Svar: När den stora översvämning som vi kallar syndafloden inträffade existerade inga egyptier. Hebreerna fanns inte heller. Lika lite som Israels folk, babylonierna eller assyrierna. Eller kananeerna. Alla dessa folk/kulturer uppstod långt senare.
Enligt Bibeln omkom nästan hela den dåvarande mänskligheten i den omfattande översvämning som inträffade på Noas tid. Ur den lilla grupp människor som överlevde utvecklades till en början några spridda stammar, som levde på det bördiga slättlandet mellan de båda floderna Eufrat och Tigris. Så småningom växte sig befolkningen större och Bibelns berättelse om "Babels torn" skildrar hur människorna började spridas åt olika håll från Mesopotamien, tala olika språk och utveckla olika kulturer.
På den plats där "mänsklighetens vagga" en gång stod - och där också enligt Bibeln israeliternas allra förfäder levde - växte den mesopotamiska kulturen fram för drygt 5000 år sedan. Där uppstod den allra första civilisationen och där byggdes världens allra första städer med hus byggda av tegel, storslagna palats, tempel, verkstäder och skolor. Invånarna använde hjulet, plogen, ett aritmetiskt räknesystem och en årskalender - och man skapade skrivkonsten.
I söder föddes den mäktiga egyptiska kulturen, där världens äldsta stenmonument, trappstegspyramiden i Sakkara, uppfördes omkring år 2700 f Kr. Ett par hundra år senare byggdes de tre stora pyramiderna i Gizeh.
I Indusdalen, området där det nutida Pakistan ligger, uppstod omkring år 2500 f Kr ett strikt organiserat samhälle med planerade städer och en religion som troligen var föregångare till hinduismen. I en av de stora städerna, Mohenjo Daro, hade man världens första avloppsnät och husen var försedda med badrum och toaletter.
Ytterligare ett halvt millennium senare började den kinesiska civilisationen växa fram. Man bodde fortfarande i hyddor av kvistar och lera, men man gjorde snart framsteg inom jordbruket och utvecklade bysamhällen och omkring 1500 före Kristus börjar den kinesiska historien träda fram ur skuggorna.
Men det var i en av de sumeriska städerna, Ur i Mesopotamien, som herden Abram föddes - Abram, som sedermera skulle komma att kallas Abraham och bli anfader till Israels folk. Omkring år 2000 f Kr lämnade han Mesopotamien som ledare för en av de semitiska grupper (uppkallade efter Noas äldste son, Sem) som drog västerut mot kustområdena vid Medelhavet - Kanaan, ett land som tycktes "flyta av mjölk och honung" och där redan andra semiter slagit sig ner.
Några århundraden senare blev det hungersnöd och hebreernas dåvarande ledare Jakob tog med sig större delen av sitt folk till det sydliga grannlandet Egypten på inbjudan av sin son Josef, som var anställd som minister hos den härskande farao. Det egyptiska riket hade då existerat i ett par tusen år och skulle snart nå sin största utsträckning och kulmen på sin blomstring under det som brukar kallas Nya riket.
Israeliterna stannade i Egypten och levde till en början gott där, tills nya härskare med en främlingsfientlig politik gjorde dem till slavar.
Ungefär 1500 år före Kristus befriades isreliterna ur slaveriet av sin ledare, Moses, som (efterträdd av Josua) förde dem ut ur Egypten, genom öknen och tillbaka till Kanaan - "det förlovade landet".
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|