Allt om Bibeln

BIBELFRÅGAN

Ett interaktivt lexikon över Bibeln och kristen tro

Horoskop och astrologi - vad säger Bibeln?

Fråga: Jag tror på Gud och att Jesus är vår frälsare. Gud är allsmäktig och har skapat himmel, jord men även alla planeterna och sjärnorna. Det sistnämnda glöms ofta bort tycker jag då man från kristendomen ofta förknippar astrologi med någonting farligt, ockult eller vilseledande. Varför är kristendomen så starkt emot astrologin? (P.H.)

Svar: Faktum är att bibeln inte uttalar sig uttryckligen om astrologi. Dvs ordet finns inte i bibeln. Men det innebär inte att den är tyst i saken. Tvärtom är det ganska uppenbart vad Gud anser om astrologi. Bibeln säger nämligen åtskilligt om att sätta sin lit till stjärnor, att tolka tecken i skyn, att tillbe stjärnor och planeter osv...

Astrologins (kunskapen om stjärnorna) historia kan härledas till det gamla Babylonien. I allra äldsta tider studerade människan stjärnorna av kalenderskäl - för att mäta tiden, helt enkelt. De gamla assyrierna utvecklade emellertid den astrologiska aspekten ännu mer. De menade att det fanns ett samband mellan stjärnhimlens utseende och händelser på jorden, och för dem blev månen och planeterna de lämpligaste himlakropparna när det gällde att förutspå framtiden, helt enkelt därför att de rörde sig på himlen, medan stjärnorna (synbarligen) stod stilla.

Så småningom blev astrologin det huvudsakliga intresset bland de assyriska stjärnskådarna. Tanken att himlakropparnas rörelser påverkade händelserna på jorden blev dominerande. Man studerade följaktligen stjärnorna för att kunna förutsäga framtiden. Kungars och kungarikens öde stod att läsa i stjärnorna.

I en assyrisk text kan man t ex läsa: "När Mars är svag, betyder det lycka, och när Mars lyser klart, är det olycka. När Mars följer Jupiter kommer året att bli lyckligt."

Eftersom astrologin var så nära knuten till människors och nationers liv och öde, följde man himlakropparnas rörelser med största omsorg. I synnerhet förmörkelser betraktades som viktiga astrologiska tecken. Varenda detalj i en sol- eller månförmörkelse hade stor innebörd. Följaktligen noterade assyrierna den exakta dagen och månaden, tiden på natten och stjärnornas position för att kunna förutsäga framtida händelser på jorden.

Spådomsväsendet, där man försökte förutspå framtiden med hjälp av olika tecken, bland annat tecken i stjärnorna, var nära förbundet med de främmande folkens religioner. Därför befallde Gud sitt folk:

"I skolen icke befatta er med spådom eller teckentyderi" (3 Mos 19:26)

"Och när du lyfter dina ögon upp till himmelen och ser solen, månen och stjärnorna, himmelens hela härskara, då må du icke heller låta förföra dig att tillbedja dem och tjäna dem" (5 Mos 4:19)

"Hos dig må icke finnas någon... som befattar sig med... teckentyderi" (5 Mos 18:10)

"I skolen icke vänja eder vid hedningarnas sätt och icke förfäras för himmelens tecken, därför att hedningarna förfäras för dem" (Jer 10:2)

Men bibeln berättar att Israels barn förföll till denna avgudadyrkan. De förkastade Guds lag och Guds vilja och följde i stället de folk som levde runt omkring dem:

"De övergåvo Herrens, sin Guds, alla bud... och tillbådo himmelens hela härskara... och befattade sig med spådom..." (2 Kon 17:16-17)

Prästerna "tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himmelens hela härskara" (2 Kon 23:5)

Så småningom spred sig astrologin till grekerna som tog över den babylonska zodiaken, djurkretsen, och utarbetade de första kända horoskopen. Astrologin blev väldigt populär i Grekland och bland dess anhängare fanns kända filosofer som Platon och Aristoteles.

Från det gamla Grekland bredde den här läran ut sig över Medelhavsområdet och upp i det övriga Europa. Under medeltiden spred sig tron, att stjärnorna och planeterna utsände krafter som bestämde händelserna på jorden, genom almanackor till alla samhällsklasser. De här almanackorna innehöll förutom sådana himlafenomen som eklipser och konjunktioner även förutsägelser om vädret, naturkatastrofer och lämpliga och olämpliga tidpunkter för olika aktiviteter, som när man skulle avla barn eller klippa håret. Bönderna sådde och furstarna gav sig ut i krig - när stjärnorna stod rätt på himlen. Almanackorna visade planeternas positioner och förutspådde deras inverkan på mänskligheten.

År 1488 skrev astronomen Johannes Lichtenberger att en konjunktion mellan Jupiter och Saturnus skulle "hota med hemska saker och förkunna många framtida olyckor". År 1524 skapade en konjunktion mellan samma planeter panik i Europa, eftersom miljoner människor trodde att jorden skulle ödeläggas av enorma översvämningar. I de här tiderna av skräck var det bara ett fåtal lärde som bekämpade astrologin som vidskepelse.

När revolutionerna slet sönder Europa och reformationen skakade kontinenten, sköt tilltron till astrologin i höjden och folk vände sig till stjärnorna för att få trygghet.

Men när vår moderna vetenskapliga tidsålder tog sin början, och man började lägga tonvikten vid vetenskapliga bevis och undersökningar, gick det bakåt för astrologin. Ju mer astronomerna utforskade universum, desto mer insåg man att planeterna bara var stora klumpar av materia - precis som jorden - som snurrade runt stjärnor, som i sin tur bara var brinnande gasklot - som solen.

Och man insåg hur absurt det var att tro att de här stenklumparna och gaskloten, miljoner mil bort, skulle kunna påverka livet på jorden! Man insåg hur orimlig tanken var att stjärnor, som knappt syns, skulle kunna förändra människors liv, avgöra framtiden för hela nationer och bestämma huruvida en människa ska bli sångare eller snickare!

I dag har astrologin tagit en annan form. Den har följt med sin tid - åtminstone skenbart. Men även om moderna astrologer har klätt sin lära i moderna kläder, inklusive databeräkningar och datautskrifter av horoskopen, så kvarstår faktum att själva grundprinciperna inte har ett dugg med vetenskap att göra.

Kort och gott: astrologin är inte någon vetenskap, även om man framställer den på ett vetenskapligt sätt. Det hjälper inte att analyserna är gjorda med de mest avancerade dataprogram om grundförutsättningarna är fel. Och den enkla sanningen är att grunden för astrologin är exakt densamma i dag som för 3 000 år sedan - och den är fortfarande lika fel.

Planeter eller solar miljoner mil ut i rymden kan inte påverka livet på jorden.

Att det skulle kunna finnas något samband mellan planeternas ställning på himlen (vi ska för övrigt komma ihåg att det vi uppfattar som stjärnbilder inte alls är några egentliga grupper av stjärnor, utan ljussvaga närbelägna och ljusstarka avlägsna stjärnor som sedda från jorden får likartad styrka och följaktligen upplevs som en konstellation, en "stjärnbild") och framtida händelser - eller att planeternas ställning vid vår födelse skulle vara avgörande för vår personlighet - är så långsökt och vetenskapligt sett orimligt, att det inte ens är värt att ta i beaktande.

Det finns helt enkelt inte tillstymmelsen till bevis för att stjärnorna skulle kunna styra vare sig våra ekonomiska eller politiska göranden och låtanden eller vårt yrkesval eller kärleksliv. Och även om så hade varit, så säger Guds ord klart och tydligt att det inte är där vi ska söka vår vägledning.

"Ditt ord (inte solen, månen, planeter, stjärnor eller horoskop) är mina fötters lykta och ett ljus på min stig" (Ps 119:105)

Himlarna förkunnar Guds verk (Ps 19:1-6), men vishet, vägledning och förståelse kommer från Guds bud, Guds ord (Ps 19:7-11).

Att förlita sig på astrologins anspråk på att kunna förutsäga framtida händelser eller stora politiska eller fysiska förändringar med utgångspunkt från planeter, stjärnor, förmörkelser och andra rörelser hos himlakroppar, att se till stjärnorna, att låta planeternas rörelser bli till tecken som ska tydas för att förstå framtiden och låta döda himlakroppar styra sitt liv, är att sätta skapelsen före Skaparen.

Att vända oss till astrologers horoskop och födelseanalyser med våra funderingar och förhoppningar kring frågorna om tillvaron, om livet, om oss själva och om framtiden, är att vända ryggen åt Gud som har skapat oss alla och som har gett oss all vägledning vi behöver, som har gett oss de principer som kommer att avgöra vår framtid och som till och med har talat om hur vår framtid kommer att gestalta sig.

Att låta stenklumpar i rymden tala om för oss hurdana vi är, vad vi bör göra och hur framtiden kommer att te sig - det borde vara under vår andliga och intellektuella värdighet. Det är helt enkelt inte särskilt smart.

Thor-Leif Strindberg


Läs även följande svar:
Didache - de tolv apostlarnas lära
Didache, från omkring år 100, utgör en ovärderlig källa till kunskap om den tidiga kristna församlingen.

Astrologi, Uppenbarelseboken och Jungfruns stjärnbild
När Jesus gav Johannes den framtidsvision som redovisas i Uppenbarelseboken, visade han lärjungen en rad olika händelser som skulle inträffa i den yttersta tiden, bland annat olika himlafenomen.

Avgudadyrkan i bibeln
Många gånger under seklernas lopp lämnade israeliterna Herren och började dyrka andra gudar. Avgudadyrkan var en vanligt förekommande synd.


Sök svar på fler frågor:

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.


Om du vill stödja arbetet med Allt om Bibeln...