Svar: Vi vet ganska väl hur Nya testamentet kom till. Jesu första lärjungar var ju judar, och det faktum att de var övertygade om att Jesus var den Messias som de gammaltestamentliga profeterna lovat skulle komma gjorde inte deras grundläggande tro om intet, utan tvärtom - det stärkte den. De fortsatte att ha sina sammankomster på samma sätt som i synagogorna och läste regelbundet Gamla testamentet, men de började lägga till berättelser om Jesu verk och undervisa om vad han hade lärt.
Till en början rörde det sig naturligtvis bara om muntliga ögonvittnesskildringar av de människor som mött Jesus och lyssnat till hans undervisning, men så småningom började man skriva ner vad Jesus gjort och sagt, hans verksamhet och hans förkunnelse. På så sätt kom de fyra evangelierna till, och det äldsta av dem - det som har Markus som författare - skrevs redan ca 30 år efter Jesu himmelsfärd, när alltså många av ögonvittnena fortfarande levde.
Samtidigt hade apostlarna börjat sin verksamhet och det startades nya församlingar på olika håll. Apostlarna skrev brev med svar på frågor, goda råd och anvisningar till församlingarna de grundat eller besökt, och de här breven kopierades och spreds liksom evangelierna - för att kunna läsas även av andra grupper av troende. (Att avskrifterna stämde med originalen kan man vara helt övertygad om, för så länge brevens och böckernas upphovsmän levde skulle eventuella ändringar snabbt ha blivit upptäckta eftersom man föreläste skrifterna offentligt. Och därefter var kopiorna så spridda att den som hade velat ändra i dem skulle ha fått ägna resten av livet åt att resa runt och byta ut alla kopior mot nya korrigerade avskrifter...)
Ur den omfattande gammalkristna litteraturen utkristalliserade sig så de övriga skrifter som skulle komma att utgöra Nya testamentet. Naturligtvis fanns det inte någon medveten avsikt att skapa en "ny bibel" - man hade ju en helig skrift, det vi kallar "Gamla testamentet". Men församlingen konstaterade att vissa skrifter var auktoritativa och inspirerade av Gud, och successivt fogade man allt fler böcker till den samling som användes vid gudstjänster och andra sammankomster.
Till en början var det bara Matteus, Markus, Lukas och Johannes evangelier som användes officiellt, men snart blev även Paulus brev allmänt erkända som lika betydelsefulla som evangelierna. Undervisningsskrifterna utökades med Apostlagärningarna, Uppenbarelseboken, Petrus brev, Johannes, Jakobs och Judas brev. Mot slutet av det första århundradet fanns hela små skriftsamlingar - och omkring år 100 var hela det Nya testamentet komplett.
I slutet av 200-talet kom de svåra diokletanska förföljelserna mot de kristna och då brändes ett stort antal handskrifter. Men Gud skyddade sitt ord och under den följande tiden tillkommer alltfler nya kopior som framställdes i s k skriptorier, skrivcentraler, i olika kyrkliga centra. Arbetet här utfördes ofta av en grupp skrivare, som alla skrev ett exemplar efter chefsskrivarens diktamen.
En sådan skrivcentral fanns i den stora handels- och lärdomsstaden Alexandria. Ett annat skriptorium, där man framställde kopior av de heliga skrifterna, fanns i Caesarea.
Så spreds tusentals avskrifter på grekiska vida omkring. Under ett par århundraden lästes Nya testamentet nästan uteslutande på grekiska, som fortfarande var det gängse språket i det romerska riket och talades lika ofta på gatorna i Jerusalem som i Rom, Alexandria eller Aten.
Men med tiden började kunskaperna i grekiska minska och ersättas av latin i den västliga delen av Romarriket (Västeuropa, Italien och Nordafrika). Grekiskan var snart begränsad till Grekland och områdena runt omkring.
Snart hade latinet blivit vardagsspråket för en stor del av folkets stora massa och därmed uppstod ett behov av en översättning av de kristna böckerna. Visserligen hade en sammanställning av Nya testamentets böcker översatts redan år 200, men mot slutet av 300-talet framställde den lärde Hieronymus en officiell version av de nytestamentliga skrifterna på latin. Det handlade emellertid inte om någon nyöversättning, utan bara en revidering av de olika tidigare översättningar som gjorts. Hieronymus översättningar hade således en hel del brister.
Under 13 sekler var den här bristfälliga latinska översättningen dominerande i västvärlden och den utgjorde också grunden för många översättningar till andra språk. Men när turkarna år 1453 intog den grekiska världens huvudstad Konstantinopel flydde många grekiska lärde västerut och tog med sig sina manuskript - och snart fanns Nya testamentet åter allmänt tillgängligt på grekiska, i sin ursprungliga version.
Hur kan vi då veta att det Nya testamente vi har i dag är detsamma som det som en gång sammanställdes?
Faktum är att när det gäller Nya testamentet befinner vi oss i en unik situation. Inga andra klassiska grekiska verk finns bevarade i så många avskrifter gjorda så kort tid efter originalens tillkomst. Än i dag har vi drygt 4 000 handskrivna kopior av de grekiska skrifterna - bland annat kompletta Nya testamenten som skrevs mindre än 200 år efter det att originalen kom till.
Som jämförelse kan vi titta på de mest inflytelserika skrifterna från den hedniska antiken.
De långa homeriska diktverken "Iliaden" och "Odysséen" skrevs till exempel omkring år 700 f Kr, men de äldsta bevarade papyrusfragmenten är från 200-talet efter Kristus, alltså nästan 1 000 år efter det att originalen författades. Det äldsta kompletta manuset till "Iliaden" dateras till 900-talet, drygt ett och ett halvt årtusende efter verkets tillkomst.
Historikern Herodotus skrev sina arbeten under femte århundradet före Kristus, men de två bästa manuskriptkopiorna härstammar från medeltiden.
Och även om det finns åtskilliga handskrifter till Caesars "Galliska kriget" (58 f Kr) så är bara nio eller tio av dem bra och den äldsta har tillkommit omkring 900 år efter Caesars tid.
Uppstod det då aldrig några varianter och förändringar av texten under de första århundradenas kopieringar?
Jo, visst smög det sig in en del smärre fel och ändringar trots att kopisterna bemödade sig om största möjliga noggrannhet och trots all korrekturläsarnas lärdom. Det är helt oundvikligt. Men den övervägande delen av de varianter som förekommer i handskrifterna utgörs av olika stavningar, ordval och uteslutna ord och bestämda artiklar.
Vi kan alltså utan tvekan säga att de nytestamentliga skrifter vi läser i dag är i stort sett identiska med de skrifter som de kristna i församlingarna kring Medelhavet läste på 100-talet.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|