Svar: "Frälsning" är ett gammalt svenskt ord som helt enkelt betyder - räddning. Vi har till exempel ordet i den gamla benämningen på livboj eller räddningsboj, "frälsarkrans". Att "bli frälst" var alltså ingenting religiöst, utan innebar kort och gott att "bli räddad", och det kunde röra sig om räddning av alla tänkbara slag. Till exempel:
"Gustav II Adolf frälsades från det dödande hugget af Erik Soop.""Medicinen och Physiquen, hvilkas föremål är Medborgares frälsande."
När man översatte Bibeln och olika former av det hebreiska eller grekiska ordet för "rädda" (jasha resp sozein) förekom, använde man naturligtvis det ord för "rädda" som var vanligt på den tiden, dvs "frälsa". Och då kunde det stå i Paulus brev att:
"Genom nådhen ären i frelste" (Ef 2: 5)"Thet är it fast oord, .. ath Christus Iesus är kommen i werlden till ath frelsa syndare" (1 Tim 1: 15)
Vilket betydde att "ni är räddade genom nåd" och att Jesu uppgift i världen var att "rädda syndare".
I vår vardagssvenska började emellertid så småningom ordet "frälst" försvinna ur språket och ersättas av "räddad", exempelvis när man talade om att komma levande ifrån eldsvådor, krig och sjunkande fartyg. Men i de gamla bibelöversättningar som fortfarande användes fanns förstås ordet "frälst" kvar - och till slut användes orden "frälsning", "frälst", "frälsa", "frälsare" etc enbart i religiösa sammanhang. Därmed kom ordet att få en alltigenom religiös klang. Dessutom kom begreppet "bli frälst" att bli synonymt med att "bli omvänd". Men att bli omvänd och att bli frälst är två helt olika saker. Omvändelsen (detta att en människa "vänder om" från sitt tidigare liv, accepterar Jesus som sin Herre och beslutar sig för att följa honom) är en förutsättning för att hon ska bli frälst (räddad).
Vad innebär det då i biblisk mening att "bli frälst"?
Det framgår klart av berättelsen om Jesus och den rike unge mannen (Matt 19:16-26). Efter samtalet med mannen där denne frågat Jesus vad han skulle göra för att "få evigt liv", förklarade Jesus för sina lärjungar att det var "svårt för en rik att komma in i himmelriket", varvid lärjungarna svarade: "Vem kan då bli frälst?" För Jesus och hans lärjungar var alltså ordet "frälst" helt enkelt synonymt med att "bli räddad för alltid undan döden" och få evigt liv i Guds rike.
Ingen människa har evigt liv. Vi är fysiska varelser och vi är underkastade exakt samma villkor som alla andra fysiska organismer, som alla - liksom vi människor - är skapade av "stoft från jorden", av materia (1 Mos 3:19). Sett i ett större perspektiv har vi inte ens något särskilt långt liv. Det finns många djur och växter som lever avsevärt längre. Det finns träd som kan bli åtskilliga hundra år. Men inte heller de lever för evigt. Allting fysiskt som existerar har en begränsad tillvaro. Allt materiellt bryts ner, förr eller senare. Det spelar ingen roll om vi talar om små encelliga kryp eller gigantiska solar - all materia bryts ner i sinom tid. Allt levande dör. Och det innebär att vi människor också oundvikligen kommer att dö (Pred 3:19).
Men Guds syfte med oss människor är något annat...
Redan innan människan skapades förklarade han sin avsikt: "Låt oss göra människor till vår avbild" (1 Mos 1:26). Och Gud skiljer sig från allt fysiskt vi ser omkring oss. Gud är ande (Joh 4:24)! Gud är evig (Tit 1:2)! Gud är odödlig (Rom 1:23)! Gud berörs inte av tidens gång! (1 Tim 6:16)
Guds mening med människan är att hon ska bli likadan som han - samma sorts väsen som han - ett andligt väsen med evigt liv - en varelse som inte längre kan dö.
Att "bli frälst" är med andra ord detsamma som att förverkliga det som är hela idén, hela syftet, med vår existens. Evigt liv! Att bli förvandlad från materia till ande och för all framtid vara räddad undan döden, eftersom den som har förvandlats till ande inte kan dö! Den som har blivit lik Gud är odödlig, oförstörbar, evig - han består av ande, som inte är nedbrytbar, ande som inte berörs av tid eller förslitning. Ande som inte berörs av död. Ande som inte kan dö.
Enligt Bibeln är varenda människa är skapad till Guds avbild - hans barn - och han vill inte se något enda av sina barn gå förlorat, utan vill att alla ska få evigt liv, bli räddade, frälsta, undan döden (1 Tim 2:4), av den enkla anledningen att det är hans syfte med hela mänskligheten. Det eviga livet är inte någon form av "extraordinär belöning" eller "bonus" för att individen varit troende eller god, utan det naturliga och ursprungligen avsedda målet för vår existens - på samma sätt som födelsen är det naturliga målet för ett foster, eller förvandlingen till fjäril är målet för fjärilslarven. Och det enda som kan hindra oss från att nå det målet är vi själva!
Bibeln förklarar otvetydigt att det vi lever i nu är den första "etappen" av vår skapelse - det första "steget" på vägen mot det eviga livet. Det andra "steget", övergången från temporärt till evigt liv, kommer att äga rum när vi uppstår eller förvandlas - när "detta förgängliga (fysiska, nedbrytbara, dödliga) byts mot det oförgängliga (andliga, oförstörbara, odödliga).
När vi har förvandlats till ande, då kan vi inte längre dö. Då har vi evigt liv! Då är vi slutgiltigt, för alltid, räddade undan döden.
Då är vi frälsta!
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|