Svar: Omkring 2000 år före Kristus utvandrade en släkt nomadiska herdar - kallade hebréer - från staden Ur i Mesopotamien, ledda av en man vid namn Abraham. Så småningom kom de till landet Kanaan (den platta kustremsan på Medelhavets östra sida, ungefär motsvarande våra dagars Palestina väster om floden Jordan) och här fick Abraham Guds löfte att detta land skulle komma att tillhöra hans ättlingar för evig tid. Här blev nomaderna med tiden bofasta.
En av Abrahams ättlingar hette Israel (ursprungligen Jakob) och hans 12 söner kom att ge upphov till 12 stammar som gemensamt kom att kallas för "Israels barn" eller "israeliter" efter sin store stamfader. Tusen år senare, för ganska exakt 3000 år sedan, utsåg israeliterna sin första kung, och till en början levde alla Israels barn - alla 12 stammarna - med en och samma kung. Men redan 100 år senare skulle landet splittras upp i två riken.
Folkets förste kung, som hette Saul, efterträddes av David som i sin tur följdes av sin son, kung Salomo. Efter Salomos död övergick makten till hans son Rehabeam, men redan i början av hans regeringstid uppstod politisk oenighet i landet.
Medan Juda stam, Simeons stam och en del av Benjamins stam utan vidare accepterade Rehabeam som sin kung, samlades de övriga tio stammarna kring en egen kung, Jerobeam. Därmed hade landet definitivt delats i två delar - det norra riket, Israel, som omfattade nästan alla de israelitiska stammarna, och det södra riket där judar, simeoniter och en del benjaminiter levde och som fick namnet Juda rike.
År 722 angreps nordriket, Israel, av assyriska arméer. Efter tre års belägring intog assyrierna Israels huvudstad Samaria och förde bort invånarna i fångenskap till Mesopotamien, Medien och Assyrien. Enligt en inskription som hittats uppger den assyriske härskaren Sargon I att han lät deportera 27 290 israeliter (sannolikt räknades här endast fria män, inte kvinnor, barn och slavar). I stället lät man folk från Babylonien komma och bosätta sig i Israel. De här kolonisterna tog med sig sin egen religion och sina egna gudar.
Drygt ett sekel senare drabbades Juda rike av samma öde. Den babylonske härskaren Nebukadnessar intog den judiska huvudstaden Jerusalem och år 597 ägde den första deportationen rum. Några år senare belägrades staden på nytt och den här gången gick Juda rike under fullständigt.
Sjuttio år senare erövrades det mäktiga Babylonien av perserna och de judiska fångarna återfick friheten. År 535 återvände de första judarna till provinsen Juda där man byggde upp det raserade templet som kunde invigas mindre än 20 år senare.
Den stora majoriteten av Israels barn - de tio stammar som utgjort nordriket, Israel - kom emellertid aldrig tillbaka. Stormakternas avsikt med den här sortens deportationer var att så långt det var möjligt smälta samman de underkuvade folken till en enhet och se till att de förlorade sin identitet som folk, och det lyckades man också med då det gällde Israel. Israeliterna blandades så småningom upp med de folk där de levde och spreds sedan genom folkvandringarna ut över världen.
År 70 var det så judarnas tur. Romerska arméer omringade huvudstaden och templet förstördes och invånarna fördes bort från löfteslandet och spreds ut över hela jorden.
Allt det här var sådant som profeterna förutsagt och varnat för. Men bibelns profetior säger också att en dag i framtiden, efter Jesu återkomst, ska Israels barn - både ättlingarna till Juda stam (judarna) och ättlingarna till de övriga israelitiska stammarna som levde i det norra riket Israel (och alltså inte är judar) - återvända till löfteslandet:
"Så säger Herren, Herren: 'Se, jag skall hämta Israels barn ut från de folk, dit de har vandrat bort. Jag skall samla dem från alla håll och föra dem in i deras land'" (Hes 37:21)"Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag har drivit bort dem och jag skall föra dem tillbaka till deras betesmarker" (Jer 23:3)
"Jag för dem från landet i norr, samlar in dem från världens bortersta hörn" (Jer 31:8)
"Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam. Han skall vara konung och härska med vishet och skapa rätt och rättfärdighet i landet" (Jer 23:5)
"När Människosonen [Kristus] sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar" (Matt 19:28)
"Jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En och samma kung skall de alla ha. De skall inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken [Israel och Juda]... De skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud" (Hes 37:22-23)
"På den dagen skall jag för deras räkning sluta ett förbund med djuren på marken, med fåglarna under himlen och med kräldjuren på jorden. Båge och svärd och vad som hör till kriget skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet och låta dem bo i trygghet" (Hos 2:18)
"Min tjänare David skall vara kung över dem, och de skall alla ha en och samma herde. De skall leva efter mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa dem. De skall bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det land där era fäder bodde. De skall själva bo där, de och deras barn och deras barnbarn till evig tid, och min tjänare David skall för evigt vara deras furste'" (Hes 37:24-25)
Under det senaste halvseklet har vi sett hur stora skaror av judar (dvs ättlingar till de människor som en gång levde i sydriket, Juda) har återvänt till Palestina där man upprättat en modern stat som man gett namnet Israel (vilket kan vara lite förvirrande, för när de bibliska profetiorna talar om Israel syftar de naturligtvis aldrig enbart på det judiska folket, utan antingen specifikt på stammarna i "nordriket Israel" eller på alla Israels barn, alla 12 stammarna inklusive judarna).
Det som här har skett genom människors försorg ger oss en föraning av det som enligt bibeln kommer att ske genom Guds försorg, då profetiorna om Israels slutgiltiga församlande går i uppfyllelse och ättlingar till alla tolv stammarna - ättlingar till hela Israels folk - ättlingar till alla dem som en gång levde i både Juda och Israel - återvänder till det land som Gud en gång lovade Abraham att hans efterkommande skulle ärva.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|