Svar: Pingsthögtiden har funnits i många tusen år. Den fanns hos israeliterna redan på Gamla testamentets tid och är känd under flera namn. Den kallades först "skördehögtiden" (hag hakkasir) (2 Mos 23:16) och "förstlingsdagen" (jom habbikkurim) och då skulle alla män träda fram inför Herren, dvs infinna sig vid den centrala helgedomen. Då skulle man hålla en helig sammankomst och bära fram "förstlingen" av grödan i form av två kakor som var bakade av årets först säd. Högtiden var alltså en jordbrukets högtid, en ren skördefest, och dess väsentliga innebörd var att man för att visa sin tacksamhet gav Gud frivilliga gåvor.
Bland judar i dag är det populäraste namnet på den här helgen "veckofesten" eller shavout (2 Mos 34:22) på hebreiska. Det namnet kommer av att man räknade sju veckor mellan påsk och pingst (Lev 23:16). Eftersom det innebar att helgen firades på den femtionde dagen efter påsk - den sjätte dagen i månaden Sivan som inföll i maj-juni - kom högtiden att på grekiska (som Nya testamentet skrevs på) kallas Pentekostos som betyder "femtionde" och det blev sedan på svenska "pingst".
Gud valde den första pingsten efter Jesu uppståndelse till att utgjuta helig ande över 120 troende (Apg 1:15):
"När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål [dvs andra språk], med de ord som Anden ingav dem. I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas" (Apg 2:1-4)
Denna fantastiska händelse var en bekräftelse på att Jesus hade hållit sitt löfte att skicka den utlovade "Hjälparen", den heliga anden, till dem. Samtidigt visade den lärjungarna vilken kraft Gud skulle ge dem för att göra det möjligt för dem att föra ut evangelium i hela världen, till människor vilkas språk de normalt inte talade. Med Andens hjälp skulle de kunna tala olika främmande språk som de annars inte kunde.
Allra först blev de människor i Jerusalem som bevittnade detta fenomen chockade. Men aposteln Petrus, som nu var fylld av helig ande, förklarade för åhörarna att det här var Joels profetia som gick i uppfyllelse:
"Detta är vad som har sagts genom profeten Joel: 'Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar'" (Apg 2:17)
Gud använde dessa under och Petrus predikan till att foga flera tusen människor till sin församling.
Den heliga andens utgjutande förändrade dramatiskt de första kristnas liv. Apostlagärningarna är fylld av berättelser om den tidiga kyrkans märkliga inflytande på det omgivande samhället. Förvandlingen var så påtaglig att de kristna anklagades för att "vålla oro i hela världen" (Apg 17:6). Så enorm var kraften i den heliga anden.
Varför valde då Gud just pingsthelgen till att utgjuta sin ande över Jesu lärjungar? Det var inte någon slump.
Ett av den här helgens namn i det gamla Israel var som sagt "skördehögtiden", då man firade vårskörden och tackade Gud för denna "förstlingsskörd". Genom att sända sin ande just den här dagen gav Gud denna helg en ny innebörd. För den här dagen började en annan förstlingsskörd...
I Romarbrevet 16:5 talar Paulus om "Epenetus som är "Asiens förstlingsfrukt åt Kristus" och i 1 Kor 16:15 påpekar han att "Stefanas familj... är Akajas förstlingsfrukt. Jesu egen bror, Jakob, som var ledare för den allra första församlingen i Jerusalem, förklarar:
"I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem som han har skapat" (Jak 1:18)
Den här pingsten inleddes "skörden" av människor till Guds rike. Den här dagen föddes den kristna församlingen. Från denna stund har Gud fortsatt att genom sin ande kalla människor till sig och från denna stund har Guds ande funnits tillgänglig för alla som Gud kallar att följa honom:
"Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar" (Apg 2:38-39)
När vi i dag firar pingst är det följaktligen till minne av hur Gud den där pingstdagen för snart 2 000 år sedan sände sin ande till en skara utvalda människor i Jerusalem för att börja skapa en förstlingsskara, en församling - en grupp av människor som kallats ut ur världen.
Men viktigast av allt - pingsten är en årlig påminnelse om att Gud fortsätter att kalla människor. Den påminner oss om att de människor som kallades då och vi som kallas än i dag - fram till Jesu återkomst - bara utgör "förstlingsfrukten", den "förstlingsskara" som kommer att uppstå eller förvandlas till evigt liv när Messias återvänder till jorden för att tillsammans med de troende upprätta sitt rike - Guds rike. Den påminner oss om att vi fortfarande befinner oss i början av "skörden" för Guds rike...
För genom årtusendena har miljoner - miljarder - människor levt som aldrig någonsin fick höra namnet "Jesus", det enda namn varigenom någon kan få evigt liv (Apg 4:12). Forntidens egyptier, antikens greker, gamla romare och babylonier, kanaaneer, asiater, vikingar, nordamerikanska indianer, hunner, kelter, azteker, inkaindianer och tolteker, indianer i Amazonas djungler, infödingsstammar från Afrikas slätter och aboriginer i Australiens urskogar. Nyfödda, spädbarn och småbarn som fötts och dött av svält, sjukdomar och olyckor under historiens lopp. Oräkneliga hundratals miljoner människor som lever i dag i Badarma, Ochotak och Bayan Aul, i Mongoliet, i Japan och Iran. Miljarder buddister och hinduer runtom i världen. Miljarder som levt och dött utan att någonsin höra talas om Kristus, eller som även om de hörde namnet inte insett vad det innebar! Och under Tusenårsriket kommer ytterligare miljarder att födas. Miljarder människor som inte kan få evigt liv utan att säga ja till Kristus. Eller som Jesus själv uttryckte det:
"Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig" (Joh 14:6)
Och Gud vill att alla människor ska bli räddade, bli frälsta undan döden och få evigt liv... (1 Tim 2:4)
Fortfarande återstår den stora skörden till Guds rike. Och fortfarande låter Gud pingstens under ske när han ger sin ande till "förstlingarna" av sin skörd och i var och en skapar "ett nytt hjärta" som står i samklang med Guds vilja och ger dem (liksom de allra första kristna) kraft och ledning att verka i arbetet för Guds rike (Rom 8:14).
Därför firar vi pingst.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|