Svar: Jag kan naturligtvis inte uttala mig för någon annans räkning, men jag ska förklara hur jag själv ser på det hela. Och då måste jag ta det från början...
Jag är övertygad om att slumpen inte duger som förklaring till universums och sedermera livets uppkomst, utan att någon icke-materiell skapande och styrande faktor måste ha spelat en avgörande roll i detta skeende. Med tanke på den avancerade skapelse som denna faktor har gett upphov till (och då i synnerhet den intelligenta livsform vi själva utgör), kan jag inte föreställa mig annat än att denna skapande faktor är en personlig intelligens som dessutom är överlägsen mig.
Denna skapare - som vi kallar "Gud" - bör rent logiskt ha haft något syfte/mål med att ge upphov till en varelse som utrustats med det medvetande och den intellektuella kapacitet (vår förmåga till moraliskt tänkande, framtidstänkande etc) som människan har fått, och följaktligen är det också rimligt att anta att allt detta är av en avgörande betydelse för realiserandet av detta yttersta syfte.
Eftersom bibelns redogörelse för syftet med vår uppkomst och tillvaro på den här planeten är alltigenom logisk - med utgångspunkt från ovanstående tänkta förutsättningar - ser jag alla skäl att ta den informationen på allvar.
Enligt bibeln är vår existens ett resultat av Guds beslut att skapa sin avbild, dvs en ickemateriell livsform med evigt liv, och det här livet på jorden syftar följaktligen till att förbereda den förvandling till Skaparens avbild som är slutmålet. För att vi ska kunna få evigt liv är det vissa förutsättningar som måste uppfyllas, och enkelt uttryckt handlar det om att denna fysiska livsforms individuella vilja kommer i samklang med Skaparens universella vilja, någonting som bara är möjligt genom att Skaparen i allt högre grad tillåts forma människans personlighet.
För att förse mänskligheten med ett exempel utsåg Gud en person, Abraham, vars ättlingar skulle få fungera som både förebilder och varnande exempel. Förutom att han gav detta folk ett antal tidlösa principer att följa, inspirerade han ett antal personer att på sitt språk och med utgångspunkt från sin kultur, med uttryck, liknelser och bilder som deras landsmän använde och förstod, sammanställa vad som skulle kunna kallas Skaparens "instruktionsbok" till sin skapelse.
Han inspirerade dem att beskriva syftet med människans skapelse, målet för hennes existens och vägen dit. Han inspirerade dem att skriva ner sitt folks historia för att den skulle bevaras och visa såväl samtida folk som kommande generationer vad konsekvenserna blir av att agera i enlighet med Guds vilja och i strid mot den. Han inspirerade dem att teckna ner och bevara de lagar och föreskrifter som detta folk fick som en del av sitt förbund med Gud. Han inspirerade dem att skriva ner profetiorna om den kommande gudakonungen, Messias, som skulle utvidga förbundet att omfatta hela mänskligheten.
Bibeln skulle som sagt kunna betraktas som Skaparens "Manual för människan" - avsedd dels att förklara meningen med vår existens, dels att visa hur vi ska gå till väga för att uppnå vår maximala potential. Men den är inte bara ett upprabblande av Guds budskap eller en lång serie levnadsregler och visdomsord. Den är i allra högsta grad en mänsklig beskrivning av hur människor upplevt att Gud har verkat genom historien och hur tron och tvivlet satt sin prägel på människors tillvaro - hur människors lydnad och svek lett till välsignelser och förbannelser - en samling böcker inspirerade av Gud i syfte att människor skulle läsa, känna igen sig och förstå att allt detta verkligen angick dem och utgjorde kunskaper som var helt avgörande för deras liv då och i framtiden.
Men det betyder också att även om hela bibeln är inspirerad av Gud - även om dess författare har skrivit "drivna av anden" (det är vad ordet "inspirerad" betyder) - så är inte varje ord i bibeln uttalat eller dikterat av Gud.
Höga visan är till exempel Salomos lovsång till kärleken och kvinnan. Ordspråksboken är en samling vardagsklokskap, som ingenstans påstås vara Guds egna ord, utan givetvis måste ses i sitt sociala och kulturella sammanhang, på samma sätt som de nationella lagar och föreskrifter som på Mose tid gavs till Abrahams ättlingar i syfte att bevara dem som ett "heligt" folk.
Psaltaren är Davids och andra sångförfattares böner och lovsånger till Gud. De historiska skrifterna skildrar det hebreiska folket historia, deras gudstro och deras avfall. Här finns uttalanden av de mest osympatiska individer och här finns handlingar beskrivna som står i total strid mot Guds vilja - fastän de begås av "Guds egendomsfolk". De profetiska skrifterna består däremot i långa stycken av Guds egna, klart uttalade ord.
Samma förhållande gäller Nya testamentets skrifter. Även om författarna till Apostlagärningarna och breven varit inspirerade av Gud (dvs drivits av Guds ande) att sanningsenligt skriva ner vad som utspelades under den första församlingens tid, så uttrycker naturligtvis dessa skrifter också deras egna tankar, funderingar, förhoppningar, tveksamheter och förvissningar. På så sätt blir dessa skrifter ett vittnesbörd om den tidens sociala förhållanden, om samhället och församlingen, om de problem man ställdes inför för snart 2000 år sedan och hur man då löste dem.
Finns det då fel i bibeln? Naturligtvis gör det det. Bibeln är trots allt skriven av människor och eftersom ingen människa är fullkomlig, så måste det finnas sakfel.
Praktiskt taget alla antika verk av historisk karaktär innehåller vissa frågetecken. Uppgifter rörande årtal kan till exempel vara tveksamma eller motsägelsefulla, vilket i hög grad beror på att man på den tiden inte hade något år 0 att utgå från, utan räknade åren från en kungs födelse, ett stort slag, ett visst dekret eller en härskares tronbestigning. Resultatet blev ju att olika författare använde sig av olika årsangivelser. En annan orsak till tveksamheter kan vara att ortsnamn har stavats på olika sätt genom tiderna, att flera platser har haft samma namn, att en plats har haft flera namn på olika språk/dialekter osv. Alltsamman gör att det är närmast omöjligt att få en absolut samstämmighet i fråga om detaljer då man jämför olika skrifter.
Sedan har vi möjligheten att det uppstår fel vid avskrifter, översättningar etc. Även om bibeln är Guds inspirerade ord, så är manuskripten resultatet av människors arbeten. Och oavsett den vördnad man har hyst gentemot sin heliga skrift, trots all omsorg man har lagt ner på kopierandet, så är det ofrånkomligt att det under årtusendenas lopp har smugit sig in ett antal felskrivningar. Det är nog bara att konstatera att bibeln under årens lopp och i händerna på människor har drabbats av våra mänskliga brister - om än i häpnadsväckande liten grad.
Personligen ser jag det bara som en naturlig följd av det faktum att bibeln är skriven av människor, kopierad av människor och översatt av människor. Om vi hade bevarat Guds ord i exakt det skick som det en gång uppenbarades för, och nedtecknades av, Moses, profeterna och lärjungarna, så skulle vi ju ha varit fullkomliga - och det är vi inte. Gud har - lyckligtvis - inte gjort oss till några robotar.
Men det hindrar inte att bibeln är Guds ord - att Gud är bibelns upphovsman - likaväl som en trycksak från Socialstyrelsen fortfarande har Socialstyrelsen som upphov även om det blir feltryck i den och även om en redogörelse för ett händelseförlopp beskrivs med olika ord och med språkliga och personliga skillnader beroende på att olika författare hållit i pennan (eller översättare har gjort sina blundrar).
Och även om vi lyckas hitta ett antal fel eller variationer i fråga om ordval och detaljbeskrivningar i bibeln, så rör det sig om detaljer som inte har den minsta inverkan på själva kärnbudskapet i bibeln: de "instruktioner" Gud har gett oss för att vi ska kunna bli vad vi är avsedda att slutligen bli, nämligen vår Skapares avbilder. Den informationen förändras inte ett dugg av om det har ramlat bort några bokstäver eller ord, eller om några siffror har blivit omkastade, i bibelmanuskripten under årtusendenas lopp. Det förändrar inte någonting i bibelns redogörelse för Guds syfte med mänskligheten som helhet. Bibelns beskrivning av vägen till Gud är intakt. Och det är trots allt det som är det viktiga. Resten är bara den historiska inramningen kring kärnan.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|