Allt om Bibeln

BIBELFRÅGAN

Ett interaktivt lexikon över Bibeln och kristen tro

Hur vet man att Gud är en man?

Fråga: Vad grundar man sig på när man säger att Gud är ett manligt väsen (herre, fader etc)? (Y.N.)

Svar: Faktum är att Gud varken är man eller kvinna. Den könsliga uppdelningen har en funktion enbart i en fysisk värld där dödliga organismer måste fortplanta sig - och Gud är varken fysisk eller dödlig. Gud är ande och Gud är odödlig. Gud är Gud.

Så när Gud skulle skapa sin avbild, skapade han inte bara en man, utan han skapade en man och en kvinna. Han skapade människan. Ordet adam (som sedermera blev ett namn, fastän det egentligen är en beskrivning) betyder helt enkelt "jordvarelse", och denna jordvarelse, denna "adam", skapade han i två varianter - en manlig och en kvinnlig. Den manliga varianten av "adam" kallade han ish (man) och den kvinnliga kallade han ish-sha (kvinna). Och både ish och ish-sha - mannen och kvinnan - var Guds avbilder.

Gud är således inte någon man. Begreppen "man" och "kvinna" är bara relevanta när vi talar om människor. Inte när vi talar om djur. Inte när vi talar om änglar. Inte när vi talar om Gud.

Att tala om Gud som en man är lika orimligt som att säga att ett träd är en man eller kvinna, att solen är man eller kvinna, eller att en dator är man eller kvinna. Själv beskrev sig Gud i orden "Jag är", "Jag är den som är" eller "Jag är den som alltid existerar". Dvs inte han som är eller hon som är, utan den som är.

Pronomenet "han" är alltså egentligen inte mer korrekt än pronomenet "hon". Det mest riktiga vore kanske att tala om "den", men det för snarare tanken till någon "sak", något som står "under" oss människor, snarare än Någon som står över allting.

Att vi då av hävd har kommit att använda ordet "han" och inte "hon" om Gud beror troligen främst på att Guds egenskaper och funktioner - kung, härskare, herre etc - har gett oss en föreställning av ett allsmäktigt väsen som, överfört till mänskliga, jordiska, förhållanden, skulle ha varit man. Bland oss människor har det ju genom tiderna alltid varit en manlig roll att vara kung, härskare, herre etc.

På hebreiskan, det språk som Gamla testamentet skrevs på, finns det däremot både maskulina och feminina ord eller namn för Gud. Namnet Elohim, som vanligtvis associeras med Gud såsom rättfärdig, är maskulinum, medan Shechina, ett namn som uttrycker Guds närvaro på ett nära och intimt sätt, är femininum.

I Midrash (den lärda judiska bibelutläggning som bl a avspeglas i 1 Kor 10:1-11) beskrivs Gud ibland som "brudgum" och det hebreiska folket som hans brud, medan Gud vid andra tillfällen (exempelvis vid sabbatsbönen på fredagskvällen) framställs som brud.

I Moseböckerna och den judiska traditionen finns bilder av Gud både som fader och moder. Gud "förkroppsligar" idealet, den fullkomliga förälderns (moderns/faderns) förbehållslösa kärlek, oändliga tålamod, styrka och stöd.

Att Jesus talade om Gud som sin "far" och inte kallade Gud för "mor" var däremot ganska naturligt, eftersom Maria var hans mor och det var Gud och inte Josef som hade avlat honom i henne. Därför var det också en självklarhet för Jesus att tala om Gud såsom "Fadern" även i relation till andra människor - alla Guds barn.

Och därför föll det sig också naturligt för Jesus att, när han lärde lärjungarna att be, uppmana dem att be till "Fadern" i himlen. Han kunde kanske lika gärna sagt "föräldern" i himlen, men för människan Jesus var Gud verkligen "far" - inte bara "fadern" i någon sorts "högtravande" symbolisk bemärkelse, utan bokstavligen "pappa", hebr abba - och det var så han ville att hans lärjungar också skulle se Gud. Som den kärleksfulle föräldern som vill dela evigheten med sina barn.

Så kanske borde vi inte tala om Gud som vår "far", eftersom det oundvikligen för tanken till det manliga könet (som Gud definitivt inte tillhör), utan som vår "förälder". Men hur vi ska lösa problemet med vad "Gud föräldern" isåfall ska kallas när vi talar om "vederbörande" - vårt språk är ju begränsat till "honom", "henne", "den" eller "det" - det är mer än jag kan svara på. Att börja tala om Gud som en kvinnlig gudom gör ju knappast saken bättre, och att kalla Gud för "den" eller "det" känns inte bra. Enda lösningen är väl att alltid bara använda orden "Gud" och "Guds".

Thor-Leif Strindberg


Läs även följande svar:
Varför kallas Gud 'Herren'?
'Herren gud' genomsyrar bibeln. Vem har fört in genus i Gud? Gud skapade världen. Men 'herren'?

Kvinnosynen i bibeln
Om nu Gud inte gör skillnad på kön, varför är då så många kristna, till och med högt uppsatta och väl belästa biskopar, emot kvinnliga präster? Har de inte fått det från Bibeln? De har väl knappast kommit på det själva?

Paulus och kvinnans roll i församlingen
Att alla är lika i Kristus och följaktligen har samma plikter som lemmar i Kristi kropp, församlingen, är den allmänna, generella och eviga principen.

Gud - bara en upplevelse i hjärnan?
Är Gud bara ett neurologiskt fenomen? Forskare har gjort experiment som visar att människans hjärna kan skapa upplevelser av ett högre väsen.


Sök svar på fler frågor:

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.

Om du vill stödja arbetet med Allt om Bibeln...