Svar: Det är märkligt att så snart någonting har med vårt kön och våra könsorgan att göra, så kommer begreppet synd in i bilden. I själva verket finns det inte mer anledning att blanda in något syndbegrepp i könsoperationer än i operation av någon annan kroppsdel.
Om du känner dig som tjej så är du ju uppenbarligen - och har alltid varit - en tjej innerst inne, i själen, fastän naturen en gång av misstag försåg dig med manliga könsorgan etc. Det viktigaste för varje människa måste vara att hon får känna sig "hel" - att hon får bli "helad" i alla bemärkelser, både själsligen och kroppsligen. Om naturen har ställt till det så att hon har blivit någonting "mitt emellan", så är naturligtvis det enda rätta att med hjälp av hormonbehandling och/eller kirurgiska ingrepp korrigera denna rubbning i den riktning som känns mest riktig.
Det har inte mer med synd att göra än om man opererar och rättar till en sned näsa, ett för kort ben eller någonting annat som har blivit fel! Naturens misstag - oavsett om de uppstår i armarna, benen, könsorganen eller själen - är inte någonting som påverkar din relation till Gud.
Att hänvisa till en gammaltestamentlig regel som ingick i en lagsamling som utformades för ett nomadiskt folk i Mellanöstern för 4000 år sedan är för övrigt helt absurt. Isåfall måste man i konsekvensens namn även följa de övriga reglerna, som bland annat innebär dödsstraff för den som förbannar sina föräldrar, är otrogen eller har sex med någon av det egna könet.
Isåfall ska också den som ligger med en kvinna som har mens, äter en blodig biff (!) eller utför något arbete på försoningsdagen förvisas ur landet. Vidare ska ingen som har någon form av handikapp - blindhet, hälta, puckelrygg, dvärgväxt, skabb, skadade testiklar etc - få vara präst. Isåfall får inte heller en präst klippa håret vid tinningarna eller klippa skägget (och att ha vita möss eller ödlor som husdjur är uteslutet). Och om någon behöver en slav där hemma så ska det gå bra att köpa ett barn av någon invandrare eller flykting!
Det är helt uppenbart att de här reglerna inte är tillämpliga i vår tid och vårt samhälle - och det var heller aldrig Guds syfte. Det här var en serie stadgar och bud som gavs till israeliterna på deras väg mot Kanaan efter flykten från slaveriet i Egypten. De här lagarna var relaterade till nomadfolkets förhållanden och definierade hur Guds bud - Guds eviga lag - skulle tillämpas i detalj under deras aktuella omständigheter (med hänsyn till deras roll som Guds "egendomsfolk").
"Dessa är de bud, stadgar och lagar för förbundet mellan Herren och israeliterna som Herren gav på Sinaiberget och som förmedlades av Mose" (3 Mos 26:46)
Medan de tio budorden utgjorde den första skriftliga framställningen av den gudomliga "grundlag" för hela mänskligheten som existerat sedan tidernas begynnelse och kommer att bestå i evighet, var alltså dessa stadgar och regler klart uttalat specifika för förbundet mellan Gud och Israels folk. (Jesus underströk själv dessa stadgars begränsade karaktär, då han i ett samtal påpekade att det gamla förbundets bestämmelser om skilsmässor getts till israeliterna "för deras hjärtas hårdhets skull".)
Syftet med alla dessa stadgar var att särskilja israeliterna som folk, eftersom en uppblandning med andra folk och religioner skulle ha omintetgjort hela den yttersta avsikten med "det gamla förbundet" - att påvisa människans totala beroende av Gud, att visa att förutsättningen för en lycklig tillvaro är att vi följer Guds vilja, lever ett rättfärdigt liv, vilket är en omöjlighet utan Guds andes hjälp.
Efter att under det gamla förbundets tid ha visat på människans oförmåga att av egen kraft, utan Guds ande, följa Guds lag och leva upp till Guds vilja, genomförde Gud nästa steg i sin frälsningsplan och upprättade ett nytt förbund som inte bara omfattade ett litet folk i Mellanöstern utan hela mänskligheten.
Genom Jesus kunde varje människa, oavsett om hon var israelit eller tillhörde något annat folk, få tillgång till den heliga ande som det gamla förbundet vittnat om. Därmed hade det gamla förbundet med alla sina specifika regler och stadgar för Israels barn spelat ut sin roll och fullkomnats i ett andligt förbund som inte byggde på föreskrifter och påtvingade laggärningar utan på den heliga andens kraft och förmåga att förvandla en människa och leda henne på Guds väg.
Och i det andliga förbundet är du redan en del, genom Guds ande. I den stund Guds ande tog plats i ditt inre blev du ett Guds barn.
"Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn" (Rom 8:16)
Genom din tro är du Guds barn. Genom din tro tillhör du Kristus. Genom din tro tillhör du den enda församling som i sista änden betyder någonting - Guds församling - och det är ett faktum som ingen pastor i världen kan förändra. Ingen kan utesluta dig ur Guds församling.
"Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre" (Rom 8:38-39)
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|