Svar: Bibeln säger egentligen inte alls särskilt mycket om självmord. Visserligen nämns flera personer som tog sitt eget liv, Saul (1 Sam 31;4), Ahitofel (2 Sam 17:23), Simri (1 Kung 16:18), Judas (Matt 27:3-5) etc, men för övrigt tas inte själva företeelsen upp någonstans (och ordet finns inte över huvud taget i Bibeln).
Däremot har kyrkan haft desto mer att säga, och det är nog bara att konstatera att dess representanter i det avseendet har varit precis lika omänskliga och oförnuftiga som de varit inför mycket annat som de inte förstått: främmande kulturer, kloka gummor, andra religioner, psykiska sjukdomar, oförklarade fenomen etc etc. I dag är synen lyckligtvis en annan.
Naturligtvis är och förblir självmord någonting som står i strid med Guds avsikt med vårt liv. När Gud skapade människan gjorde han det med ett definitivt syfte:
"Och Gud skapade människan till sin avbild..." (1 Mos 1:27)
Guds avsikt är att använda vår fysiska tillvaro här på jorden som en nödvändig förberedelse för en evighet tillsammans med honom, som hans likar. Genom att ta en människas liv - vårt eget eller någon annans - fråntar vi Gud hans rätt att forma sitt barn till sin avbild. Dessutom visar vi missaktning för Gud, för ytterst är inte vårt liv vårt eget, utan Guds liv. Det är en del av Gud själv, eftersom Gud är liv och allt liv är av honom. På så sätt är livet någonting heligt, och den ende som har makt och rätt att råda över människans liv och död - rätt att ge liv, ta liv och ge liv tillbaka igen - är Gud.
Enligt Guds ord är det alltid fel att döda en människa - att självsvåldigt utplåna ett liv som Gud har gett. I den frågan är Bibeln helt entydig. Och därför är också ett av de första buden: "Du skall inte dräpa" (2 Mos 20:13 och 5 Mos 5:17). Även Jesus upprepar denna gudomliga, eviga lag (Rom 13:9-10, Mark 3:4). Och däri innefattas att människan inte heller får döda sig själv.
Att ta sitt liv är ofrånkomligen ett brott mot det femte budet. Att begå självmord är att begå en synd. Men samtidigt måste vi komma ihåg att alla människor är syndare. Vi förbryter oss alla mot Guds vilja på olika sätt (1 Joh 1:10). Ingen är syndfri.
Och medan alla andra synder har sin grund i egoism, girighet, hat etc, så är självmord alltid ett uttryck för desperation och fysiskt eller själsligt lidande som blivit mer än vad vederbörande kunnat uthärda. Det är aldrig något som någon begår för nöjes, eller för sin egen tillfredsställelses, skull.
Vi människor är alltid så snabba att döma - så snabba att kasta stenar - trots att vi aldrig har någon möjlighet att helt känna till bakgrunden till någon människa handlingar. Men det kan Gud! Han kan sätta sig in i en människas situation. Han kan se vad som utspelar sig i en människas djupaste inre (1 Kon 8:39)! Han ser en människas innersta tankar och känslor, skuld och sorg, ångest, förtvivlan och ånger.
Och för varje uppriktigt ångerfull människa finns det en absolut gränslös förlåtelse, som på nytt öppnar den väg till evigt liv som synden stänger till. Det gäller för var och en som insett sina fel - oavsett om det är vad vi andra människor betraktar som små eller stora synder - ångrar dem och beslutar sig för att i fortsättningen följa Guds vilja.
Jesus bad sin Far förlåta till och med dem som tog hans liv (Luk 23:34). Det är ingen tvekan om att samma förlåtelse finns för den människa som i förtvivlan tar sitt eget liv. Den dag hon uppstår och inser vad hon gjort och ber Gud om förlåtelse, så kommer också Gud att förlåta henne.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|