Ska Israel få Palestina?

Svar: Bibeln berättar att drygt 2000 år före vår tideräknings början gav Gud ett löfte till den åldrige fåraherden Abram (Abraham):

"Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, ska jag ge dig och dina efterkommande till egendom för evigt. Och jag ska vara deras Gud" (1 Mos 17:8)

Det var ett bindande löfte, ett löfte som Gud upprepade för Abrahams son Isak (1 Mos 26:4) och dennes son Jakob som sedermera fick namnet Israel (1 Mos 35:12). Så gick löftet vidare till Israels barn, de tolv söner som var och en blev stamfader till en av "Israels tolv stammar" - de som så småningom skulle bilda länderna Juda och Israel.

Guds löfte till Israels folk var en del i ett förbund, ett avtal, med Israels folk. Det var ett villkorslöst förbund. Israeliterna skulle förbli Guds egendomsfolk vad som än hände. Det innebar inte på något vis att de var ofelbara eller att allt de gjorde (eller skulle göra i framtiden) var i linje med Guds vilja. Begreppet "egendomsfolk" innebar just vad ordet sa: att de var (och är) Guds egendom, som han beslutat att använda för sina syften - för att tjäna som exempel, för att visa dem själva och resten av världen vilka välsignelser som följer av att lyda Guds vilja - och vilka förbannelser som blir följden av att bryta mot dem.

Detta innebar alltså ofrånkomligen att löftet om välsignelserna - löftet om det land som skulle bli deras för evig tid - inte var villkorslöst. Förutsättningen för att Guds löfte skulle infrias var just att folket följde hans vilja. De utlovade välsignelserna skulle bli verklighet om de ville komma ihåg hans ord och hålla hans förbund - om de i tanke, ord och handling visade att de var Abrahams barn och "vandrade i spåren av den tro som Abraham hade" (Rom 4:12).

Men Israels folk följde inte Gud. Många gånger bröt de mot Guds vilja och uppfyllde därmed det som profeterna varnat dem för. Med undantag för korta perioder av väckelse och förnyelse är israeliternas historia en historia av avfall och upproriskhet. Gång på gång förbröt de sig mot Guds lag - och fick lida konsekvenserna i form av krig, förföljelser och förintelser.

Och gång på gång sände Gud profeter som fördömde egendomsfolkets agerande och förklarade för dem att det inte räckte att vara Abrahams fysiska ättlingar för att få del av de utlovade välsignelserna, utan de måste vara hans andliga ättlingar. Den fysiska omskärelsen var inte nog för att göra dem till Abrahams barn, utan det krävde en hjärtats "omskärelse". Många år senare skulle Jesus understryka samma sak.

Till slut splittrades folket i två riken - nordriket Israel och sydriket Juda. Så småningom blev båda länderna underkuvade av stormakter - Assyrien och Babylonien - och med några decenniers mellanrum fördes deras invånare bort i fångenskap. Senare återvände tusentals ättlingar till invånarna i sydriket Juda (judar och benjaminiter) till det område där deras föräldrar bott, men Juda rike återfick aldrig sin storhet. I stället krossades landet av romerska styrkor och invånarna spreds ut över världen liksom tidigare Israels folk hade gjort.

Men Guds löften står fast! Abrahams ättlingar kommer att få de utlovade välsignelserna! Bibelns profetior talar om hur israeliterna en dag kommer att leva i det område som Gud en gång lovade Abraham och hans ättlingar, dvs Kanaans land, det som idag är Palestina och den judiska staten Israel.

Men - liksom Guds löften står fast, står också hans villkor fast. Israeliterna kommer att få den utlovade välsignelsen den dag de verkligen visar att de är Abrahams barn och är beredda att följa Guds vilja. Och det kommer de att göra! Profetiorna - "historia skriven på förhand", som någon kallade dem - säger att Israels folk, hela Israels folk, alla tolv stammarna, kommer att återvända till det land som Gud lovade Abraham.

Den dag Människosonen kommer på himmelens skyar - så som profeten Daniel skrev i sin bok (Dan 7:13-14) - kommer Israels barn att ta emot honom som Messias.

"Han ska skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I de dagarna ska Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet" (Jer 33:16)

Den dagen kommer Abrahams barn att återvända och ta det land i besittning som Gud en gång lovade deras förfader.

"På den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.... Se, jag ska föra dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta hörn... I en stor skara ska de komma tillbaka hit... De ska komma och jubla på Sions höjd" (Jer 31:1,8,12)

"Jag ska hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land" (Hes 36:24)

"Över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat" (Sak 12:10)

"Då skall [jag] sluta ett nytt förbund med Israels hus [de tio nordliga stammarna] och med Juda hus [Juda stam, dvs judarna, och Benjamins stam]... Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan" (Jer 31:31,33)

"Jag ska låta min ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. Så ska ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud" (Hes 36:27-28)

Den dagen kommer hela Israels folk - alla de tolv stammarna - att få njuta av de välsignelser som Gud utlovat, tillsammans med alla de andra som också är Abrahams sanna barn genom tron på Gud (Gal 3:7), oavsett om de är födda som judar eller araber eller tillhör något annat folk.

Den dagen kommer judarna att leva i löftets land tillsammans med ättlingarna till de övriga israelitiska stammarna och människor från alla folk - med palestinier, egypter och libyer, irakier och jordanier - som alla har tagit emot Messias och erkänt honom som sin Herre. Och de kommer att leva i fred, för hela landet kommer att vara deras.

Thor-Leif Strindberg

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.