Svar: Bland många forntida folk var det en utbredd uppfattning att stjärnorna var "himmelens skrift". Man trodde att stjärngudomligheter påverkade allt som hände på jorden, och man tänkte sig att det som hände i världsalltet med nödvändighet fick sin motsvarighet på jorden. Om man då på förhand kunde beräkna hur stjärnorna skulle komma att röra sig, så skulle man också med utgångspunkt från det kunna förutse enskilda människors öde.
Det här var en tanke som var helt främmande för israeliterna, medan den däremot var framträdande bland de Baalsdyrkande folk man träffade på när man kom till Kanaan (2 Kung 23:5). Även om tron på stjärnor och teckentyderi inte var direkt förbundet med Baalsdyrkan, så fanns det nära kopplingar.
Baal (ordet betyder inget annat än "Herre") var hos alla västsemitiska folk beteckningen på den högsta guden, den förnämsta guden i ett land eller på en viss plats, och Baal var fruktbarhetens gud. I Kanaan var Baal följaktligen namnet på den gudomlighet som ansågs äga landet och de olika enskilda orterna med deras fruktbarhet och gröda.
Guden Baals "hustru" hette Ashtoreth (Astarte) och var en gudomlighet som dyrkades under olika namn i hela den gamla Orienten. I Babylonien kallades hon till exempel Ishtar och i Kanaan gick hon också under namnet Baalat, Baals kvinnliga motsvarighet.
Hon var liksom sin "make" en fruktbarhetsgud och det innebar att det både i Baals- och Astartedyrkan ingick olika sexuella riter och ceremonier liksom kultisk prostitution. Faktum är att den mest framträdande delen av Astartedyrkan var sexuella orgier i de tempel som vigts åt Baal, där män och kvinnor som invigt sig åt den heliga prostitutionen tjänstgjorde. Även människooffer förekom. I synnerhet offrade man barn åt Baal.
Baal och Astarte, liksom andra gudar och gudinnor i den kanaaneiska gudavärlden, associerades med olika himlakroppar. Hos fenicierna var Astarte mån- och stjärngudinna och hennes symbol var månskäran. I Babylon kallades hon för "månens dotter". Här offrade man också till exempelvis "Drottning Shapash (solen) och till stjärnorna" och en av Ras Shamra-texterna (gamla syriska textfynd med anknytning till Baalsdyrkan) nämner "solens armé och dagens härskara.
Även bibeln innehåller flera hänvisningar till den nära kopplingen mellan Baalsdyrkan och stjärnorna. När det i Andra kungaboken talas om hur Israel avvikit från Guds väg, står det:
"De övergav alla bud som Herren, deras Gud, hade gett dem, och de gjorde sig gjutna beläten, två tjurkalvar, de gjorde en asherapåle, de föll ner och tillbad himlens hela härskara, och de tjänade Baal" (2 Kung 17:16)
Till och med i Guds tempel fanns alltså föremål som tillverkats för Baal och Ashera (2 Kung 23:4) och människor runtom i Juda land "reste altaren åt baalsgudarna och gjorde asherapålar" och de "tillbad och dyrkade himlens hela härskara" och byggde altaren åt dem (2 Krön 33:3).
Israeliterna hade börjat dyrka Astarte redan på domartiden, ca 1300 år f Kr (Dom 2:13 och 10:6). Att Israels folk sedan de bosatt sig i Kanaan frestades att börja dyrka henne berodde kanske främst på kopplingen mellan fruktbarhetsgudinnan och jordbruket, men säkert också på den sexuellt vinklade kulten - något som ju i alla tider har attraherat folk.
Mängder av arkeologiska fynd visar att denna kult var mycket utbredd även bland israeliterna. I Gamla testamentet omnämns Astarte bland annat som sidoniernas gudinna. Även kung Salomo övertalades av sina sidoniska hustrur att börja dyrka henne. Profeterna kämpade energiskt för att få slut på den här kulten (profeten Elia förde till exempel en intensiv kamp mot det här avfallet) men det visade sig mycket svårt att få folket att överge sin avgudadyrkan.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|