Svar: Det är svårt att spåra språkens ursprung, eftersom det var först sedan skriftspråken uppfunnits som människan lämnade några spår av sitt språk, som framtida forskare kunde studera. Genom att jämföra olika språk kan man emellertid göra olika antaganden rörande deras inbördes släktskap och utveckling, och även om det i vissa fall rör sig om ganska osäkra spekulationer, så kan man med viss säkerhet följa huvuddragen i språkens tillkomst bakåt i tiden.
Den äldsta kulturen i världen var den som en gång uppstod i Mesopotamien - där Bibeln också säger att de första människorna framträdde för många tusen år sedan. Det är naturligt att det är dit även de språkliga spåren leder. Här, där den mänskliga civilisationens vagga stod, talades det första språket i modern mening. Det språk som talades bland de jordbrukande och nomadiserande folk som levde i Mesopotamien omkring 4000 år före Kristus var enligt Bibeln det gemensamma språk som de överlevande efter den stora översvämningen på Noas tid talat.
En av de första stora städerna inom denna mesopotamiska kultur var Babel i Sinars land. Bibeln berättar om hur Noas ättlingar - däribland Nimrod, som enligt 1 Mos 10:8 "var den förste som fick stor makt på jorden" - bosatte sig på en lågslätt i Sinars land. Där började man sedan uppföra flera städer, bland annat Babel som tillsammans med Erek, Ackad och Kalne kom att utgöra centrum för Nimrods rike.
Det var i Babel invånarna beslutade sig för att "göra sig ett namn så att de inte skulle spridas ut över jorden" (1 Mos 11:4). Därför byggde man ett gigantiskt torn som reste sig upp mot skyn - ett torn som skulle bli ett vittnesbörd om folkets storhet och förmåga...
Det var inte vad Gud hade avsett. Tornet av soltorkad lera, som höjde sig från staden på slätten, var en symbol för den trotsighet och självgoda, självsäkra attityd som hade fått de allra första människorna att vandra bort från Guds väg. Det var uppenbart att även denna unga civilisation höll på att utvecklas i fel riktning.
Gud visste vad som måste göras. Han skulle inte hindra människorna från att fortsätta på den väg de valt. Tvärtom konstaterade han att "härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för" (1 Mos 11:6). Men han skulle dämpa ner utvecklingstakten. Han skulle se till att mänskligheten spreds ut över jorden.
Språk förändras fort, särskilt vid överföring från generation till generation, och folkförflyttningarna ledde till att det ursprungligen enhetliga språket snart hade splittrats i en mängd dialekter och dotterspråk "så att den ene inte förstod vad den andre sade" (1 Mos 11:7). De här dialekterna och språkvarianterna förändrades ytterligare i och med att människor bosatte sig allt längre bort och spred sig åt alla håll - västerut mot det som skulle bli Europa, österut mot det blivande Asien och vidare upp över polarområdena till den amerikanska kontinenten och över havet i sydost till Australien.
De äldsta spåren av de första språk som utvecklades ur detta ursprungliga språk som talades i Mesopotamien - hettitiska, fornindiska, vediska etc - härrör från andra årtusendet före Kristus. Det rör sig om bevarade texter (kilskriftstexter) eller pålitlig muntlig tradition.
Alltmedan folken flyttade till nya platser och bildade nya stammar och länder i västerland utvecklades så de romanska, keltiska, germanska och slaviska språken, liksom albanska, armeniska och grekiska. I Asien förvandlades det gamla ursprungsspråket till hindi, bengali, singalesiska, persiska, kurdiska etc.
På de istäckta vidderna i polartrakterna föddes de språk som skulle bli till vår tids inuiters modersmål, i det blivande Kanadas skogar och på den amerikanska kontinentens ändlösa prärier, i öknar, berg och djungler talade urinvånarna snart drygt 400 olika språk - algonkinspråk, irokesiska språk, siouxspråk, mayaspråk, aztekiska språk etc - och på den australiska kontinenten skulle de första invandrarnas ättlingar - aboriginerna - så småningom utveckla 200 mer eller mindre skilda språk.
(Som ett exempel på hur snabbt ett nytt språk kan uppstå kan nämnas att det år 1880 kom tusentals immigranter från Europa och Asien till Hawaii för att arbeta inom öns nystartade sockerindustri. Resultatet blev ett språkligt kaos, eftersom invandrarna - huvudsakligen kineser, japaner, koreaner, spanjorer och portugiser - inte förstod vare sig de engelsktalande plantageägarna eller de infödda hawaiianerna. Först uppstod en primitiv pidginengelska när de olika grupperna kämpade för att göra sig förstådda, men redan efter 30 år, dvs inom en enda generation, hade det utvecklats ett sofistikerat nytt språk - hawaiiansk kreol, med element från alla de ursprungliga språk som ingick i språkblandningen på ön.)
De folk som flyttade bort från landet mellan floderna tog med sig bildskriften som med tiden förändrades och tog sig olika uttryck på olika håll. Men i landet mellan floderna utvecklades den primitiva bildskriften så småningom till den första stavelseskriften, vilket innebar att man lät förenklade bildsymboler beteckna de stavelser som ett ord bestod av.
Omkring år 1500 f Kr utarbetades det kinesiska skriftsystemet, som är det äldsta som fortfarande är i bruk. Kineserna använder fortfarande en kombination av symboler för ord och symboler för stavelser. (Den japanska skriften som utvecklades ur den kinesiska omkring år 800 e Kr är en ren stavelseskrift.)
Samtidigt hade de kananéer, tidiga hebréer och fenicier som befolkade Medelhavets östra stränder skapat det allra första alfabetet - det som skulle komma att ge upphov till alla alfabet då det spred sig genom de växande kontakterna med folken som bosatt sig allt längre och längre bort i världen.
Detta första nordsemitiska skriftsystem hade bokstäver för konsonanterna men utelämnade vokalerna. (Det var med ett sådant alfabet Gamla testamentet skrevs, vilket är skälet till att ingen i dag vet hur det mest kända av Guds namn, JHVH, en gång uttalades.) Ur detta alfabet utvecklade sig två huvudriktningar - det kananeiska och det arameiska systemet. Nästan alla alfabetiska skriftformer väster om Syrien härrör från det kananeiska systemet, medan de olika östliga formerna - till exempel arabiska och olika indiska alfabet - stammar från det arameiska. Från och med sjunde århundradet f kr dominerade det arameiska skriftsystemet i västra Asien.
Det kananeiska alfabetet nådde Grekland genom fenicierna, och grekerna kompletterade konsonantskriften med tecken för vokaler och skapade därmed det första fullständiga alfabetet. Man standardiserade även skriftriktningen från vänster till höger. På 900-talet f Kr införde grekerna det i Europa.
Det grekiska alfabetet gav i sin tur upphov till det latinska, som alla moderna västeuropeiska språk använder, och det kyrilliska, som är grunden för flera moderna slaviska alfabet, bl a det ryska.
(Ett annat alfabete som uppstod ur det grekiska var det etruskiska, som användes i Sydeuropa under periden kring 800-200 f Kr. Man tror att det fördes norrut av vandrande germanska eller keltiska stammar och omkring tiden för Jesu födelse hade förvandlats till det runalfabet som användes av goter, skandinaver och västgermaner.)
I dag finns det drygt 6 500 levande språk i världen, men ungefär hälften av dem talas av färre än 10.000 människor och 30 % talas av färre än 1.000 människor.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|