Svar: Johannes var gammal när han - förmodligen år 98 - skrev sitt evangelium. Han mindes mycket som ingen av de andra evangelieförfattarna tagit med i sina berättelser - hans eget första möte med Jesus, bröllopet i Kana, det hemlighetsfulla talet om Guds bröd som kommer ned från himlen, Jesu högtidliga avskedstal vid den sista kvällsvarden, den fruktansvärda tröstlöshet han kände när han såg Jesus död, hans personliga minnen av uppståndelseglädjen och de underbara fyrtio dagar som följde.
Sedan drygt ett halvt århundrade tillbaka hade han berättat allt detta som han sett och hört för hedningar och judar.
När han satte sig ner för att skriva sin egen berättelse om Jesu liv och verksamhet, var han utan tvekan väl bekant med de tre berättelser som Matteus, Markus och Lukas redan skrivit ner, liksom med Apostlagärningarna och de brev som Paulus, Petrus, Jakob och Judas skrivit till församlingarna. Men hans skildring kom att skilja sig avsevärt från de andra evangelisternas. När han skrev sitt evangelium gjorde han det med det högtidliga syftet i sitt hjärta "att ni ska tro på att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom tron på honom ska få evigt liv".
Medan de andra evangelisterna berättar om Kristi liv från början till slut, berättar Johannes bara om några få veckor i början och slutet av Jesu verksamhet och några dagar däremellan. Och eftersom Matteus, Markus och Lukas redan klart och utförligt skildrat Jesu liv och verksamhet, ägnade sig Johannes mer åt meningen med händelserna.
Dessutom vände sig Johannes till en mer framskriden läsekrets. Han skrev för sådana som redan var övertygade om att Jesus var Messias, och hans avsikt var att stärka deras tro. Därför fick hans evangelium en helt annan stämning än Matteus, Markus och Lukas berättelser.
Även om han inte nämner Guds rike mer än två gånger, finns där hela tiden samma framtidshopp, samtidigt som han för in en annan dimension i evangeliet. Han tränger in i det allra heligaste av Jesu personlighet...
Johannes började med att teckna en levande bild av Gud i fysisk gestalt - Ordet som fanns före allt annat - det gudomliga skaparordet, Gud själv, som existerat i evighet men föddes som människa och levde här mitt ibland oss och uppenbarade sin härlighet.
Och han fortsatte med att skildra hur Jesus i ord och handling uppenbarade denna sin gudomlighet. Efter det inledande avsnittet beskrev han ett antal under som visade att Jesus verkligen var den utlovade Frälsaren, den Messias, Guds son, som profeterna talat om och som hans folk väntat på i hundratals år. De under som Jesus gjorde kallade Johannes för "tecken", och med det menade han att de var tecken, bevis, på vem Jesus var - Guds son, Kristus.
"Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn" (Joh 20:30-31)
Medelpunkten i hela Johannes berättelse är Jesus själv och vem han var. Nästan hälften av alla verser i Johannes evangelium är ord som Jesus uttalat. Och till och med i Jesu egna tal i detta evangelium är huvudämnet hans egen person. Skriften är alltså alltigenom ett vittnesbörd om Kristus och det mest markanta är att Johannes låter Jesus själv bära fram det.
Vad Johannes främst återger är Jesu tal under den allra sista perioden, lugna samtal i avskildhet med olika personer. Kristi gestalt präglas av en stilla höghet. Han anförtror sig och mediterar högt. Han talar om sig själv, om sin natur, sitt uppdrag och sin relation till Fadern.
Men Johannes berättar inte bara vad Jesus sa och gjorde, utan samtidigt ger han ett intimt, personligt porträtt av gudamänniskan som låter sig offras för människans synder, den gode Herden som dör för sina får, Guds lamm som tar bort världens synd och därmed blir den som skapar en väg för människan att nå Gud, att förverkliga sitt syfte, att få evigt liv.
Han gör det genom att använda samma bildspråk som Jesus själv använde. I hans evangelium möter läsaren Mästaren som "Guds enfödde son", "brudgummen", "det sanna brödet från himlen", "livets bröd", "det levande brödet", "världens ljus", "dörren", "uppståndelsen och livet", "vägen, sanningen och livet" och "det sanna vinträdet".
Alla dessa bilder av Jesus förenar Johannes till ett porträtt där han gång på gång poängterar Jesu unika förhållande till Gud:
Jesus är Sonen och som sådan gör han Faderns gärningar.
Den som ser Jesus, ser Fadern.
Genom Jesus talar Gud till människorna.
Hela Johannes presentation av evangeliet om Guds rike kretsar kring den fascinerande meningen: "Om ni bara lyssnar på Honom - om ni bara tror på det Han säger och följer det - så kommer ni att få evigt liv!"
Och genom alltsamman ringer Jesu eviga löfte om Guds ande:
"Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom" (Joh 14:23)
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|