Svar: När vi i dagligt tal använder ordet "tro", så betyder det oftast ungefär "anta, förmoda, men inte vara säker". Vi "tror" att det ska bli vackert väder och vi "tror" att filmen vi ska se är bra. Vi "tror" att vårt favoritlag ska vinna och vi "tror" på en bättre framtid. Det handlar alltså hela tiden om en önskan, en förhoppning. Den sortens tro förflyttar inga berg.
När bibeln talar om tro, menar den något helt annat...
I Gamla testamentet används ordet ha'amin, som kommer av aman, vilket betyder "vara fast" eller "vara säker". Det handlar alltså om förtröstan, om övertygelse, om förvissning - vetskap. Ordet används speciellt om en tillitsfull inställning till en person, och i synnerhet om tillit till Gud.
Det gäller också de ord för "tro" som förekommer i Nya testamentet. Här används först och främst det grekiska substantivet pistis (övertygelse, tro, tillit, trohet, trofasthet) och verbet pisteuein (förlita sig på, ha tillit till).
Båda orden förekommer mycket ofta - exempelvis i det bibelord du frågar om - och betecknar en fullkomlig övertygelse. "Tro på Gud", i biblisk mening, är att hysa en full förtröstan på att Gud är den han säger sig vara och att han ska infria vad han lovat.
Det är också vad som uttrycks i den - förvisso ofullständiga (eftersom tro omfattar så mycket) - definition som finns i Hebreerbrevet 11:1:
"Tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser."
När Jesus uppväckte Lasaros tackade han sin Fader för bönesvaret redan innan stenen vältrades bort från graven. Han behövde inte först se att hans vän verkligen levde, utan tackade Gud i den fullkomliga övertygelsen om att Fadern hade hört honom och besvarat hans bön.
Det är den tro som kan förflytta berg.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|