Svar: I 1 Mosebok läser vi om hur Gud i tidens begynnelse skapade jorden och hur han sedan skingrade molnen som höljde den "öde och tomma" planeten i mörker, gav världen ljus och under sju skapelsedagar fyllde vår lilla himlakropp med växter och djur och förvandlade den till ett underbart hem för de första människorna.
"Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på sjunde dagen efter allt han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk " (1 Mos 2:2-3)
Den här dagen - den sjunde dagen - var följaktligen olik de tidigare dagarna i skapelseveckan. Gud välsignade den och "gjorde den helig". Det upprepas två gånger i de här två verserna att Gud vilade den här dagen, och därmed betonar Bibeln att det här var Guds vilodag.
(Den sjunde dagen, vilodagen, fick till och med namn efter det faktum att Gud vilade då. Det hebreiska ordet för "vilade" är shabath, på svenska sabbat, och det ordet lever faktiskt kvar i den veckodagens namn på många språk, t ex italienska sabato, spanska sábado, polska sobota, maltesiska sibt, franska samedi, tjeckiska sobota och latinska Sabbati dies.)
När Gud gav mänskligheten de tio budorden på berget Sinai, var ett av buden en påminnelse om att inte glömma bort denna dag som Gud redan i skapelsen gjort till en helig dag:
"Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete... Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag" (2 Mos 20:8-11)
Sabbatsbudet hade ett viktigt andligt syfte. Det var en varje vecka påbjuden påminnelse om att det fanns en högre makt och myndighet som verkar i våra liv och i hela mänskligheten. Det påminde Guds folk om att det var Gud som skapat dem - och varför han skapat dem - ett "tecken" på mänsklighetens samhörighet med Gud och vilja att följa honom, att vara hans folk (Hes 20:12).
Det var Guds avsikt att vi skulle högtidlighålla vilodagen, hålla sabbaten helig, som en påminnelse om detta faktum för att stärka banden mellan människan och hennes skapare - och inte minst för att ge alla människor en dag av vila varje vecka. På så sätt blev sabbaten i alla avseenden en välsignelse för människan.
Gud visste att om vi betraktade vilodagen som vilken vanlig dag som helst, och arbetade likadant som veckans övriga dagar, skulle denna påminnelse om Gud och om vår tillkomst och målet för vår existens gå förlorad. Därför gjorde han helighållandet av sabbaten till ett av sina tio budord. Den dagen skulle inte människan ägna sig åt sitt vardagliga, rutinmässiga arbete och slit.
På Jesu tid hade emellertid de religiösa ledarna förvandlat denna Guds heliga dag till en börda för folket. Man hade utarbetat mängder av föreskrifter för hur denna dag skulle högtidlighållas, exakt vad man fick göra osv. Från att ha varit en frihetens dag - fri från arbete och tvång - hade den blivit en tvångets dag - fylld av tvingande regler.
Det var i den situationen Jesus Kristus själv påpekade att "sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten" (Mark 2:27). Han klargjorde de viktiga principen med vilodagen som så många människor genom seklernas lopp har missat:
Sabbaten ska inte vara något betungande och kvävande, där man måste undvika en rad förbjudna aktiviteter, utan någonting som Gud gjorde heligt för människans skull! Gud gjorde den här dagen helig för vår skull - för att vi skulle få vila, för att vi skulle känna vår närhet till Skaparen, för att vi skulle ha en möjlighet att bygga upp vår relation till Gud och känna hans kärlek...
För Jesus var sabbaten någonting positivt och nyttigt, inte en börda. Jesus visade genom sitt eget exempel det rätta sättet att högtidlighålla sabbaten. Den var aldrig avsedd att vara en strikt, stram och livlös, glädjelös dag som ramades in av mängder av restriktioner och förbud, en dag då vi skulle sitta overksamma och handlingsförlamade.
Jesus visste att Guds avsikt med vilodagen var att den skulle vara en välsignelse för dem som högtidlighöll den så som Gud avsett - en dag då man avhöll sig från arbete och ägnade sin tid åt att njuta av Skaparens verk, av naturen och livet, av att gräva i trädgården, läsa Bibeln, se knoppar brista ut, göra utflykter, känna Guds ande i vinden, bada, snickra och måla, samlas till gudstjänst, studera myrornas slit med stacken, prata med Gud i bönen, kratta löv, äta och dricka gott, träffa goda vänner - helt enkelt en dag då människan fick koppla av med något helt annat än sitt dagliga arbete och i stället få en försmak av framtiden i Guds rike, den sabbatsvila som väntar när Kristus återvänder till jorden (Hebr 4:9-11).
Därför påpekade Jesus också att det naturligtvis inte var något fel att göra det som var gott, rätt, positivt och konstruktivt på sabbaten - att hjälpa, att trösta, att skapa, att bota, att utveckla, att mogna...
I stället för att säga vad som inte var tillåtet på sabbaten, betonade Jesus vad som var syftet med den. Alla hans handlingar på sabbaten pekade fram mot den kommande tidsåldern - verklighetens "new age" - Guds rike - Himmelriket - då hela mänskligheten kommer att få ta del av och njuta av den läkedom, glädje och frihet som Gud har utlovat (Matt 4:23 och 9:35, Luk 4:16-19, 9:11 och 10:9).
Kristi exempel visade att vilodagen ska vara en dag av fysisk avkoppling och andlig "återupplivning". Den är avsedd att vara en välkommen, uppfriskande omväxling mot veckans arbete, en dag då vi inte längre behöver koncentrera oss på att slita för brödfödan utan kan ägna all vår tid åt att glädjas åt livet!
Så när jag som kristen avstår från mitt yrkesarbete på vilodagen är det ett uttryck för min vilja att göra Guds vilja, att respektera Gud som min Herre, att följa hans ord och att visa min tacksamhet över vad han har gjort för mig och dessutom visa att jag är villig att offra något av det som betyder allra mest för mig - min tid (min tid är ju faktiskt mitt liv) för att skapa ett nära förhållande till min Skapare.
Det är ett uttryck för min vilja att tacksamt ta emot den tid han ger mig att komma nära honom och hans skapelse, för att komma vidare mot det mål han har förberett åt oss alla.
Att hålla sabbaten helig, att inte arbeta på den dag som Gud har avsatt som vilodag, är med andra ord ett sätt att visa vår aktning för Gud, vår vilja att följa Guds ord. Det handlar alltså inte om att inte få arbeta på vilodagen, utan om att inte vilja göra det. Det handlar inte om att vara tvungen att lyda sabbatsbudet, utan att vilja göra det. Gud gav oss vilodagen för vår skull!
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|