Svar: Din fråga handlar egentligen inte så mycket om de första människornas kroppar utan om Bibelns sanningshalt. Det "sanningskriterium" (antingen bokstavligen sant eller inte sant över huvud taget) som du hävdar i din fråga är ett kriterium som vi inte använder i andra sammanhang.
När Bibelns författare berättar om hur Gud formade människan av jord är det samma uttryckssätt som vi använder när vi i en beskrivning av evolutionen talar om hur "fiskarna en gång fick ben och gick upp på land", i en beskrivning av en idrottsmatch berättar att "laget sopade planen med motståndarna och gjorde sju mål på nolltid" eller i en skildring av en kväll vid havet berättar om hur "den sjunkande solen med svepande penseldrag målade landskapet i vibrerande toner av guld och lila".
Ingetdera är naturligtvis avsett att uppfattas som en ordagrann, vetenskaplig redogörelse, utan som en kortfattat och fullt begriplig sammanfattning av vad som utspelades. Och dessutom sann.
De första vattenorganismerna övergick faktiskt till att bli landvarelser.
Fotbollslaget segrade faktiskt snabbt och överlägset.
Solnedgången fick faktiskt naturen att skifta färg.
Och människan är faktiskt skapad av jorden, av jordisk materia.
Man skulle förstås kunnat uttrycka samma saker på ett exakt, bokstavligt och vetenskapligt sätt med exakta redogörelser för fotbollsmatchens längd, antalet sekunder mellan bollens passager över målstrecket, rörelseenergin i sparkarna, solljusets brytning i atmosfären, förändringar i organismers DNA osv osv - men hade det blivit mer sant? Knappast.
En sådan beskrivning hade visserligen varit mer vetenskapligt korrekt (sett ur dagens vetenskapliga perspektiv), men inte mer sann. Och den hade inte sagt läsaren ett dugg om den upplevelse betraktaren hade vid kvällshavet eller på fotbollsläktaren, eller den vördnad inför Skaparens storhet som Bibelns inspirerade författare kände vid tanken på människans tillkomst.
Vi måste naturligtvis ge Bibelns författare samma konstnärliga frihet som vi gett alla andra författare i alla tider - och ger oss själva. Ett poetiskt uttryckssätt påverkar inte sanningshalten i innehållet. Vi kan rimligen inte lägga moderna normer för vetenskaplig exakthet på ett material som aldrig varit avsett att vara vetenskapligt exakt. Vi måste läsa ett material så som det är avsett att läsas. I det avseendet skiljer sig Bibeln inte från annan litteratur. Och Bibeln är inte någon vetenskaplig redogörelse, utan människors försök att beskriva en verklighet som i många fall var omöjlig att beskriva med deras språk.
Följaktligen innehåller Bibeln, precis som all annan litteratur, mängder av olika uttryckssätt, formuleringar och beskrivningar som inte är vetenskapligt exakta eller ska uppfattas som bokstavliga. Här finns:
Jämförelser: Någonting beskrivs "som" någonting annat. "Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara..." (Matt 24:27).
Metaforer: En sak beskrivs i termer av någonting annat. "Frukta inte, du lilla hjord... (Luk 12:32). "Jag är livets bröd..." (Joh 6:35)
Antropomorfism: Man ger icke mänskliga företeelser mänskliga egenskaper. "Ty Herrens ögon överfar hela jorden... " (2 Krön 16:9)
Associationer: Ett ord står för någonting annat. "De omskurna" betyder judarna (Gal 2:9) och "svärd" står för alla vapen (Rom 8:35).
Personifiering: Ting eller abstrakta begrepp får personliga egenskaper. "Bergen hoppade som baggar, höjderna som lamm..." (Ps 114:4) eller "Visheten höjer sitt rop på gatan" (Ords 1:20).
Eufemism: En förskönande eller beslöjande omskrivning för ett ord som kan uppfattas anstötligt eller oangenämt. "Mannen kände sin hustru Eva..." (1 Mos 4:1) betyder att de hade sex.
Hyperboler: Överdrifter. "Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig... " (Matt 5:29).
Ironi: Den ordagranna innebörden är motsatsen till den verkliga. "Ni har blivit kungar... " (1 Kor 4:8). Och så vidare...
Skulle förekomsten av en metafor i en vetenskaplig avhandling göra att verket som helhet upphör att vara sant? Skulle förekomsten av en eufemism i ett uppslagsverk betyda att hela verket måste förkastas? Det vore ett absurt påstående. Och det är lika absurt när det gäller Bibeln.
De inslag av poesi, bildspråk, liknelser, allegorier, symboler, överdrifter etc, som finns i Bibeln är en naturlig del av människans sätt att uttrycka och beskriva verkligheten. De gör inte Bibelns innehåll mindre sant. Tvärtom.
Det handlar alltså inte alls om att "välja bort", utan om att läsa med en strävan att vilja förstå vad en författare vill säga, vad som är kärnan i hans budskap, vad som är avsikten med boken - precis som när vi studerar vilka andra böcker som helst som har sitt ursprung i främmande kulturer och främmande tider.
Och Bibelns uppgift är att beskriva Guds syfte med människan, så att vi ska kunna nå det mål som varit avsett för oss ända sedan begynnelsen. Att bli Guds avbilder. Det är det storslagna tema som löper genom hela Bibeln, från den första sidan till den sista.
I det perspektivet blir en fråga om Adams och Evas eventuella navlar helt oväsentlig och ointressant.
Men om jag nu ändå ska besvara din fråga, så måste svaret - om vi ska utgå från det bokstavsresonemang som du anför - givetvis bli att Adam och Eva, så som deras skapelse framställs i 1 Mosebok, inte av naturen hade någon navel. (Å andra sidan kanske de försågs med en navel i alla fall, bara för att inte deras kommande barn skulle undra varför deras mamma och pappa såg annorlunda ut...)
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|