Svar: Först av allt: Jesus visste inte själv när han skulle komma tillbaka.
"Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern" (Matt 24:36)
Ingen av Jesu lärjungar - inte heller deras Mästare, åtminstone inte i inledningsskedet av hans jordiska verksamhet, vilket framgår just av hans ord i Matt 10:23 - kunde i sin vildaste fantasi föreställa sig att de skulle åldras och bli gamla och att många av dem skulle dö som martyrer för sin tro - att seklerna sakta skulle förflyta - att världen skulle träda in i den "mörka medeltiden", successivt komma in i den industriella revolutionen och genomlida två världskrig - att världen skulle träda in i jetåldern och sedan rymdåldern - och Människosonen skulle fortfarande inte ha kommit. Aldrig kunde lärjungarna föreställa sig att det skulle gå tvåtusen år - och Messias/Kristus skulle fortfarande inte ha återvänt till jorden och upprättat Guds rike!
Den första antydan om att det skulle dröja fick lärjungarna först i samband med Jesu farväl, innan ett "moln" tog honom upp i rymden, bort från jorden, tillbaka till den himmel han kommit från. De sista orden Jesus yttrade på jorden för sina församlade lärjungar var:
"Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns" (Apg 1:7-8)
Men det var inte förrän den mirakulösa uppenbarelsen av den heliga Anden på pingstdagen som de började begripa den världsomfattande uppgift som var knuten till deras kallelse. Och även då trodde lärjungarna utan tvekan att Guds rike, Jesu regering på jorden, skulle upprättas under deras livstid. Även Paulus trodde det. Han skrev:
"Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga. Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas" (1 Kor 15:50-52)
Paulus sa att "vi ska inte alla insomna", "vi ska alla förvandlas". Han var helt övertygad om att han själv och de som arbetade tillsammans med honom, liksom bröderna i Korint, fortfarande skulle leva vid Jesu återkomst. Han förväntade sig att det var något som skulle ske snart.
Aldrig kunde Paulus, Petrus, Johannes, Lukas eller någon annan av de nytestamentliga författarna tänka sig att de allesamman skulle dö och multna i sina gravar medan århundrade efter århundrade förflöt. Medan 200-talet, 300-talet, 500-talet, 1500-talet och 1900-talet kom och gick.
Och Gud kunde inte låta dem veta det! Lika lite som han kunnat låta Sonen - Människosonen - människan Jesus - snickaren Y'shua bar Yosef - veta det...
Tiden från Jesu himmelsfärd till Jesu återkomst skulle nämligen bli "församlingens tid", den tid då Gud skulle kalla människor från alla delar av världen till omvändelse, till att bli en del av hans världsomfattande församling - "förstlingsskaran" - den första skaran utvalda och kallade som får uppleva förvandlingen till det gränslösa liv som Gud har avsett för var och en av de människor han har låtit födas på denna jord - det eviga liv som andliga varelser, som Guds verkliga avbilder, som är målet för alla människor som någonsin levt sedan mänsklighetens begynnelse och som någonsin kommer att leva här.
Det var en plan som krävde tusentals år att genomföra. Men vetskapen om hur många år som skulle gå skulle ha omöjliggjort det verk som församlingen hade att göra. Hur stort skulle engagemanget för att sprida evangelium ha varit om lärjungarna hade vetat att detta var något som inte skulle hända förrän om tusentals år, någonting som inte skulle beröra varken dem själva, deras barn, barnbarn, barnbarnsbarn eller deras ättlingar under hundratals generationer framåt?
Vetskapen om att Kristus skulle dröja i mer än tvåtusen år skulle knappast ha inspirerat den iver, den entusiasm, de uppoffringar och den okuvlighet som apostlarna och deras efterföljare visade prov på i sin strävan att följa den uppmaning som deras Herre gav dem en av de sista gångerna de träffade honom:
"Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut" (Matt 28:19-20)
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|