Skrevs evangelierna efter år 70?

Svar: Jag har tyvärr ingen möjlighet att kommentera ett helt kapitel i en bok.

Jag kan bara konstatera att bokens författare på förhand utesluter möjligheten till profetior, och följaktligen i sitt resonemang utgår från att en skrift som nämner förstörelsen av Jerusalems och templet omöjligt kan ha skrivits före dessa händelser. Med den utgångspunkten är det naturligtvis självklart att man anser att evangelierna måste ha skrivits efter år 70.

Men det resonemanget blir en aning absurt eftersom det innebär att man kan acceptera en datering av en bok som innehåller en profetia - förutsatt att inte profetian gått i uppfyllelse. För om profetian uppfylls måste man flytta fram dateringen till efter uppfyllelsen, eftersom profetior är en omöjlighet...

Om man däremot accepterar profetior som en möjlighet (oavsett om man betraktar dem som gudomliga uppenbarelser eller enbart logiska framtidsspekulationer), så finns det över huvud taget inget skäl att tro att evangelierna skulle vara av senare datum och skrivna av andra författare än vad den kristna församlingen, som hela tiden bevarat dessa skrifter, gjort gällande.

Snarare är det faktum att en författare nämner profetian men inte uppfyllelsen av den ett starkt stöd för att den ännu inte gått i uppfyllelse när evangelisten författade sin berättelse. En sådan påtaglig uppfyllelse av Jesu profetia skulle med största sannolikhet ha skrivits ner av dem som författade evangelierna, om dessa hade skrivit efter år 70. Evangelieförfattarnas hade ju en benägenhet att ständigt peka ut varje punkt där de ansåg att Jesu liv och verksamhet utgjorde en uppfyllelse av gammaltestamentliga profetior. Likaså tvekade de inte att ta med Jesu profetia om hans egen uppståndelse.

Jerusalems förstörelse var den mest fruktansvärda upplevelse som drabbade det judiska folket vid vår tideräknings början. Vi ska komma ihåg att alla de nytestamentliga skrifterna var skrivna av judar och riktade sig främst till judar. Om de författats efter Jerusalems förstörelse skulle det inte ha funnits någon anledning för författarna att inte nämna denna omvälvande händelse som dessutom utgjorde en klar bekräftelse på Jesu ord. Att inte ta med det skulle strida helt och hållet mot deras strävan att redovisa allt som visade att snickaren från Nasaret verkligen var den utlovade Messias.

För övrigt gör evangelieförfattarna ingen hemlighet av att det gått ett antal år sedan Jesu verksamhet när de skriver evangeliet (Luk 1:1-4 och Joh 21:24). Tvärtom understryker de att de har sammanställt sina Jesusbiografier i efterhand och Lukas förklarar redan i inledningen av evangeliet att han utgått från ögonvittnesskildringar och tidigare skrifter.

I Apostlagärningarna - som Lukas också är författare till och som skrevs efter evangeliet - spelar templet en central roll, och det finns inget som antyder att det inte längre skulle existera när Lukas skriver denna berättelse om apostlarnas missionsverksamhet. Inte heller nämner han Paulus död år 67, inledningen av den judiska revolten år 66 (som resulterade i Jerusalems förstörelse fyra år senare), Petrus död år 65, den stora branden i Rom, Neros förföljelse av de kristna eller Jakobs död år 62.

Allt detta (och då i synnerhet uppfyllelsen av Jesu profetia om Jerusalems och templets förstörelse) är sådant som skulle ha varit självklart för Lukas att nämna i sin berättelse om apostlarnas verksamhet om han skrivit den efter dessa händelser. Men redogörelsen om apostlarnas verksamhet slutar med att Paulus befinner sig i husarrest och har vädjat till kejsaren (omkring år 62-64).

Den enda rimliga förklaringen till att Lukas inte skriver någonting om alla dessa händelser, som tveklöst var av yttersta vikt både för församlingen och hans landsmän i förskingringen är att dessa händelser helt enkelt inte hade ägt rum när han avslutade arbetet med Apostlagärningarna. Det är också den förklaring som vi skulle acceptera som den självklara om det gällde vilket annat brev som helst.

(Att tänka sig att någon i en redogörelse för en verksamhet som omspänner cirka 30 år avsiktligt skulle utelämna ett antal utvalda händelser för att denna rapport i framtiden skulle ge intryck av att ha författats tidigare än den i själva verket gjorts, är så långsökt och osannolikt att det måste betraktas som helt uteslutet.)

Eftersom Lukas skrev ner sin redogörelse om Jesu verksamhet innan han skrev Apostlagärningarna (och det vet vi eftersom Lukas i Apg 1:1-2 refererar till sin tidigare redogörelse för Jesu verksamhet och Apostlagärningarnas inledning dessutom utgör en direkt fortsättning på evangeliet) kan evangeliet inte ha tillkommit senare än omkring år 62.

Redan i början av 100-talet visar vidare många ledare för olika församlingar kännedom om både evangelierna och flera av de nytestamentliga breven. En av dem är Polykarpus, personlig vän och elev till aposteln Johannes (som skrev Johannesevangeliet) och dennes efterträdare som ledare för de Jesustroende i Efesus. I sina skrifter citerar han alla evangelierna, Apostlagärningarna och 12 av de brev som senare kom att ingå i Nya testamentet.

Omkring år 110 greps biskop Ignatios av Antiochia i Syrien av de romerska myndigheterna och fördes till Rom. På vägen dit skrev han sju brev till olika församlingar, de s k Ignatiosbreven. I de här breven citerade han Matteus, Johannes, Romarbrevet, 1 och 2 Korintierbreven, Galaterbrevet, Efesierbrevet, Filipperbrevet, 1 och 2 Timotierbrevet samt brevet till Titus.

Och redan år 96 skrev Clemens Romanus, ledare för församlingen i Rom, ett brev till församlingen i Korinth där det framgår att han är förtrogen med evangelierna, Apostlagärningarna och flera av Paulus och Petrus brev.

Skälet till att man lade sådan vikt vid evangelierna och breven att man både läste och citerade dem var just att man visste vilka som skrivit dem samt att de hade funnits bevarade inom församlingen ända sedan de skrevs. Det var också skälet till att just dessa Jesusbiografier (enligt Lukas hade det skrivits flera sådana innan han författade sin redogörelse på uppdrag av en för oss okänd person vid namn Teophilus) och just dessa brev, författade av Jesu allra närmaste elever och anhöriga, så småningom kom att bli en del av de kristnas heliga skrift, Bibeln.

Thor-Leif Strindberg

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.