Svar: När Jesus talade om Israels städer menade han inte städerna i landet Israel, eftersom något sådant land inte existerade på hans och lärjungarnas tid.
Det enda land som någonsin genom hela historien har hetat Israel var det 12-stamsrike som kung Saul grundade ca 1050 f Kr. Ungefär 125 år senare delades riket då judarna och benjaminiterna bröt sig loss och bildade ett eget kungarike kallat Juda. Israel fortsatte sedan att existera fram till år 722 f Kr då det intogs av assyriska styrkor. Folkets ledare och de flesta av de övriga israeliterna deporterades och försvann ur historien. Kungariket Israel fanns inte längre.
När Jesus var verksam hade landet Israel alltså för längesedan upphört att existera. Det område i Palestina där Israel legat hette numera Samarien. Och de områden där Jesus och hans lärjungar vandrade omkring hette Galiléen och Judéen.
Galiléen låg norr om Samarien, medan Judéen var det område kring Jerusalem samt låglandet vid kusten i södra Palestina som en gång utgjort judarnas land, kungariket Juda. (Något land vid namn Israel existerade sedan inte förrän i vår tid då världens kringspridda judar fick ett eget hemland som man gav namnet Israel - ett namn som inget judiskt land någonsin tidigare haft.)
När Jesus talade om "Israels städer" kan han således omöjligt ha syftat på det land han själv och lärjungarna bodde i. I så fall skulle han ha talat om Galiléen och Judéen. Och då skulle dessutom hans "missionsbefallning" - "Gå ut i hela världen... och gör människor av alla folk till mina lärjungar" - ha tett sig minst sagt motsägelsefull. Hur skulle hans efterföljare kunna vinna lärjungar "i hela världen" om de inte ens skulle hinna igenom det egna landets städer innan de fick se Människosonen komma för att upprätta sitt rike...
Vad menade han då? För lärjungarna var det inte svårt att förstå. Han talade inte om landet Israel utan om folket Israel. Israels barn. Israeliterna. Medlemmarna av alla de 12 stammar som var ättlingar till patriarken Jakobs (Israels) 12 söner.
På Jesu tid hade israeliterna sedan mer än 500 år tillbaka spritt sig åt alla håll i det väldiga romerska riket och ännu längre bort.
De tio stammar som en gång utgjort "nordriket" Israel hade förts bort som fångar till Assyrien och därifrån vandrat vidare mot norr och väster, upp geom nuvarande Turkiet, Rumänien, Ryssland, Europa. De två stammar som utgjort "sydriket" Juda hade något århundrade senare förts bort i fångenskap till Babylon. De flesta av de sistnämnda hade återvänt till trakten kring Jerusalem - det som på Jesu tid var den romerska provinsen Iudaea (Judéen) - men många av deras ättlingar hade begett sig långt bort från Judéen. Det bodde judar i Asien, Afrika, Indien, Italien, Spanien, England etc.
Det var dit Jesu lärjungar skulle bege sig. Ut i hela världen. För att sprida budskapet om det kommande Gudsriket, till både Israels barn och "hedningar", och göra människor bland alla folk till Jesu "elever". Och de skulle inte hinna till alla "Israels städer", dvs alla folket Israels städer - alla de platser i världen där Israels folk, såväl judar (den stam han själv tillhörde) som ättlingarna till det forna landet Israels invånare, slagit sig ner - förrän de skulle få se Människosonen (Messias) "komma på himmelens skyar" för att upprätta Guds rike på jorden och förvandla det ockuperade Jerusalem till detta rikes huvudstad.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|