Svar: Synagogor var något som fanns i praktiskt taget varenda stad och by. Lagen föreskrev faktiskt att överallt där det fanns minst tio judiska familjer, där måste man ha ett eget "församlingshus" där man kunde hålla olika sammankomster, hålla skola och gudstjänster etc, dvs en synagoga.
Synagogans gudstjänstordning var sådan att det gavs tillfälle för den som så önskade att tala till de församlade. Det fanns alltså ingen bestämd person som hade till uppgift att predika och undervisa, utan man hade för sed att låta någon framstående person bland de församlade - eller vem som helst som hade ett budskap från Gud - att framföra det.
Sammankomsterna i synagogan ägde rum på förmiddagen på alla sabbater och högtidsdagar, och dessutom på eftermiddagen på sabbatsdagen och två av veckans vardagar, måndagen och torsdagen.
Gudstjänsten växlade mellan bön och skriftläsning med utläggning. Den började med en lovsång till Gud - oftast Psaltaren 145, följd av någon av psalmerna 146-150. Så följde den andra avdelningen med det trefaldiga "Helig" ur Jesaja 6:3 och svaret: "Välsignad vare Herrens härlighet i sitt rum" (Hes 3:12). Därefter reste sig alla upp och synagogstjänaren (som bl a hade till uppgift att under gudstjänsten ta fram de heliga skrifterna ur deras förvaringsskåp och lägga tillbaka dem när de använts) läste upp "Shemá":
"Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft..."
Efter "adertonbönen", en botpsalm och en fritt utformad syndabekännelse och bön om nåd följde huvudpunkten, uppläsning och förklaring av texter från Bibeln. Vanligtvis läste man ett stycke från Moseböckerna och ett från profeterna. Läsningen följdes av en fri översättning till folkets språk, arameiskan, och sedan fortsatte gudstjänsten med en utläggning, ungefär som vår tids predikan, och undervisning.
De här uppgifterna var inte förbehållna något prästerskap, utan fördelades på gudstjänstdeltagarna och kunde i princip anförtros åt vilken judisk man som helst. Ett exempel på det har vi i Apg 13:15, som handlar om hur Paulus och hans följeslagare besökte en synagoga i Pisidien:
"Efter läsningen ur lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa: 'Bröder, om ni har något att säga till folkets uppbyggelse, så gör det."
Gudstjänsten avslutades med den "aronitiska välsignelsen", som helst skulle läsas av en ättling till Aron.
Det hände säkert vid flera tillfällen att Jesus - liksom andra - blev ombedd att delta i skriftläsningen. Av Matt 4:23 framgår det att Jesus under sina vandringar i Galileen undervisade i synagogorna och förkunnade budskapet om det kommande Gudsriket. Det mest kända tillfället var när han besökte synagogan i sin barndomsstad Nasaret och valde att läsa ur Jesaja 61...
"Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna året som Herren har valt" (Luk 4:18-19)
Det var ett skriftställe som man hört läsas många gånger förr, men när Jesus läst de här orden chockade han hela församlingen genom att indirekt förklara att det var honom som profeten talat om. Det var han som var Messias, som hade kommit för att befria de förtryckta. Och det handlade inte bara om förtryckta judar, utan om alla.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|