Svar: Hela historien om att vetenskapmän vid NASA skulle ha upptäckt ett försvunnet dygn härrör från en Harold Hill, chef för Curtis Engine Company i Baltimore, som i en tidningsartikel i slutet av 1960-talet berättade om något han fått "från en tillförlitlig källa" och beskrev som "det mest häpnadsväckande som Gud har låtit ske i våra dagar":
"Nyligen höll våra astronauter och rymdforskare vid NASA Space Flight Center i Green Belt, Maryland, på att kontrollera var i rymden solen, månen och planeterna kommer att befinna sig om hundra respektive tusen år. Vi måste veta detta, så att vi inte sänder upp en satellit i en sådan bana att den kolliderar med någon himlakropp. Man körde alltså datamaskinens mätprogram bakåt och framåt i tiden genom många sekler. Plötsligt blev det stopp. Datamaskinen stannade och en röd varningslampa talade om att det fanns något fel antingen i det inmatade materialet eller i resultatet.Chefsprogrammeraren ville då veta vad det var för fel på resultatet och fick till svar: "Jo, vi har kommit på att någon gång i tiden har en dag gått förlorad."
Man kliade sig i huvudet och funderade, men kunde inte komma på någon vettig förklaring. Plötsligt sa en av lagets forskare, som var troende: "Vet nui vad, en gång i söndagsskolan hörde jag berättas om att solen har stått stilla någon gång." Någon gav honom en bibel och i Josua 10:11 fann de en uppgift om att "solen stannade mitt på himlen hela dagen ".
Man kontrollerade uppgiften genom att låta datamaskinen räkna tillbaka till den i texten nämnda tiden och fann att uppgiften stämde. Så kunde rymdpersonalen anteckna "Josuas långa dag" som den förlorade dagen i universum. Är inte detta häpnadsväckande? Vår Gud får de lärda att söka sig till hans ord och bekräfta att hans ord är sanning."
Så långt Harold Hill. Naturligtvis är det en fascinerande historia, men kan den verkligen vara sann?
Nej, den är inte sann. Den här händelsen har aldrig inträffat - varken vid NASA Space Flight Center i Maryland eller någon annanstans. De skulle inte ens ha kunnat inträffa. När den här artikeln publicerats och berättelsen börjat spridas var det så många som skrev till NASA för att få närmare besked, att man faktiskt tryckte upp ett färdigt standardsvar som man skickade ut.
Faktum är att huvuddragen i den här legenden är mycket äldre än både NASA och elektroniska datamaskiner. I boken "Harmony of Science and Scripture" som publicerades 1936 hävdade författaren Harry Rimmer att den "eminente brittiske astronomen" Sir Edwin Ball och "professorn vid Yaleuniversitetet" Charles A.L. Totten bekräftat Bibelns uppgifter om "en saknad dag", och han berättar följande historia (här återgiven i sammanfattning):
"Det finns en bok av professor C A Totten vid Yale, skriven år 1890. Professor Totten skriver där om en kollega, en duktig astronom, som gjorde den underliga upptäckten att jorden 'gick 24 timmar fel'. Dvs, det saknades 24 timmar i tiden. Totten uppmanade mannen att undersöka frågan om Bibelns inspiration. 'Du tror ju inte att Bibeln är Guds ord, och det tror jag', sa han. 'Här har vi nu en möjlighet att slå fast om Bibeln är inspirerad eller inte. Börja läsa Bibeln från början och läs så långt som behövs och se om Bibeln kan redogöra för tiden som saknas.'
Astronomen accepterade utmaningen och började läsa. En tid senare stötte männen ihop och Tottens kollega medgav att han hade hittat förklaringen på de saknade 24 timmarna i Josuas bok där det stod att solen stod stilla mitt på himlen en hel dag. Så blev denne kritiske skeptiker övertygad om att Bibeln var Guds ord."
Charles Totten var professor i militärvetenskap vid Yaleuniversitetet mellan 1889 och 1892, när han slutade sin tjänst för att ägna mer tid åt sina religiösa studier. Han var adventist och förutspådde att Antikrists regim skulle börja under sjuårsperioden 1892-1899. Hans bok "Joshua's Long Day and the Dial of Ahaz" publicerades år 1890. Men - den dramatiska historien om den skeptiska astronomen som Rimmer hänvisade till finns ingenstans i boken. I stället försöker Totten själv bevisa att det fattas totalt 24 timmar i det förflutna.
Totten redovisar inte i detalj vilka beräkningar han gjort, men det framgår i stora drag hur han har räknat och det var knappast någon alltför vetenskaplig metod. Hans argumentering såg ut så här:
Jesu jordiska verksamhet var tre och ett halvt år. Eftersom han korsfästes vid vårdagjämningen måste han ha börjat predika vid höstdagjämningen. Eftersom han började predika när han var 30 år, måste han ha fötts vid höstdagjämningen. Eftersom jorden skapades 4000 år innan han föddes måste världen ha skapats den 22 september år 4000 f Kr. Därför måste denna dag (första dagen i skapelseveckan) ha varit en söndag. Men om vi räknar bakåt till den 22 september år 4000 f Kr så visar det sig att det är en måndag. Således saknas ett dygn. Slut på beviset.
Det var alltså så det hela började - med Tottens beräkningar, som inte alls grundar sig på några astronomiska iakttagelser utan på några minst sagt tvivelaktiga antaganden rörande biblisk kronologi. Och den tvivlande astronomen existerade inte över huvud taget.
När sedan hänvisningarna till Tottens bok upprepades, utgick man från att eftersom Totten var astronom och uppgav sig ha räknat ut att det saknades en dag i historien, så måste han ha kommit till sitt resultat genom någon form av astronomisk beräkning. Någon gång mellan Tottens bok år 1890 och Rimmers bok år 1936 placerades så Tottens "beräkningsresultat" i en dramatisk historia där Totten i stället blir iakttagare och en skeptisk professorskollega den som utför beräkningarna.
Sedan 1936 har sedan samma gamla historia uppdaterats allt eftersom den vetenskapliga utvecklingen gått framåt. Några decennier senare var det naturligt att anta att en astronomisk beräkning av detta slag måste ha utförts med datorer, och sedan kom rymdforskningen och de första rymdfärderna in i bilden...
På 1960-talet började så Howard Hill (vars enda anknytning till NASA för övrigt var att hans företag hade kontrakt på att serva två mindre dieselmotorer) berätta sin version av legenden - där Goddard Space Center blev platsen för händelsen och den tvivlande astronomen ersattes av tvivlande vetenskapsmän vid NASA - på ungdomsträffar och andra församlingsmöten. Snart spred den sig i olika kyrkors bulletiner och vanliga nyhetsmedia, och år 1974 ägnade Hill ett helt kapitel åt historien i sin bok "How to Live Like a King's Kid".
Därmed hade legenden fått sin nuvarande form, kanske inte genom något medvetet bedrägeri utan snarare genom människors vilja att vidareberätta historien och benägenhet att foga till detaljer om hur man tänkte att det "måste" ha fått till.
Och nu sprids den vidare på Internet...
Men även om vi inte visste hur hela legenden uppstod, så räcker det med lite eftertanke för att vi ska inse att det är en omöjlighet att genom några som helst beräkningar - med eller utan NASA:s inblandning, med eller utan datorer - hitta en "försvunnen dag" i historien. Datorer kan inte göra några beräkningar som inte människor kan göra. Inte heller "vet" de något som inte vi vet. Skillnaden mellan vår och datorernas räkneförmåga är hastighet och exakthet.
De beräkningar man kan göra - manuellt eller med hjälp av datorer - gäller himlakropparnas relativa positioner vid olika tidpunkter i framtiden och forntiden. Man kan alltså slå fast hur stjärnhimlen såg ut en viss dag och var planeterna och månen då befinner/befann sig. Tack vare det kan man alltså tala om på sekunden när det kommer att bli sol- eller månförmörkelse - eller när i gångna dagar en sådan händelse inträffade.
Däremot finns det ingen möjlighet att med någon sorts beräkning avgöra huruvida en timme eller en dag i historien "saknas"...
När man säger att någonting saknas måste det vara i förhållande till någonting som är känt. För att kunna se att en dag eller en meter fattas måste man ha något att jämföra med - en referensram med fastslagna punkter för "början" och "slut".
Att räkna bakåt i tiden till en känd tidpunkt, dag eller timme, och konstatera att resultatet blir felaktigt är följaktligen inga problem. Det är som att mäta en fotbollsplan som har en känd längd och konstatera att den är en meter för kort. Men att mäta bakåt i tiden utan någon bortre fixpunkt och upptäcka att det "fattas" en dag är lika absurt som att mäta med ett måttband rakt ut i en öken och efter 100 meter säga: "Här fattas en meter..."
För att upptäcka en saknad dag i förfluten tid (eller en saknad meter i öknen) är det alltså nödvändigt att ha en känd fixpunkt i tiden före den dag som saknas (eller en punkt ute i öknen som man vet det exakta avståndet till).
Det här är alltså inget annat än en ren vandringssägen, typ "råttan i pizzan", som fortsätter att spridas - mycket tack vare internet - på samma sätt som den beryktade och numera bortgångne Ron Wyatts häpnadsväckande påståenden om att han skulle ha hittat praktiskt taget allt av bibliskt arkeologiskt värde som ingen tidigare hittat - Noaks ark, patriarkernas gravar, Faraos dränkta vagnar i Röda havet, Förbundsarken, Sodom och Gomorra, den sjuarmade ljusstaken från det gamla templet, Salomos pelare, den exakta platsen där Jesus korsfästes, rester av Jesu blod, osv osv...
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|