen - höll de sig i stillhet. Natten till söndagen begav de sig till graven och kom dit innan det ens hade börjat ljusna, för att finna att graven var tom och deras Herre uppstånden och försvunnen.
Jesus hade infriat sitt löfte! Exakt tre dagar och nätter, exakt tre dygn, efter begravningen hade han uppstått från de döda!
Jesus hade visat att han verkligen var Messias - Guds son!
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|