Svar: Preterismen (den s k "tidshistoriska" tolkningen av Bibelns profetior) är en lära som säger att majoriteten av de händelser som beskrivs i Bibelns profetior redan har ägt rum. Ingenting återstår längre i den profetiska kalendern - med undantag för profetian om Människosonens ankomst på himmelens skyar (som emellertid även den kan ha inträffat...). Händelser som Vilddjurets framträdande, Antikrist, vedermödan, uppståndelsen och Herrens dag - alltsamman ägde rum kring år 70, det år då den romerska armén invaderade Jerusalem och jämnade templet med marken.
Enligt preterismen, som till stor del utvecklades inom den romerskkatolska kyrkan på 1500-talet av Luis de Alcazar, är alla de profetiska begreppen - "förödelsens styggelse", inseglen, de två vittnena, basunerna, vredesskålarna, Skökan etc etc - någonting som hörde till den tid då profetiorna skrevs, och i och med Jerusalems och templets förstörelse år 70 hade alla profetiorna gått i uppfyllelse.
Grundförutsättningen för ett sådant resonemang kan mycket riktigt tyckas vara att alla profetiorna (dvs även Johannes uppenbarelse) måste ha nedtecknats före år 70. Preterismen rymmer emellertid också möjligheten att det som framställs som profetior i själva verket är pseudo-profetior, dvs berättelser om händelser som redan ägt eller äger rum, men framställda i profetisk form.
(Det är för övrigt en inställning som är vanlig inom den moderna bibelkritiska forskningen där man utesluter existensen av en reell Gud och därmed också möjligheten att genom uppenbarelser få kunskap om framtiden. Konsekvensen blir följaktligen att något sådant som profetior inte kan existera, utan att det måste röra sig om "profetior" skrivna i efterhand...)
Men oavsett vilket utgångsläge man intar är naturligtvis en absolut ofrånkomlig förutsättning för en preteristisk syn på exempelvis profetiorna i Uppenbarelseboken att det som hände då de romerska arméerna krossade Jerusalem och templet verkligen överensstämmer med profetiornas beskrivning.
I själva verket har Jerusalems förstörelse år 70 inte någonting gemensamt med det händelseförlopp och den "inramning" som framställs i profetiorna. Om man ska kunna se händelserna år 70 som en uppfyllelse av Johannes uppenbarelse, måste man praktiskt taget stryka det mesta av innehållet i Uppenbarelseboken eller göra om alltsamman till allegoriska (bildliga) beskrivningar eller liknelser. Det gäller även Jesu beskrivningar av framtiden i sina samtal med lärjungarna, liksom profetiorna i Daniels bok, eftersom innehållet i Johannes uppenbarelse är intimt knutet till dessa profetior.
Och när Jesus beskrev den katastrof som skulle drabba Jerusalem, förklarade han (både vid sitt samtal med lärjungarna och då han flera decennier senare tog kontakt med Johannes på ön Patmos) att den utgjorde kulmen på en rad dramatiska händelser som han beskrev i detalj. Han redogjorde dessutom för olika händelser som skulle inträffa samtidigt med denna förstörelse av Jerusalem och omedelbart efter. Allt detta utgör i Bibelns profetior en odelbar helhet.
Det räcker följaktligen med att någon av dessa händelser inte inträffade kring år 70, för att man ska kunna konstatera att den katastrof som drabbade judarna då inte var den som åsyftas vare sig i evangelierna eller Uppenbarelseboken...
Ett exempel är det som brukar kallas "vedermödan" eller "den stora nöden".
Den förstörelse av den heliga staden som Jesus berättade om för lärjungarna skulle ta sin början med att man såg Jerusalem omringas av härar ("styggelsen som åstadkommer förödelse"). Då skulle de som bodde i Judeen fly upp i bergen, för då skulle det inträffa en vedermöda som saknade motstycke i historien.
"Ty då ska det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer ska förekomma" (Matt 24:21)
Det lidande som det judiska folket skulle utstå i samband med denna militära invasion skulle alltså vara värre än vad man någonsin drabbats av - och det skulle heller aldrig senare överträffas.
Oavsett om Jesus menade att just judarna aldrig mer skulle drabbas av ett sådant lidande, eller om han menade att inget värre lidande någonsin skulle drabba någon över huvud taget, så är det ett faktum att det lidande som utspelades vid Jerusalems förstörelse år 70 har överträffats många gånger. Om Jesus enbart åsyftade det judiska folket överträffades lidandet många gånger om under "förintelsen" i 30- och 40-talets Europa. Och om han talade om lidande rent generellt, så var den nöd människorna i Judeen utstod omkring år 70 ingenting i jämförelse med det som drabbat människorna i Ryssland, Kambodja, Kina etc under det senaste århundradet.
Det är således lätt att konstatera att den vedermöda Jesus beskrev var inte den som drabbade folket i Judeen år 70.
Men viktigast av allt är ändå att alla de här profetiorna är klart och tydligt eskatologiska, dvs de handlar om vad vi allmänt kallar "den yttersta tiden" eller "ändens tid". Det framgår såväl av själva profetiorna som av det sammanhang där de uttalades.
När Daniel uttydde den babyloniske konungen Nebukadnessars dröm (Dan 2:31-45) visade Gud honom att drömmen handlade om den politiska utvecklingen ända fram till upprättandet av Guds rike på jorden. Och när Daniel själv fick framtiden presenterad i en syn (Dan 7:1-27), såg han vad som skulle ske fram till dess att Människosonen/Messias kom ner till jorden på himmelens skyar.
När Jesus berättade för lärjungarna om "förödelsens styggelse" och den katastrof som skulle drabba Judeen och Jerusalem var det som svar på deras fråga om vad som skulle förebåda änden och Jesu återkomst.
Och när Jesus flera decennier senare tog kontakt med sin gamle lärjunge Johannes, som då bodde på ön Patmos dit han landsförvisats, och visade honom den serie dramatiska politiska, ekonomiska och sociala händelser som skulle drabba det mänskliga samhället, så var det ett förtydligande och en utläggning av det svar han gett lärjungarna vid samtalet med dem. Han förklarade för Johannes att allt det han fick se var sådant som hörde samman med slutet av denna tidsålder och skulle leda fram till Jesu återkomst, uppståndelsen, det definitiva krossandet av ondskans makt och upprättandet av Guds rike.
Änden har fortfarande inte inträffat. Den tidsålder som lärjungarna (inberäknat Johannes) levde i tog inte slut år 70. Jesu återkomst ägde inte rum år 70. Ingen uppståndelse har ägt rum. Guds rike har inte blivit verklighet.
Så även om Uppenbarelseboken skrevs före Jerusalems förstörelse (boken är inte daterad och det är naturligtvis inte uteslutet, om än mycket osannolikt, att den kan ha tillkommit före år 70) så påverkar det ingenting vad det gäller uppenbarelsens innehåll. De händelser som beskrivs i Johannes uppenbarelse gick inte i uppfyllelse år 70 då de romerska styrkorna lade Jerusalem och templet i ruiner. Ett stort antal av profetiorna har gått i uppfyllelse under de 2000 år som gått sedan Jesu tid på jorden. De flesta - och mest dramatiska och avgörande - har fortfarande inte gått i uppfyllelse!
Kort sagt - den preteristiska tolkningen av de eskatologiska profetiorna saknar all grund. Oavsett vilket år Johannes fick sin uppenbarelse. Oavsett vilket år han författade sin bok!
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|