Har du en egen fråga? Sök först i Allt om Bibelns arkiv. Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
Däremot är det helt uppenbart att det funnits mängder av olika människoliknande livsformer på vår planet under miljoner år innan den första människan blev till. Men vad bibeln handlar om är just denna unika varelse som skilde sig totalt från alla andra livsformer som någonsin vandrat - eller vandrar - på jorden. Inte i fysiskt hänseende, för fysiskt sett skilde den sig inte mycket från de arter som tidigare funnits. Många av dem hade haft många drag gemensamt med denna nya varelse, såväl kroppsliga som vissa själsliga drag, men den bar på en egenskap som gjorde den unik: den var utrustad med ett medvetande som var unikt - "jagmedvetandet", medvetandet om sig själv som "jag", förmågan att "se sig själv utifrån", se sig själv i ett större sammanhang.
Plötsligt framträdde en varelse som skilde sig radikalt från alla andra livsformer på jorden - en varelse som inte fungerade instinktivt, utan var utrustad med ett förstånd, ett intellekt. Som förstod att dess handlingar fick konsekvenser. En varelse som bar på de egenskaper som finns i begrepp som moral, etik, kärlek, skönhetssinne etc.
Det var en varelse som var förmögen att skapa konst. En varelse med skönhetssinne, kreativitet, förmåga att att utveckla ett språk, att tänka abstrakt, att fundera över sin existens, meningen med tillvaron, tänka på livet och döden, fundera över sin härkomst, tänka på framtiden och livet efter detta, existensen av en Gud.
Här fanns en varelse som var förmögen till empati - den enda livsform som kunde sätta sig in andras känslor, reaktioner, smärta etc. En varelse som kunde förstå rätt och fel, ont och gott. Som kunde tänka i begrepp som rättvisa och medkänsla. Som kunde välja. Som kunde ta ansvar för sina handlingar. Som kunde ångra sina handlingar. Och därmed ett moraliskt ansvarigt väsen. Alltsamman förutsättningar för förverkligandet av Guds ursprungliga avsikt - att skapa sin avbild!
Här fanns för första gången i vår planets historia en varelse som bar på samma egenskaper som Gud. Medan alla andra livsformer på jorden skapats "efter sina arter", så skapades denna livsform "efter Guds art", till Guds avbild, till att bli lik Gud, till att bli sin skapares avbild i alla avseenden.
Det betydde att denna varelse hade en potential som ingen annan levande individ på jorden någonsin haft - en potential som överträffar allt...
För även om den som fysisk organism betraktat var dödlig precis som alla andra varelser som tidigare vandrat på den här planeten, dömd att brytas ner och återvända till jorden precis som allt annat levande, hade den möjlighet att upprätta och behålla en medveten, avsiktlig kontakt med sin Skapare - en kontakt som skulle bestå även när den fysiska kroppen dog och bröts ner - och därmed möjlighet att få evigt liv, att övergå till det gudomliga existensplanet, den andliga dimension där Gud existerar.
Denna varelse - detta materiella "embryo" till vad som var avsett att en dag "födas" som Guds fullkomliga, andliga, odödliga avbild - kallade Gud helt enkelt för "jordvarelse", på hebreiska adám. (Det hebreiska ordet adám kommer nämligen av adamá som betyder jord.) Och det svenska ordet för denna "jordvarelse" är människa.
Människan må ha haft många föregångare på vår planet, men människan har alltid varit människa - ända sedan den stund Gud gav sin ande till den fysiska organism han beslutat skapa till sin avbild, ända sedan den stund då den första "adám" - den första människan (homo sapiens sapiens) - öppnade sina ögon.
Thor-Leif Strindberg
|
|