Svar: Ordet "Gehenna" (som förekommer 12 gånger i Nya testamentet) är den latinska formen av det hebreiska ge'Hinnom, som betyder Hinnoms dal (eller egentligen "Hinnoms sons dal").
Den här östvästliga ravindalen ligger precis söder om Jerusalem och kallas i dag Wadi er-Rababeh.
På Jesu tid användes dalen som soptipp. Skräp från staden och kroppar efter självdöda djur och avrättade brottslingar dumpades i dalen och brändes där. På grund av den stora mängden avskräde brann eldarna i Gehenna ständigt och det fanns aldrig något tillfälle då inte likmaskarna hade gott om mat.
Vedervärdigheterna i den ständigt pyrande och rykande Hinnoms dal var en ständig påminnelse om Guds syn på avgudadyrkan och ödet för dem som bröt mot Guds vilja. Hinnoms dal var nämligen den plats där israeliterna en gång i tiden tillbett de kananeiska gudarna Molok och Baal. Denna avgudadyrkan innebar bland annat att man offrade barn genom att man förde dem genom en eld på höjden Tofet och på så sätt överlämnade dem i gudarnas händer. Detta pågick under kungarna Ahas och Manasses tid och de offrade även sina egna barn.
"[Ahas] gjorde också gjutna avgudabilder åt baalerna. Själv tände han offereld i Hinnoms sons dal och brände upp sina barn i eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn" (2 Krön 28:2-3)
Även Manasse avföll från lydnaden mot Gud och övergick till de vedervärdiga riter som hedningarna ägnat sig åt i sin avgudadyrkan:
"Han lät sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och utövade teckentyderi, svartkonst och trolldom, skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon" (2 Krön 33:6)
Kung Josia förklarade sedan platsen oren (2 Kon 23:10).
Även Gamla testamentets profeter talade om Gehenna. Tofet framhölls som ett exempel på den dom som Herren skulle låta gå över dem som slutgiltigt bröt mot hans vilja. På sitt bildrika profetiska språk beskrev man hur elden i Gehenna skulle brinna på Herrens dag.
"Genom rätt skall Sion friköpas, genom rättfärdighet de som vänder tillbaka. Men fördärv skall drabba alla överträdare och syndare, de som överger Herren skall gå under... Och den starke skall bli som blånor, hans verk som en gnista. Båda skall brinna tillsammans och ingen skall kunna släcka" (Jes 1:28-31)"Ty en eldsgrop [Tofet] är sedan länge tillredd... den är djup och bred. Dess bål är fylld av eld och ved i överflöd, lik en svavelström skall Herrens ande sätta den i brand" (Jes 30:32)
"Så säger Herren, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem" (Jes 31:9)
När Jesus talade om Gehenna hänvisade han helt naturligt till den bild av det brinnande Gehenna som fanns i hans åhörares medvetande. Ingen av dem som lyssnade till Jesus eller ställde frågor till honom hade några svårigheter att förstå vad han menade. Det behövdes ingen förklaring.
Jesus varnar flera gånger för detta "brinnande Gehenna":
"Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och fötterna i behåll och kastas i den eviga elden" (Matt 18:8)"... och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna" (Matt 5:22)
"Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna, där deras mask inte dör och elden inte släcks" (Mark 9:47-48)
"Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna" (Matt 10:28)
Gehenna. Tofet. Eldsgropen. Den eviga elden.
Ingen hyste någon tvekan om vad han menade. Alla visste precis vad Gehenna var. Gehenna var den brinnande soptippen utanför Jerusalem, Hinnoms dal. Men de visste att Jesus också talade de gammaltestamentliga profeternas språk. Han hänvisade till tankar och begrepp som fanns inetsade i hans åhörare sedan barnsben. Han talade om något som man läst många gånger om i det profetiska skrifternas ord om Herrens dag, Messias ankomst, upprättandet av gudsriket och den yttersta domen.
"Se, dagen kommer, den brinner som en ugn", hade profeten Malaki skrivit. "Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem" (Mal 4:1)"Herre... den eld som är avsedd för dina fiender skall förtära dem" (Jes 26:11)
"När Människosonen kommer... då skall han sätta sig på sin härlighets tron", sa Jesus. "[Och han skall] säga till dem som står på hans högra sida: Kom ni min faders välsignade och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar... Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv" (Matt 25:31-46)
"Vid tidsålderns slut... skall [Människosonen] sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen" (Matt 13:40)
När Jesus visade aposteln Johannes i levande bilder hur den yttersta tiden skulle te sig, förklarade han att bland dem som kommer att kastas i lågorna på avskrädeshögen utanför Jerusalem (kanske gripna och ditsläpade av besvikna, uppretade och förtvivlade människor som låtit sig bedras av deras retorik) finns två av den sista tidens allra mäktigaste män - "vilddjuret" eller "odjuret", den politiske ledaren för den stormakt som kommer att vara dominerande i Europa i den yttersta tiden, liksom "den falske profeten", den stora kyrkoledare som under den sista tiden före Jesu återkomst kommer att utöva ett avgörande inflytande på denna stormakts agerande:
"Och odjuret togs till fånga och likaså den falske profeten... De kastades båda levande i eldsjön som brinner av svavel" (Upp 19:20)"Man skall gå ut och beskåda liken efter dem som förbröt sig mot mig: maskarna i dem skall aldrig dö och elden aldrig slockna. Den synen blir en fasa för alla" (Jes 66:24)
Tusen år senare kommer Gud att uppväcka resten av alla de människor som levt på jorden sedan tidernas begynnelse (alla utom de som uppstått till evigt liv vid Jesu återkomst).
Bland dessa miljarder människor som uppstår till dom "när de tusen åren gått" (Upp 20:5) finns de som tagit emot evangelium, förstått budskapet och trott på det - men vänt det ryggen. De som likt djävulen och hans änglar trott på Gud (Jak 2:19) men har valt att inte följa Honom. Liksom de som avfallit från Gud - dvs de som en gång har tagit emot Jesus som sin frälsare men "fallit bort" från den och valt att inte längre följa Gud:
"... om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld..." (Hebr 10:26-27)
Här finns också oräkneliga människor som aldrig haft någon möjlighet att lära känna "det enda namn" som kan ge någon evigt liv. Miljarder människor som levt under årtusenden innan Jesus kom till jorden. Miljarder som aldrig nåtts av evangeliet. Miljarder som aldrig kommit i kontakt med Gud. Människor som aldrig förstått evangeliet. Barn som dött innan de kunnat förstå. Psykiskt sjuka som inte kunnat förstå...
Nu kommer de att få sin första chans att lära känna Guds vilja, vända om och ta emot hans gåva: Odödlighet! Evigt liv! (Rom 6:23)
Och även om den överväldigande majoriteten bland dem som nu för första gången kommer i kontakt med "namnet Jesus" tacksamt tar emot den frälsning undan döden som Gud erbjuder, så kommer det att finnas några som helt enkelt inte vill följa Gud utan avsiktligt och medvetet väljer att tacka nej till det eviga livets gåva, väljer att inte få sitt namn inskrivet i "livets bok", väljer att inte förvandlas till ande, till odödliga Guds barn, Guds avbilder.
Och konsekvensen är oundviklig (liksom för dem som fattat detta beslut redan då de tidigare levde på jorden)...
Tusen år efter Jesu återkomst som konungarnas Konung kommer eldarna i Gehenna, avskrädesgropen utanför Jerusalem, fortfarande att brinna!
"[Och] om någon [av dessa som uppstår till dom] inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön" (Upp 20:15)
Och slutet blir detsamma oavsett var på jorden dessa människor finns. För sjön av eld kommer att växa och förvandlas till ett hav av lågor...
"De himlar och den jord som nu finns har... blivit sparade åt eld... den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda" (2 Petr 3:7)"Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till" (2 Petr 3:10)
"Guds dag... den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta" (2 Petr 3:12)
Eftersom de fortfarande är fysiska varelser och fortfarande lever i sin materiella, dödliga kropp när "Gehennas eld" sveper över jorden och slukar allt som finns där, så blir detta det oundvikliga dystra slutet på deras existens.
För från denna "andra död" (Upp 20:14) finns det ingen uppståndelse - ingen återvändo. Den är självvald och den är definitiv. I Gehennas lågor "förgörs både kropp och själ" (Matt 10:28) och Gud kommer inte att uppväcka någon igen.
Bibeln säger klart och tydligt att "den som syndar skall dö", att "syndens lön [straff] är döden". Och genom Gehennas eld blir det straffet evigt.
Evig död!
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|