Svar: Jakobs brev är den bok i bibeln som kanske klarast reflekterar Jesu tankar, den bok där vi möter ord som lika gärna kunde ha uttalats av Jesus själv. Förklaringen är enkel. Brevets författare var Jesu egen bror.
Det är ingen tvekan om att Jakob bättre än någon annan visste vad det innebär att leva som en verklig kristen - inte en som bara ropar "Herre, Herre", utan en som gör sin himmelske Faders vilja. Inte en hörare utan en görare.
Under hela sin uppväxt levde han i ständig närhet till Jesus och såg honom i alla tänkbara situationer. Han insåg det säkert inte då, men hans bror utgjorde det perfekta exemplet på ett liv nära Gud - ett liv där det inte är individen som handlar, utan Gud som handlar genom människan.
Alla de här åren - tiotusentals timmar - som de tillbringade tillsammans, måste ha betytt oerhört mycket. Inte ens Simon Petrus, Johannes och de andra apostlarna hade så mycket kontakt med Jesus under så lång tid, även om flera av dem var barndomsvänner eller nära släkt med honom.
Efter Jesu död fick Jakob snabbt ett mycket högt anseende inom den äldsta församlingen i Jerusalem (och över huvud taget inom de kristna församlingarna). Till att börja med arbetade han vid sidan av Simon Petrus och Johannes, men apostlarna befann sig i allt högre grad borta på resor och från och med slutet av 40-talet var Jakob föreståndare för församlingen i Jerusalem och därmed överhuvud för Kristi kyrka.
I Jakobs brev finns hans tro, hans närhet till Jesus och Jesu förkunnelse, bevarad. Det här brevet, som Jakob skrev från Jerusalem kort före sin martyrdöd år 62, är för övrigt den äldsta kristna handskriften.
Vad som ger Jakob anledning att skriva det här brevet är det dåliga andliga tillstånd som råder i församlingarna.
Överlägsenhet. Diskriminering. Kärlek till pengar. Otrohet. Otukt. Hyckleri. Skvaller...
Många i församlingarna har gått i samma fällor som de icke troende. De tror visserligen på Kristus - eller säger sig göra det - och de är verksamma inom församlingen, men samtidigt gör de skillnad på människor. De ser upp till dem som är framstående och rika och sätter dem framför dem som är fattiga och innehar enklare positioner i samhället. De talar illa om varandra och utomstående.
Andra är så intresserade av materiella ting att de har blivit vad Jakob kallar "vänner med världen" - dvs, de är så måna om sin ställning i samhället, att de låter detta få företräde framför Kristus.
Deras "tro" inskränker sig till fromma ord i församlingen. I vardagslivet finns inget i deras handlande som vittnar om att de är Jesu efterföljare. De inser inte vad de verkligen är i Guds ögon - att de inte är ordets görare, utan bara dess hörare. De har helt enkelt missförstått budskapet att man blir frälst endast genom tro och menar att deras gärningar inte spelar någon roll.
Därför handlar Jakobs brev huvudsakligen om nödvändigheten av att leva ett liv som står i överensstämmelse med Guds vilja. Jakob tillrättavisar sina läsare och förklarar att den tro som inte kommer till uttryck i goda gärningar är totalt livlös och inte kan leda till liv:
"Vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon?" (Jak 2:14)
Naturligtvis menar inte Jakob med detta att man skulle kunna bli frälst - få evigt liv - som belöning för att man utfört en mängd goda gärningar, men - att tro på Kristus, är också att tro på det han sa, att vilja leva efter Jesu ord, att omsätta det hörda i handling.
Tron måste komma till uttryck i handling - i våra gärningar!
Varje kristen har kallats till en uppgift här och nu. Att vara världens salt. Att tjäna som ljus i en mörk värld.
Att vara ambassadörer för Guds rike!
Det är något som Jesus betonar gång på gång.
"Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja" (Matt 7:21)
Jakob tillrättavisade dem genom att med hjälp av exempel i Skriften visa, att när en människa har verklig tro så kommer den till uttryck i handlingar som är i harmoni med denna tro.
"Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: 'Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta', men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar" (Jak 2:15-17)
När tron är riktig, när omvändelsen är uppriktig, ger den automatiskt goda gärningar som resultat. Om de goda gärningarna saknas så är tron helt enkelt inte äkta.
Kort sagt - tron bevisar sig själv. En kristen måste leva som kristen. Leva som Kristus! Det är huvudbudskapet i Jakobs brev.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|