Svar: Den sumeriska staden Ur, som det israelitiska folkets förfader Abraham kom ifrån, låg vid Eufrat i södra delen av nuvarande Irak. Den hade flera storhetstider. Den första sumeriska kungadynastin härskade strax efter en omfattande översvämning, som sannolikt var det som i Bibeln går under beteckningen ”syndafloden”. Ett par av dess kungar hette Mes-an-ni-pad-da och A-an-ni-pad-da. Ur var en av forntidens största, viktigaste och mest berömda städer. Den var ett blomstrande centrum för både handel och politik och en av sin tids kulturellt mest högtstående och framåtsträvande städer.
Staden låg högt uppe på en konstgjord platå, omgiven av väldiga murar. Innanför stadsmuren var Ur en labyrint av smala gränder som kantades av fönsterlösa husfasader. De flesta husen var välbyggda, fyrkantiga tegelkuber, två våningar höga med platta tak, uppförda kring en innergård mot vilken rummen öppnade sig och försedda med avlopp. Där bodde ungefär en kvarts miljon människor.
Tredje dynastin i Ur, omkring år 2100-2000 f Kr (det var i den vevan som patriarken Abrahams far lämnade staden tillsammans med sin familj och utvandrade till Kanaans land), var den sumeriska nationens sista storhetstid. Staden utgjorde då centrum i det nysumeriska riket och Urs storkungar (Ur-nammu, Shulgi, Shu-sin och Ibbi-sin) härskade över hela Mesopotamien.
Ur-Nammu och Shulgi lät uppföra omfattande byggnadsverk i Ur, bl.a. ett antal byggnader vid templet för månguden Nannar (eller Sin) som var folkets högsta gudom. En av dessa byggnader var ziqquraten, det väldiga 20 meter höga avsatstornet som fortfarande står kvar och har restaurerats.
Under perioden 1922 till 1934 genomförde den brittiske arkeologen Leonard Woolley omfattande utgrävningar av ruinerna från Ur, vars moderna arabiska namn är Tell al-Muqayyar. Utgrävningarna blev epokgörande och avslöjade de lokala kungarns stora rikedomar.
Woolley och hans kolleger fann ett antal gravar från den gammalsumeriska perioden (daterade till ca 2600 f.Kr.), däribland några oplundrade kungagravar med mängder av skatter och prov på vacker hantverksskicklighet, gyllene vapen, musikinstrument som är utsmyckade med guld och olika ädla stenar (exempelvis en förgylld lyra prydd med ett tjurhuvud), kvinnliga huvudbonader tillverkade av bladguld och blommor, det berömda mosaikstandaret som visar scener av fred och krig, ett tre decimeter långt brädspel med mosaikinläggningar av snäckskal, lapis lazuli och röd kalksten och med tillhörande brickor, och mjycket annat. Fynden finns numera på British Museum i London.
I ett par gravar - Meskalamdugs och drottning Shubads gravar från tiden omedelbart före den s.k. första dynastin av Ur - har de döda begravts tillsammans med stora följen av tjänare och dragdjur som fått följa sina härskare i döden.
Man grävde också fram stora bostadskvarter från gammal- och nybabylonisk tid, från omkring 5000 f.Kr. fram till ca 300 f.Kr. Kilskriftstexterna på tusentals bevarade lertavlor från arkiv och bibliotek beskriver stadens historia och livet där. De berättar om hantverk, handel med fjärran länder och familjeuppgörelser och ger inblickar i invånarnas intellektuella sysselsättningar och skolväsendet i staden.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|