Svar: Enligt samstämmiga källor inom den tidiga kristna församlingen tillkom Markusevangeliet omkring år 60. Klemens av Alexandria (ca 150-216) skrev att Markus författade sitt evangelium "vid tiden för Paulus första fångenskap i Rom", dvs omkring år 59.
I de äldsta kopiorna fanns/finns inte avslutningen (Markus 16:9-20) med, utan Markus text slutar med orden "för de var rädda". Det verkar ju lite osannolikt att Markus skulle ha slutat sin berättelse på det viset, så troligen har väl avslutningen tidigt gått förlorad. Det ursprungliga slutet bör ha innehållit en redogörelse för den uppståndnes möte med lärjungarna i Galiléen, eftersom Markus både i 14:28 och 16:7 nämner att Jesus skulle träffa dem där.
Redan tidigt började man därför foga till en avslutning och det förekom ett par olika varianter. Den ena lyder så här:
"De berättade kortfattat för dem som var tillsammans med Petrus allt vad de blivit befallda. Och genom dem sände Jesus sedan själv den heliga och oförgängliga förkunnelsen om evig frälsning från öst till väst."
Den andra, längre, avslutningen är den som vi har i våra vanliga biblar. Enligt en medeltida källa författades den av en Ariston, kanske den man som Papias omkring år 135 kallar "en Herrens lärjunge". Texten baserar sig främst på Luk 24 och Joh 20.
Det ska understrykas att ingen av de båda avslutningarna någonsin har betraktats som Markus egen. I alla gamla kopior av texten har kopiatorerna (oavsett om endera eller båda avslutningarna använts) gjort fotnoter eller markeringar för att visa att detta är tillägg till det ursprungliga evangeliet.
Kyrkofadern Eusebius skrev i början av 300-talet att i nästan alla handskrifter på hans tid slutade evangeliet med orden: "för de var rädda". Och när Hieronymus gjorde den första översättningen av Bibeln till latin i slutet av 300-talet påpekade han också att verserna 9-20 fattades i nästan alla grekiska handskrifter.
Att kyrkan ändå tog med den längre avslutningen beror sannolikt på att den använts som avslutning på evangeliet så tidigt (den nämns av Ireneus redan på 100-talet), och utgör en logisk - eller "snygg", om man vill kalla det så - avslutning på evangeliet. Man har också alltid varit noga med att betona (i fotnoter) att detta faktiskt är ett senare tillägg som inte tillhör det ursprungliga evangeliet och följaktligen inte heller har samma anseende som en apostolisk skrift.
Det behöver givetvis inte betyda att innehållet i vers 9-20 är "uppdiktat" eller mindre sant (innehållet är ju en kortfattad sammanställning hämtad från andra evangelier), utan bara att det har en annan författare än Markusevangeliet.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|