Svar: Esséerna var en religiös riktning inom judendomen som fanns, främst i Judéen, vid vår tideräknings början. De andra två stora religiösa riktningarna inom judendomen var saduccéer och fariséer, beteckningar som vi känner igen från bibeln. Esséerna förkastade både fariséerna och sadducéerna, men i fråga om filosofi och tradition stod de närmare fariséerna än sadducéerna.
Vi vet förhållandevis lite om esséerna, men man tror att beteckningen kommer av arameiska asaj som betyder ”de heliga”, dvs ”de avskilda”. Just den här föreställningen om avskildheten var också det väsentliga i den essénska läran.
Esséerna accepterade inte de samtida översteprästerna och tempelkulten i Jerusalem, eftersom man menade att det rätta prästerskapet, Sadoks prästadöme, hade trängts bort från templet år 172 f Kr, då de hasmoneiska härskarna tog över översteprästämbetet utan att vara sadokider. De präster som nu var verksamma i templet klassade man som onda. Esséerna såg sig själva som andliga representanter för Sadoks prästadöme och väntade på att Messias - den sanne översteprästen - skulle framträda. Då skulle esséerna ta kontroll över templet i Jerusalem och göra om det enligt sina bibeltrogna principer.
Annars hade esséerna mycket gemensamt med fariséerna, det dominerande religiöst-politiska partiet som ivrade för att den fäderneärvda "lagen" (Tora) skulle hållas i alla avseenden och höll fast vid strikta regler om rituell renhet, tionde, fasta, bönetider, sabbatsobservans etc. Men esséerna menade att de levde ett alldeles för världsligt liv. Själva gick de följaktligen ett steg längre och var mycket mer avskilda från samhället i stort än fariséerna...
Genom att helt och hållet vända sig bort från samhället och sluta sig samman i en klosterliknande gemenskap försökte de uppnå det avskilda och ”rena” liv som de ansåg att det sanna prästerskapet skulle leva. Totalt lär de ha varit cirka 4000 stycken. De levde i sina egna slutna samhällen runtom i Judéen, men huvudsakligen vid den nordvästra stranden av Döda havet. Efter tre år som noviser måste de avlägga löften och genomgå prov som visade att de var värdiga att upptas i gemenskapen som ”ljusets söner”.
I den egenskapen måste esséerna följa den judiska religiösa lagen till punkt och pricka, samtidigt som de genom olika andliga övningar måste fylla sitt väsen med ande och ljus. När de gått igenom proven och avlagt löftena som innebar att de avsade de sig alla världsliga nöjen, bildade de församlingar under ledning av en präst och började leva ett asketiskt klosterliv i kommunistiskt organiserade, disciplinerade grupper.
Även om esséerna i hög grad följde samma traditionella undervisning som fariséerna, införde de många ytterligare regler och vissa skillnader i andra lagar. Äktenskap var tillåtet och några medlemmar hade hustrur för att församlingen skulle växa, men annars förespråkade man celibat och de flesta avstod också från äktenskap för att kunna ägna sig helt åt sin tro. De levde ett ytterst enkelt liv och under veckorna arbetade de med åkerbruk, boskapsskötsel och andra yrken för att på så sätt bidra till församlingens uppehälle. I övrigt ägnade de mycket tid åt skriftstudier, meditation och krävande ritualer som skulle föra dem närmare Gud. Vid bestämda tider på dagarna och på helgdagarna tog de på sig den vita prästdräkten och deltog i heliga tvagningsritualer, måltider och böner.
Även om de bara betraktade judendomens heliga skrifter (det som vi kallar Gamla testamentet) som auktoritativa - och liksom fariseerna höll fast vid en ytterst sträng lagobservans - var deras lära samtidigt påverkad av gnosticismen (särskilt framträder dualismen mellan gott och ont, ljus och mörker) och inriktad på andlighet och mysticism.
I och med att de såg fram mot att Messias skulle komma och tempelkulten upphöra, blev förstörelsen av templet år 70 ett tecken på att segern närmade sig. Men i de kaotiska förhållanden som uppstod i Judéen i slutet av det första århundradet kunde man inte längre bevara sin identitet som grupp utan sekten smälte samman med den hillelska fariseismen, som skulle komma att utgöra grunden för den senare judendomen.
Efter upptäckten av de berömda Dödahavsrullarna (som innehöll många esseiska skrifter) i slutet av 1940-talet är forskarna ganska säkra på att det kloster, som på Jesu tid låg strax öster om de grottor vid Qumran vid Döda havet där rullarna hittades, var ett esséerkloster. Detta kloster var organiserat som en orden med tvåårigt novitiat och egendomsgemenskap. Enligt de skriftrullar man hittat lade medlemmarna stor vikt vid renhet och rituella bad samt gemensamma måltider.
Det har spekulerats om huruvida Johannes döparen (och även Jesus) skulle kunna ha varit esséer, men det finns ingenting som stöder dessa teorier.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|